Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 26 september 2012

Mys med astmaanfall...

Det är väl ingen som har missat att det är jäkligt kallt ute! Eftersom vi har elvärme, luftvärmepump och braskamin så är ju valet som villaägare lätt. Braskaminen har gått varm(!) i flera veckor nu. Det är ju billigt och bra, mysigt också för den delen MEN då man som jag, har astma, så kan det ibland liknas vid pest eller kolera. Kallt som f-n - ingen sveda i halsen och andnöd, varmt och skönt - Pulmicort inhalering men ändå svårt med andningen. Och om jag sen går ut med hundarna så bombarderas jag med grannarnas brasiver också! Då lågtrycket ligger som en blöt keps över hustaken så slår ju röken in även om man eldar efter konstens alla regler.

En som gillar spisvärme...
Och ute regnar det...och regnar...och regnar. Det är tur att jag har hundarna, annars skulle jag grävt ner mig för länge sen. Nu tar jag på mig regnkläderna och plaskar ut i skitvädret med de bajs och kissnödiga voffsingarna, svär mellan tänderna, men frisk luft får jag iallafall! Och jag tackar Skokanonen för rean i våras då de sålde ut rubbet till 50-75% rabatt. Gummistövlarna jag köpte har varit till stor nytta, och dessutom snygga.
Tidigt i våras satte jag gladioluslökar både i rabatterna och i krukor. Tänkte vara ute i tid så de skulle hinna blomma under tidiga hösten. Skit heller! Så sent har de aldrig kommit upp. I förrgår tog jag in de spinkiga knopparna för att ha lite nöje av dem, och se där! De slog ut så fint i vasen på bänken!

Snygga!

Tänk, i morgon fyller styvdottern 25 år! Lilla Anna Bus...som inte längre är liten, utan tvåbarnsmor! Oj, oj så fort tiden går. Hon var 7 år då jag och hennes far träffades. Då jag träffade henne och hennes bror, som var 13 år, för första gången, stod de så blygt i hallen och så gick de fram och kramade mig! Gulle! Då jag hör folk som klagar på sina styvbarn så blir jag ledsen. Och arg. Och fundersam. Träffar man en ny partner senare i livet och det finns barn så får man ju hela paketet. Man får lov att respektera barnen så respekterar de dig. Eller så träffade jag rätt Gubbe med rätt barn...och rätt mamma. Herregud, så jag grottar ner mig! Det är väl bara att gratulera sig själv till så goa styvbarn. Och i morgon fyller den minsta 25 år...


Anna Bus...Hon är nog INTE glad över de här fotona, men jag
tycker de är fina, ja!

Här är Anna igen, tecknad av undertecknad.

Efter förkylningen är jag äntligen igång med träningen igen. Gud, så gött! Min Gubbe, däremot, är inte på träningshugget alls. Det är tråkigt, för det är så kul då vi kan träna tillsammans. I torsdags var vi på ett powerstep och han tyckte det var skitkul, men så fick han huvudvärk, och har haft i fler da´r. Som den stönige Gubbe jag har så får jag inte honom till il doctore. Det finns ett bra uttryck för såna som han: Det är svårt att lära gamla hundar sitta...

Mjuktuffe hussen med Skrållan...












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar