Hej mina godingar!
Mitt förra inlägg var ju fyllt av betongprojekt och jag såg fram emot en hel sommar då jag kunde gjuta och greja, gräva och göra om.
Glöm det!
Som i Trissreklamen "plötsligt händer det" så hände det sig att jag och cykeln blev osams vid en trottoarkant, sen minns jag inget mer förrän jag låg på marken med en helvetisk värk i foten. Min Göbbe fattade direkt att jag behövde till akuten och som man gör i Postkodsmiljonären, ringde han en vän.
För att göra en lång historia kort; Jag fick utomordentlig hjälp av både vännen och vården och nu sitter jag här med gipsat ben i högt läge och kan säga adjö till mina projekt.
Men...
Det där med att ha ordning på fötterna och marken man skall gå eller färdas på har jag alltid haft problem med. Redan som liten vrickade och stukade jag fötterna titt som tätt och tydligen är det ett befäst beteende. Jag har brutit tårna flera gånger, blåmärkena har varit många under årens lopp men att bryta en hel fot, det var att ta i!
 |
| Foten i tröskeln... |
Min granne tipsade om att skaffa stödhjul på min cykel...😄 Men vad hjälper det då jag kan trampa snett i en liten grop...
Man blir ödmjuk över hur det är för de som alltid måste förlita sig till andra personer pga sitt handikapp. Jag vet ju att jag kommer att kunna gå som folk igen men den möjligheten har ju inte alla.
Mitt stora problem har varit hur jag skall kunna komma ner till duschen i källaren utan att trilla ner för trappan och sen kunna duscha utan att väta ner gipsklumpen. Hittills har jag fått tvätta mig på vår toa på entréplan men nu får jag spader om jag inte får duscha på riktigt!. Provade med en Coopkasse förut, den var för liten, då återstår en sopsäck, har bara 60 liters...den får ju hela jag plats i...😆 Nåja, jag kommer nog på nåt innovativt. Om jag slaktar halva säcken så går den väl typ till midjan på mig? Silvertjep har jag i alla fall! Har man det så klarar man sig långt. Trappan får jag lösa med att som då man var liten, åka ned på rompa! Men sen skall jag ju upp igen..då får jag så klart krypa, tillbaks till 1-årsåldern!😄Allt går att lösa med extra mycket vilja särskilt då duschen hägrar.
I natt vaknade jag av värsta catfighten utanför. Kollade i fönstren och såg en svart katt på kanten av vår ena rabatt. Såg inte till nån annan katt så jag lade mig igen. By the way, har sovit i soffan eftersom jag inte kommer uppför trappan till sovrummet...än. Det blir dagens projekt liksom källartrappan.
I förmiddags hoppade jag iväg för att släppa ut hundarna på tomten, de hann knappt nudda merken förrän de började skälla på nåt i buskarna och vem kommer utskjuten som en blixt om inte Blixten!Jag lyckades trots min klumpfot snappa tag i honom och trycka in honom igenom kattluckan som är öppen utifrån men inte inifrån, men hann knappt sätta mig i stolen igen förrän kattskrället kom farande ut från en liten, liten glugg i altanfönstret! Katten med järnnosen som orkade klämma sig emellan där. Som om han visste att den där slaven, hon hinner inte ikapp mig med den där klumpen.
 |
| Glöm det Blixten! Nu är det stängt! |
Då tog slaven till sitt ess ur fickan och ropade på sin ena vaktkonstapel Dumle; -Finn Blixten! -Uppdraget utfört, meddelade Dumle efter ca 5 sekunder och jag kunde snappa tag i Blixten än en gång. Nu är fönstergluggarna ordentligt stängda, husse gör en ny gallerdörr till altanen och Blixten ligger antagligen och surar nånstans dit slaven inte tar sig.
 |
| Dumle 1:a poliskonstapel |
Hör nu, ha nu en härlig helg i solen!
Adios/ Mrs Bigfoot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar