En kväll med traditioner

Gårdagskvällen gick i traditionell anda. Vi hade tänkt gå ut och äta på nåt annat ställe än dit vi brukar gå, dvs Bishop´s. Busskort inköptes i god tid. I så god tid att Gubben tyckte han kunde ta sig en tupplur innan avfärd. Tuppluren blev lite mer än en lur. Han var helt omöjlig att väcka! Då han till sist masade sig upp var han seg som attan, duschade hur länge som helst. Jag insåg att vi inte skulle hinna med den tilltänkta bussen, vid halv 7. Det blev min snälla, kära svärmor som fick skjutsa oss till sta´n...som vanligt. Från början hade vi tänkt oss till Chaplin på Herrhagen men ändrade oss. Munken har ju god mat också...och Alfie är också okej, resonerade vi. Vid 7-tiden var vi i sta´n och vandrade mot Munken. Vi tittade in genom fönstret, men var fanns alla människor? Inte en själ därinne. Hur kul är det? Vi gick vidare till Alfie. Där var det i stället smockfullt, och ett sällskap stod och väntade på ledigt bord. Suck....Vi insåg det lönlösa att stå där och vänta på bord så vi gick ut. Jaha, var går vi nu? Vi resonerade hit och dit....och så sa vi nästan samtidigt; -Ä, vad f-n, vi går till Bishop!!! Som vanligt....

Igår var det ju Halloween. Visst ser det ut som han läser
en otäck spökhistoria? Mysig att sitta i bliblioteksdelen
men där var inte så bekvämt att sitta och äta.

.....så vi bytte bord till ett bekvämare för ändamålet.
 Mmmmmm, god öl, sa Gubben, i väntan på maten.

Efter maten, deras hemgjorda burgare-ett säkert kort, infann sig paltkoma....som vanligt. Vi satt och gäspade käkarna ur led, trots sällskap av några trevliga bekanta vi träffade där. Efter koll på busstabell fann vi en buss som skulle gå om en halvtimma. Då var klockan 21. 30 och bussen skulle gå vid 22.00. Vi hann också in och köpa godis till min godissugne make på Nöjesbutiken, det brukar vi göra varje gång, medan jag kom på mig själv med att hyra en film(!) DET har däremot aldrig hänt förut!! Så vid 22.30 var vi hemma igen från vår helkväll på sta´n. Som vanligt....Förresten, filmen heter " Vi måste tala om Kevin". Tycker nog att boken var MYCKET bättre. Det är nog inte så lätt att göra film på en bok i brevform...Man skall helst ha läst boken för att förstå helheten. En ska till som satte punkt för vår traditionsbundna kväll, Gubben mådde illa av allt godis han stoppat i sig!!

Lördagsnöje...

Så var det lördag och vad göra då? Slänga skräp på återvinningscentralen, såklart! Jag ÄLSKAR att rensa bort och slänga saker. Vill inte ha en massa skit ståendes. Tyvärr har de tagit bort Ö-returen så man kan inte skänka till dem utan måste kasta hela saker i containern, och det känns inte så bra. Därför tänker jag mig NOGA för innan jag köper nya saker. Behöver jag VERKLIGEN det här? Jag kan väl erkänna att vi har en viss obalans i hushållet om det där med inköp....Min käre man ÄLSKAR att köpa saker och vill helst inte slänga nåt heller, men med lite övertalning(läs tvång) så kan man få honom positivt inställd till att slänga gammalt skit eller att tänka efter innan nåt "nödvändigt" inköp.

