Jag har inte lagt ner bloggen om ni trodde det! Jag erkänner utan krumbukter att jag åsidosatt mina bloggförpliktelser.
Fy mig!
För att återgälda er så kommer här en uppdatering av de senaste händelserna i våra liv.
Om ni kommer ihåg så dök vårt drömhus upp på Hemnet i slutet av november och vi fick det! Eller fick....vi köpte det till utgångspriset.
Helt overkligt!
Och så den andra sidan av myntet som har oroat oss nåt så in i norden.
Försäljningen av vårt hus.
Vi hade inte behövt oroa oss så mycket om vi sett in i framtiden...
Vår mäklare hade en familj som undrade om de fick en enskild visning innan den stora visningen och det fick de såklart. Efter 25 minuter var saken klar. De ville ha huset!
Dagen därpå skrev vi kontrakt så nu är allt klart!
Och inflyttningsdatum är ändrat till 1 mars.
Nog om flyttplanerna och över till här och nu.
Min man är sjuk. Mycket sjuk. En ilsken bacill har tagit över hans kropp vilket visat sig i en mycket svag och ynklig make.
Från början var jag en aning sarkastisk över hans plågor men allt eftersom har jag faktiskt fått inse att han är sjuk PÅ RIKTIGT!
Influensa is in da man!
Att jag inte blivit smittat anser jag beror på mitt oerhörda hälsomedvetna leverne....eller tur, helt enkelt. Vill tro det första alternativet dock.
Det där med barnbarn...
Jag trodde aldrig att jag skulle få några då min dotter var i en lång fas då inte man och barn ingick i hennes liv. Döm om min förvåning då hon på nolltid hade både sambo och två barn! Och vilken fantastisk mamma hon är! Jag önskade att jag hade varit lika bra som mamma...
Idag gjorde vi en inköpsrunda på Willys, dottern, sonen David-1,5 år och jag. David var inte i fas med matinköp visade det sig. Han fick värsta utbrotten över typ ALLT och min dotter/mamman löste detta som...nån som JAG velat vara då hon var liten och härjade i affären! Jag fick en lektion i hur man löser konflikter med en liten onge utan nåt vidare utvecklat språk och detta gav mig en återblick i hur jag själv löste det då HON var liten. Inte många plus för mig kände jag men samtidigt ett jättestort plus för min dotter som är den bästa mamman ever!! Jag är så himla stolt över att hon är min dotter!
Det är himla gött att se sin onge bli en bra vuxen människa som kan hantera sin vardag med familj med allt vad det innebär av glädje och problem.
Vår mäklare hade en familj som undrade om de fick en enskild visning innan den stora visningen och det fick de såklart. Efter 25 minuter var saken klar. De ville ha huset!
Dagen därpå skrev vi kontrakt så nu är allt klart!
Och inflyttningsdatum är ändrat till 1 mars.
Nog om flyttplanerna och över till här och nu.
Min man är sjuk. Mycket sjuk. En ilsken bacill har tagit över hans kropp vilket visat sig i en mycket svag och ynklig make.
Från början var jag en aning sarkastisk över hans plågor men allt eftersom har jag faktiskt fått inse att han är sjuk PÅ RIKTIGT!
Influensa is in da man!
Att jag inte blivit smittat anser jag beror på mitt oerhörda hälsomedvetna leverne....eller tur, helt enkelt. Vill tro det första alternativet dock.
Det där med barnbarn...
Jag trodde aldrig att jag skulle få några då min dotter var i en lång fas då inte man och barn ingick i hennes liv. Döm om min förvåning då hon på nolltid hade både sambo och två barn! Och vilken fantastisk mamma hon är! Jag önskade att jag hade varit lika bra som mamma...
Idag gjorde vi en inköpsrunda på Willys, dottern, sonen David-1,5 år och jag. David var inte i fas med matinköp visade det sig. Han fick värsta utbrotten över typ ALLT och min dotter/mamman löste detta som...nån som JAG velat vara då hon var liten och härjade i affären! Jag fick en lektion i hur man löser konflikter med en liten onge utan nåt vidare utvecklat språk och detta gav mig en återblick i hur jag själv löste det då HON var liten. Inte många plus för mig kände jag men samtidigt ett jättestort plus för min dotter som är den bästa mamman ever!! Jag är så himla stolt över att hon är min dotter!
Det är himla gött att se sin onge bli en bra vuxen människa som kan hantera sin vardag med familj med allt vad det innebär av glädje och problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar