Förkylning och friska hundar

Hej mina goingar! Här kommer en rapport från en semestrande snorböbbla. 

Ja, så kan det gå då man går omkring och skryter om att man inte varit förkyld sen finska vinterkriget, typ. Nu värker kroppens alla leder och näsan är täppt som en luddfylld dammsugarslang.

 Åhå, ni har aldrig upplevt det? Det är INTE kul, särskilt om proppen sitter på mitten av slangen. Då kanske ni förstår hur min näsa känns...Nä, nu beklagar jag mig alldeles för mycket och härmed över till nåt helt annat(fin övergång, eller hur?).

Som sagt, idag har jag haft semester och efter att jag tyckt synd om mig en god stund så tog jag tag i saker och ting. Ja, vad tusan, alltså! Man kan väl fortfarande sy trots en däppt däsa, eller hur?

Igår, förstår ni, fyndade jag så in i norden på en väldigt anonym butik i närheten av mitt jobb, den heter IDEA och jäklar, alltså!! Höll på att aldrig komma ut därifrån! Min ursprungsidé var att sy en dyna till ena hundburen i Gubbens bil. Den vi har nu omformar Lummi till en liten, liten tygknorv...(nytt ord, inte ännu med i svenska akademins ordlista, men det kommer, var så säker) 

Skumgummi var tanken, tyg finns ju metervis i min tyghylla, men så kom jag på att klösträdet behöver en uppfräschning...och nåt fint och mysigt framför till katterna framför kaminen. 

Shopade loss på fuskpäls, skumplast och fleece för det facila priset av 400 spänn! Vet ni vad en hundbädd kostar? Och en ny klätterpelare? Nä, hur skulle ni kunna det om ni inte har hund eller katt?

I förmiddags tog jag mig för att knåpa ihop en kattbädd. Det gick på ca 1 timme. En oerhört luddrik timme, kan tilläggas.

Kissekissekiss...

Funderar på om jag skall göra en till...men av intresset att döma av min fina, mysiga, mjuka kaminbädd så är jag tveksam....

Nu kommer en ny smidig övergång....

Mina naglar.

Inte helt tokigt, va?

Den rosa plutten på pekfingern är en skada efter
borttagningen av gelnaglarna. Där gör det lite ont
då jag målar på undermedlet...

Vad tycker ni? Inte dretlånga såklart men framförallt inte avbrutna och skadade. Och lilla vickevire på höger är jag riktigt nöjd med. Forts.följ...

Våra två vovvar har äntligen blivit friska från sin magsjuka. Jösses, så orolig jag varit! Särskilt för Vaski, som har tacklat av nåt otroligt! Denna goding är mig så kär att det inte är klokt! 

Ni som har sunt förnuft tänker väl att jag är tokig som inte begriper att hans dagar är räknade...men det VET jag ju såklart och därför känns det nåt så otroligt viktigt att göra hans sista tid(uhhh, nu är det jobbigt) så underbar som möjligt. 

Snart är det min födelsedag och då har vi tänkt rymma till okänd ort med alla vovvarna i släptåg. Vi har varit på denna okända ort förut så därför vet vi att alla vovvar älskar detta ställe. Det kommer att bli great! 

För vet ni, jag har jättesvårt för stora födelsedagskalas och allt som hör därtill. Åldern i sig är oväsentligt, har  aldrig haft åldersnoja, men att helt plötsligt bli föremål för att fylla år är för mig så himla främmande! Att fylla år är väl ingen bedrift, eller hur? Det gör man ju bara, eller hur? 

 Det är väl i så fall föräldrarna som skall ha uppmärksamheten för att ha lyckats få till en unge till just ett speciellt datum. 

Men vet ni, alla får göra och tänka olika i vårt land och det gör mig så himla glad! 

Ha en fantastiskt kväll, mina goingar!