Vackert höstväder!

Oj, så fort helgen gick!! Redan söndag. Som vanligt har jag inte fått hälften gjort av det jag planerat. Jag får öva på att planera realistiskt...Jag är i alla fall väldigt nöjd med rundeln under äppelträdet. Som ni kanske kommer ihåg så grävde jag bort alla växter i somras. Det var omöjligt att hålla ogräset borta och dessutom hade vintergrönan, nävan och lungörten växt ihop och såg bara brötiga ut. Det enda som var fint var funkiorna.

Så här såg det ut i somras. Rötter överallt!

Här de snygga funkiorna, som fick nya hem.

Och här vintergrönan och gulltöreln som blev räddade från
soptippen!

Såhär har det sett ut länge, rensat men sladdarna till belysningen
liggandes synliga. Dessutom har det kommit upp vårlökar här och där...

Fyra säckar bark senare ser det nu ut så här!

Den här veckan har jag inte fått till träningen nåt vidare. På tisdagen var det ju Vaskis veterinärbesök som var viktigast. Onsdag hann jag med intervallspinningen för Lisa men torsdagens powerstep, som jag hade bokat, och såg fram emot, fick jag avboka då Vaskis medicin inte fanns på Skoghalls apotek(är jag förvånad!?!) så det blev att fara till Bergviks apotek istället. Då var klockan 16.45 och jag insåg att jag aldrig  skulle hinna hämta hundarna, packa väskan och sen till träningen innan 18.15. Då jag precis hade avbokat passet, ringde mobben. Det var dottern som undrade om jag kunde skjutsa henne att köpa blommor till farfars urnsättning dagen därpå. Och det kunde jag ju! Så det var väl en mening med att jag inte skulle träna den dagen. Fredagens popspinning hann jag inte heller med, och sanningen att säga, så var jag inte sugen heller, efter en stressig dag på jobbet. Jag släntrade omkring på Bergviks galleria och kollade i affärer. Det brukar jag aldrig ha tid till så det var riktigt avslappnande! Och tänk, vilken inspiration jag fick på Mansion! Så mycket snygga och praktiska saker! Köpte ett jättegulligt underlägg till kattmatsskålarna för 49:-. Inte det billigaste men ändå inte så dyr som den vinöppnare i form av en kvinna, som jag blev oerhört sugen på, till priset av 398:-!!!
                                                                              Så äntligen, på lördag, kom jag iväg på spinning! Kroppen var dock svårstartad som attan. Men med en otroligt inspirerande instruktör i Åsa H, så kom jag till slut igång! Jädrar, så hon drev på! Ett kanonbra upplagt pass och bra musik och så Åsa, som på ett positivt sätt drev på oss. Kan inte tänka mig att nån satt och halvmesade....Gött!!
Idag har jag bokat powerstep-75 min, för Maria. Hon är OCKSÅ görbra!

Mattes gosegris i höstsolen!

Paradnumret "Gå balans" var inte så lätt med ont i benet
men han gjorde så gott han kunde, lille lurven!

Klinga har varit riktigt låg i temperamentet en tid så därför tog husse med henne i skogen för att spåra. Jag tog med mig Vaski på en promenad. Den stackarn har ju inte fått röra på sig ordentligt sen i somras. Gick inte speciellt långt men det räckte för att ha skulle börja halta riktigt ordentligt! Usch, vilket dåligt samvete jag fick! Men han blir ju inte sämre av promenader i alla fall. Han får ju också smärtlindrande medicin och så masserar jag som veterinären visade, det onda stället. På onsdag börjar hans rehabilitering på Solstaden. Hoppas bara att det hjälper!

Vi har haft lunchbesök av styvsonen Anders och hans lille Liam. Farfar hade minsann gjort älgfilé och ungen åt så han nästan sprack! Härligt att se ungar som gillar riktig mat. Potatisgratängen dög också men köttet...det var det godaste han ätit, förkunnade han flera gånger. Men då efterrätten i form av glass kom på bordet så fanns det en rejäl lucka kvar i hans mage som skulle fyllas ut, ha, ha! Han tog om fyra(4!!!) gånger men till sist sa pappa Anders att det fick vara bra.
Han visade också farfar hur man uppgraderar Iphone och hur man navigerar runt i den, ha, ha!!! 7 år och redan tekniskt snille!!
Hans avskedsord var; Tack för maten, det var det GOOOODASTE kött jag nånsin ätit!!! Och glassen var också jättegooood!!!

Nej, nu har jag inte tid att sitta här och skriva, måste iväg på powerstep!!
Tjingeling på er!!

Höger halt var vänster halt

Idag var det dags för Vaskis Solstadenbesök. Åh, som jag har väntat! Jag var lite osäker på om han skulle få mat i morse, ifall han skulle få lugnande direkt han anlände. Som tur var så gav jag honom mat, för han blev inte undersökt förrän klockan 16.00! Mattes klump hade varit utan mat hela da´n, i så fall.
Om det hade velat sig illa så hade jag haft med mig tre djur till Solstadens smådjurssjukhus. Jag fick nämligen panikbromsa för en katt med en mus i munnen vid Bellevue!! Det hade sett ut om jag lämnat av ett helt manageri!! Nu gick det bra som tur var. Utom för musen, antar jag...

I valet och kvalet om jag skulle åka hem eller vara kvar i sta´n, valde jag det senare. Onödigt att åka fram och tillbaka, tyckte jag. Det blev en shoppingtur till Gengåvan. Och kan ni tänka er, jag fann de perfekta pallarna till Gubbens gitarrspelarhörna! Köpte de på stört för 75 spänn stycket!

Perfekta till Gubbens Gitarrspelarhörna! Funderar bara på att måla
om benen....vad säger ni? Guld? Silver?

Sen vidare till Nina på Tyghandlar´n. Å, jädrar så fina stickade tyger jag köpte. Foton kommer senare. Synd bara att tiden inte räcker till för allt jag vill sy. En trevlig pratstund där tipsen flödade från alla håll fick vi också.
Så var det dax att hämta Vaskiböbben. Jag gick in i väntrummet och tog en nummerlapp. Det kan vara lite drygt med väntetiden på Solstaden men jag är van, och gick därför omkring i godan ro. Då kommer det in en karl med en Dobermannhane. Stryphalsband i metall på hunden och jättekort koppel. Hunden stressad som tusan, det är de flesta hundar då de kommer in där och känner alla dofter. SITT, säger karl och rycker samtidigt i kopplet. Rycker och rycker, hela tiden. Jag kunde inte låta bli att stirra på eländet. Jag tror faktiskt att han märkte det. Jag mår dåligt av såna djurägare. Han hade inte det minsta kommunikation med sin hund utan lät strypkopplet tala istället. Stackars hund!! Jag blir också arg på mig själv att jag inte kan sätta ner foten och säga ifrån!! För ingen skall komma och säga till mig att man inte kan lära hundar att gå fint i koppel! Jag har ju facit i hand. Vaski var mer vild än tam då vi fick honom, men med tålamod och positiv träning så gick det ju hur bra som helst. Med rätt rådgivare, såklart. Min dotter var en klippa under den första tiden, och senare Johanna på KHC. Kunde jag få ordning på honom så kan alla...om de vill! Min Gubbe var till en början tränad i den gamla skolan, att ryta och rycka i kopplet, men då han märkte skillnaden med positiv träning så blev det ju lättare och framför allt roligare! Det är ju så mycket roligare att ha hund då man kan kommunicera med den. Då jag hämtade Vaski idag så kom han lite moloken emot mig och ville ha klappar. Sen försökte han dra iväg mig åt utgången, men då sa jag bara; Vänta Vaski, och då lugnade han sig. Jag brukar småprata lite lågt med honom och då tittar han på mig och ser ut som han skall svara.

Vaskiböbb får äntligen mat efter en hård dag på Solstaden!

Ibland tänker jag på att det kommer en dag då han inte längre finns...Varför gör jag det!?!?!?! Jäkla stolle, är vad jag är. Jag har fått följa två älskade katter till sista vilan och det var så hemskt, men ändå  kändes det rätt. Jag kan inte tänka mig att bara lämna in mitt husdjur och gå därifrån!! Så gör ju många människor för att de inte orkar möta verkligheten och sin egen sorg! Men för f-n, gråt så mycket du orkar...men efteråt. Inte under tiden de ligger där och somnar, då får man försöka tänka på dem, inte sig själv.
Men varför blev jag såhär ledsam då? Vaski är ju hemma och hans skada går att bota! Det är ju en glädjens dag!!
Halleluja!!!

Lugn och ro.....VARFÖR?

