60 år, men va faan....

Här kommer ett livstecken från en mycket gammal människa. 60 år minsann.
Glömsk sen många år, men nu är det äntligen legitimt. Ja, förr eller senare händer det ju att man blir G A M M A L.
Vissa kan bli förskräckta, vissa skiter fullständigt i ålder, inget är rätt eller fel. Själv gillar jag nog bara läget, liksom...Ja, vad skall man annars göra?
Visst är livet ändligt och visst funderar jag ibland på hur länge jag finns med här i världen...men varför hålla på och undra, liksom.
Men..... såklart undrar jag...
Ja,  jag har ju ett barn och dessutom ett BARNBARN!
 Såklart vill jag vara med så länge det bara går för lille David, men då vill jag vara frisk i hövve, annars kan det kvitta så därför tränar jag på att hålla min hjärna igång. Det går så där...
Att fylla 60 år ger perspektiv på livet. Man ser tillbaks och summerar men har ändå tid att rätta till eventuella plumpar.
Hoppas nån vågar säga till då jag blir bort i stöll....

Men nu till min födelsedagsvecka. Jag fyllde mina mogna 60 år i onsdags.
Att då bli överraskad av goa, rara, fina medarbetare med sång och stor, fin present i vår elevcafeteria var en sån stor överraskning att jag totalt tappade hyfs och fason!

SÅ himla fint att jag tappade hakan! Såååå himla glad över
 såna arbetskamrater att jag blir helt tårögd!

Glömde att tacka ordentligt och skämdes därför oerhört innan jag kunde gottgöra. En fantastiskt fin korg med choklad, blomma och dessutom 2 lotter där en har gett utdelning! Nja, inte en miljon än så länge men en ny lott ger nya möjligheter...
 Tänk så fina människor det finns runt omkring mig!
Jag är sååå himla lyckligt lottad!
Och veckan är inte slut än...

För idag fick jag då tidernas present av baby Davy med föräldrar.
Mitt hjärta är helt fyllt och det finns inte plats för mer just nu!

Jag bara undrar: kan man få en finare bukett?

eller finare födelsedagspresent?

 Trevlig helg från en nybliven, mycket ovan 60-åring...nåja, nån gång kommer även JAG att växa upp..
Om inte, påminn mig, snälla ni!