Humle, mattes och husses oro

 Go lördagskväll på er mina godingar!

Jag önskar att jag kunde ge er ett tokroligt blogginlägg som omväxling men det får stå på vänt... för hur länge vet jag inte.

Vår lille Humle blev väldigt sjuk i sin autoimmuna sjukdom förra helgen efter att hans hälsa vacklat under julhelgerna. Ena dagen pigg och kry, andra dagen stel och smärtpåverkad.  Ringde vetten kl 8.00 i måndags och fick en akuttid samma dag. Humle var så dålig att han knappt kunde gå, resa sig eller lägga sig ner utan hjälp. Vår ordinarie vette var upptagen av op hela dagen så vi fick en ny vette. Hon förberedde oss på det värsta pga hans tillstånd men eftersom han varken blivit röntgad eller lämnat blodstatus på länge så kom vi överens om att detta var prio 1. Han fick lugnande och då han somnat så såg man att hela hans kropp slappnade av.

Blodstatusen på vita och röda blodkroppar var hisnande höga, hans armbågar och leder i övrig hade rejäla pålagringar men vetten var oerhört pedagogisk och förklarade alla värden som om hon hade med förskolebarn att göra. 

Hjälpte föga...

Jag var så blockerad av oro och sorg att jag knappt kom ihåg hälften vad hon sa! Men det jag kom ihåg var att vi kom överens om att ännu en gång höja kortisonet skyhögt under en vecka och sen ha telefonkontakt för vidare behandling. Väl hemkomna så fick han därför 2 tabletter kortison tillsammans med middagen kl 18.00. Efter ca 30 minuter stod han framför oss och skällde för att påminna om tandborstning! Vi trodde inte våra ögon...och öron! 

Under veckan har han fått 4 tabletter kortison i sin frukost varje morgon kl 6.50 och vår Humlebumle har varit som sig själv, dvs tokstolle de luxe.

Tills...

Lördag morgon: Matte och husse hade sovmorgon men matte vaknade ändå typ tidigt men inte så tidigt som under veckan...hundarna fick därför sin frukost vid 9.00 istället för 6.50. Matte ville inte se men såg ändå att Humle hade svårt att röra sig, hans öron hängde och han var låg i sinnet. Skällde inte ens av förväntan inför frukosten som han alltid gör, ett arv efter Lummi💖

Matte gick in på toan och grät. Och grät och grät och grät! Sen gick hon upp och väckte husse och grät! Hussen for upp som ett skott förberedd på att möta en svårt sjuk Humle men istället möttes han av en Humle utan hälta och med viftande svans! 

Vad hände?

Matte googlade och fann då att kortison skall ges vid samma tid varje dag för att inte hinna gå ur kroppen inför nästa dos så efter denna vetskap ville hon slå sig själv i skallen! Flera gånger!!!

 Stackars lille Humlebumle som måste stå ut med såna okunniga tvåbentingar😒

Jag har alltid hävdat att jag aldrig skulle kunna vara uppfödare. Det tyngsta skälet är det där med att skiljas från valparna. Hur klarar man det? Stalka de arma valpköparna, stå utanför deras fönster och glo in, överraska dem med täta oanmälda besök eller.... helt enkelt behålla alla valpar själv. 

Men det är aldrig försent att ändra sig...

I vårt nuvarande läge med en Humle som kanske inte kommer orka leva ett bra och smärtfritt liv så länge till så har vi kommit fram till att låta Glittra få träffa en snygg lappiskille med bra gener för en skock små goa valpar under året. Då får hon något annat att fokusera på om det ofattbara sker, men förhoppningsvis kommer Humle finnas hos oss länge till för att likt Lummi "lära dig allt jag kan" såsom hon gjorde med honom som liten. Det var inte EN gång jag fann dem i pallkragarna, grävandes för glatta livet, eller ätandes tomater eller grönkål. 

Humles första besök hos 
vetten 4 mån gammal.
Det har kommit att bli
många besök.

Så därför har jag beställt fröer inför odlingssäsongen så han kan träna ifall han glömt Lummis skola😁