Flygande start på veckan! Min goa chef tyckte idén var god att stänga biblioteket för att jag skall få var ifred med mastodontjobbet med registreringen. Vad händer? Jo, vikarier behövs, pronto! Vikarier är ju prio ett, såklart. Bara att glömma registreringen och pussla, pussla, pussla, fråga, ringa, vänta...Ja, herregud, så det trssslar till sig ibland. Lunchen kände jag knappt smaken på. Kändes som jag åt halvt stående. Otacksamt att laga mat till såna som mig!!! Kunde lika gärna ha gett mig fil och flingor. Men i morgon har jag tänkt sitta ner och äta i LUGN OCH RO så det så! Då är det fisk. Gött! Jag har på gamla da´r börjat äta fisk från att ha varit helveggare i ca 25 år. Konsistensen är det avgörande. Ungstekt lax och tonfisk är bäst. De är ju fasta i köttet. Ett etiskt dilemma för mig är att jag äter fisk, som också är levande varelser, men inte kött från boskap. Är fiskar mindre känsliga för människornas behandling? Jag skulle aldrig kunna börja äta kött från vilt eller tamboskap igen! Jag kan inte för mitt liv förstå hur nån kan ta död på en levande varelse och dessutom stycka det!!!!!!! Och sen äta det!!!!!!! Samtidigt som man kan förfasa sig över om nån schoppar upp sin gubbe eller fru! Det är ju samma sak för mig...Ja, om man bortser från att man inte hade nån närmare relation till älgen eller rådjuret då. Men kossan Rosa, eller grisen Sixten har man ju träffat titt som tätt i
lagår´n. Och alla gulliga små lamm...och deras mammor, Ulla, Stina, Karin, Solveig...Nej, nu får jag sluta.

I morgon är en annan dag. Jajamen. Då skall det bli andra bullar...Förresten...den här veckan är det kanelbullens dag. Den 4/10 minsann. Om man kanske skulle baka bullar? Eller inte...Vi får se...
I morgon skall mattes goseklimp Vaski lämnas in till Solstaden för en undersökning av specialistvetten. Matte är jätteorolig, på riktigt! Vaski har haltat sen i somras trots vettebesök och medicin. Hans humör har blivit sämre, morrar efter sina dagiskompisar! Han som är världens snällaste. Hoppas det inte är nåt allvarligt...
Hm, idag tog jag nog 1:a priset i grubblerier!
Sån är jag och har varit i alla år, så det får ni dras med, kära läsare!

Flygande vecka!

Veckan har varit hektisk, milt sagt. Jag var INTE till min fördel igår, kan jag lugnt påstå. De stackars ungarna fick möta Anja, the devil. Jag gilla henne inte nåt vidare själv, så till veckan skall jag be om att få ha biblioteket stängt så jag får jobba ifred. Det är nämligen så att jag byter bibliotekssystem i datorn, ett gigantiskt jobb väntar men ändå är jag positiv till detta. Är jag crazy, eller? Det svåra är att få tid att sitta ifred, för blir jag störd så förvandlas jag till...ja, just det, Anja the Devil! Därför tog jag helg tidigt i går.

Jag är lite stolt över mig själv faktiskt, då det gäller att lämna jobbet kvar...på jobbet. Men kvällen blev tidig, vill jag påstå! Både Gubben och jag var övertrötta vid 22-tiden så det blev ett tidigt sänggående! Gubben har ju också ett dataprogram som skall fungera inom en viss tid på sitt jobb. Han har fått respit i 6 mån eftersom personalen har stora svårigheter att klara nymodigheterna. 

Då jag läser vad jag skrivit undrar jag vad som är meningen. Ja, alltså, att hela tiden tvinga på människor nya uppgifter. Så snart man lärt sig nåt, så kommer det nåt nytt som är helt annorlunda från det förra. Inom skolan är ju detta mer regel än undantag. Mer och mer utredningar, kontroller, dataprogram, m.m. Vill VI detta? Eller politikerna? Men de är ju valda av oss. Ändå går det inte att få dem att fatta hur det ser ut i "verkliga livet" hos oss som jobbar och sliter. 

Nu till roligare saker. Vår nya säng har kommit och den är populär, vill jag påstå! Bland oss alla. Om husse och matte har tur så får de också plats....

Bara Syrran i Drömbädden än så länge...

Eftersom kvällen blev tidig i går så var jag uppe med tuppen i morse. Jag bokade därför ett bodysculptpass. Tyckte jag var i form då jag for iväg. Hm. Jag kom ganska sent och fick därför den sista snodden. Jäklars!!!

Körde på som vanligt- man är väl ingen mes-men den snodden var jävligt strän! Jag tog i så det stänkte, det var ju sååå roligt, men så...det blev svart...hallå...hallå...yr i mössan...hallå...hoppas ingen ser, men jag är lite groggy jag! Ruskade lite på hövve, kom igen nu Anja, ingen mes...och se där, där tändes lampan igen. Puh, trodde jag skulle göra bort mig. 

Sån blodsmak har jag inte haft sen min löparkarriär. Kommer fortfarande ihåg en mardrömstävling då jag sprang en stafettsträcka från bushen in till Deje. !00 meter innan mål hade jag stickningar i tungan och  susningar i huvudet. Det enda som jag kommer ihåg var en lagkompis som sprang med mig till målfållan skrikandes; HEJA ANJA; KOM IGEN NU; DU SER STARK UT(herregud så hon ljög)! Tack Britt-Marie! Idag hade jag ungefär samma känsla i kroppen.
Eftersom vädret var hyfsat under lördags eftermiddagen passade jag på att plocka in allt som hör sommaren till i trädgården. Slängde sommarblommor i komposten och gjorde en höstkruka till entrén. Klippa gräset kunde jag glömma, snart går det till knäna, men eftersom vi inte har nån gräsklipparbåt så får det vara. Vattnet stänker om fötterna då man går på gräset.

På hösten skall det vara ljung, lila ljung och inte nån konstig blå
eller grön!

Idag är det söndag. Det tog alltså hela helgen att skriva ett blogginlägg, hm. Men i och med det så kan jag summera helgen. Det gör jag med ett enda ord: TRÄNINGSVÄRK!

Mys med astmaanfall...

Det är väl ingen som har missat att det är jäkligt kallt ute! Eftersom vi har elvärme, luftvärmepump och braskamin så är ju valet som villaägare lätt. Braskaminen har gått varm(!) i flera veckor nu. Det är ju billigt och bra, mysigt också för den delen MEN då man som jag, har astma, så kan det ibland liknas vid pest eller kolera. Kallt som f-n - ingen sveda i halsen och andnöd, varmt och skönt - Pulmicort inhalering men ändå svårt med andningen. Och om jag sen går ut med hundarna så bombarderas jag med grannarnas brasiver också! Då lågtrycket ligger som en blöt keps över hustaken så slår ju röken in även om man eldar efter konstens alla regler.

En som gillar spisvärme...

Och ute regnar det...och regnar...och regnar. Det är tur att jag har hundarna, annars skulle jag grävt ner mig för länge sen. Nu tar jag på mig regnkläderna och plaskar ut i skitvädret med de bajs och kissnödiga voffsingarna, svär mellan tänderna, men frisk luft får jag iallafall! Och jag tackar Skokanonen för rean i våras då de sålde ut rubbet till 50-75% rabatt. Gummistövlarna jag köpte har varit till stor nytta, och dessutom snygga.
Tidigt i våras satte jag gladioluslökar både i rabatterna och i krukor. Tänkte vara ute i tid så de skulle hinna blomma under tidiga hösten. Skit heller! Så sent har de aldrig kommit upp. I förrgår tog jag in de spinkiga knopparna för att ha lite nöje av dem, och se där! De slog ut så fint i vasen på bänken!

Snygga!

Tänk, i morgon fyller styvdottern 25 år! Lilla Anna Bus...som inte längre är liten, utan tvåbarnsmor! Oj, oj så fort tiden går. Hon var 7 år då jag och hennes far träffades. Då jag träffade henne och hennes bror, som var 13 år, för första gången, stod de så blygt i hallen och så gick de fram och kramade mig! Gulle! Då jag hör folk som klagar på sina styvbarn så blir jag ledsen. Och arg. Och fundersam. Träffar man en ny partner senare i livet och det finns barn så får man ju hela paketet. Man får lov att respektera barnen så respekterar de dig. Eller så träffade jag rätt Gubbe med rätt barn...och rätt mamma. Herregud, så jag grottar ner mig! Det är väl bara att gratulera sig själv till så goa styvbarn. Och i morgon fyller den minsta 25 år...

Anna Bus...Hon är nog INTE glad över de här fotona, men jag
tycker de är fina, ja!

Här är Anna igen, tecknad av undertecknad.

Efter förkylningen är jag äntligen igång med träningen igen. Gud, så gött! Min Gubbe, däremot, är inte på träningshugget alls. Det är tråkigt, för det är så kul då vi kan träna tillsammans. I torsdags var vi på ett powerstep och han tyckte det var skitkul, men så fick han huvudvärk, och har haft i fler da´r. Som den stönige Gubbe jag har så får jag inte honom till il doctore. Det finns ett bra uttryck för såna som han: Det är svårt att lära gamla hundar sitta...

Mjuktuffe hussen med Skrållan...