Sagt och gjort, vi fick ihop några halvfulla hinkar med fogmassa, klinkerbruk(eller vad det heter)efter hallprojektet. Sen fanns det lite smått och gott i carporten som åkte med. Vi packade 9:3-an full med skräp och dessutom fick två dörrkarmar plats, som gubben fått fel på Beijers igår. Så är det alltid för oss! Vi tycker att vi har tänkt på allt då vi skall renovera, men så glömmer vi den mänskliga faktorn HELA tiden. Och den klipper till oss varenda gång! Nu sa Gubben uttryckligen vad han ville ha, och den unge killen missuppfattade helt....och istället för att dubbelkolla så skickade han med fel storlek, suck. Och Gubben hade inte en tanke på att kolla det eftersom han varit så noga med att förklara....Men det lönar sig inte att deppa ihop för sånt utan bara åka och byta. Så vi packade bilen och *klick*, *klick* for INTE iväg. helt död bil, suck. Och eftersom den är en automatväxlad SKITBIL(oj, förlåt, men jag hatar verkligen denna bil!!!) så var det lite krångligt att få den från uppfarten för att få ut "gamle svarten" som stod innerst. Vår trogne gamla 9:5-a som sällan krånglar. Startkablar på och Svarten gav liv i den j-a 9:3-an. Vi hade ingen lust att packa ur allt skräp utan for iväg till tippen med skräpet, men vi stängde inte av bilen under tiden(vilken miljöbesparing var det?) men sen for vi hem och bytte bil innan Beijers och dörrkarmsbytet(forts.följer) 

Nästa anhalt Arken zoo för  inköp av hund-kattmat. Fodret är dretdyrt och alla djuren äter slut på samma gång...SÅKLART!!! Nu hade vi rabatt på båda djurfodren(tur nångång) så vi bunkrade upp ordentligt. 

Så såg vi att det var Skidhelg på Sportia så då var Gubben bara tvungen att prata av sig med killarna där, han är ju kompis med alla...själv gick jag runt och kollade skor under tiden. Skulle verkligen vilja kunna springa igen och kollar löparskor så snart jag kommer in i en sportaffär. Men jag vet ju också att det aldrig kommer att hända, att jag kan springa igen, alltså. Men jag hoppas ändå...Men hur skall man laga en nästan avsliten bakre lårmuskel på en 54-årig kärring? Vem bryr sig? Jag skall ju inte vara med i OS direkt. 

Vidare till Bergvik. En dopgåva till lille Neo skulle inköpas. Asken var redan inköpt av en arbetskamrat som gör jättefina scrapbooksgrejer. Så jäkla fina saker. Asken är så jättefin! Och såklart hade jag glömt ta med den...Vi kom in på Smycka. Fick ögonen på en gullig sparbössenallebjörn i tenn. Men får den verkligen plats i asken? Jo, det får den, sa Gubben tvärsäkert. Ok, då tar vi den. Björnen var såklart för stor...eller asken  för liten, eller  hur man vill ha det...Men det får ordna sig, för asken är så jäkla gullig!

Så kom vi hem och Gubben började byta karmar. Så ser han att han fått fel IGEN!!!!Men så insåg han att det var fel i båda paketen. På nåt vis kunde han pussla ihop allt så det stämde. Fråga mig inte hur han gjorde...

Oj, höll på att glömma. Vi gjorde också ett nödvändigt inköp. En batteriladdare.  Nu står 9:3-ans batteri på laddning och nåde den om den inte startar på måndag då jag skall till jobbet. Vi var inte vänner förut men då är vi ovänner för livet, det är ett som är säkert! 

I kväll har Gubben och jag bestämt att åka till stora staden Karlstad och äta på restaurang. Därför har vi skaffat ett busskort. Det känns som ett äventyr att åka buss!

Svoooosch!!! Åsså var det fredag!!

Tänk att ett träningspass kan göra en så GLAD!
Fredagsspinning med Petra.....Hela kroppen ler! Bra musik från 80-90 talet. Och människan kan dessutom en massa kuriosa om grupper och låtar! I love it!!! Bara det inte spelas "Gyllene tider"...:) Och idag blev jag extraglad då jag såg en träningskompis jag inte sett på jättelänge, äntra en cykel! Hon är en sån där person som man bara GILLAR, helt enkelt!
Vi hann prata lite i omklädningsrummet, och jag blev så imponerad av henne! Hon har gått ner i vikt, börjat springa OCH dessutom börjat att cykla racer. Och så vann hon det första loppet hon deltog i! Känns gött i hela kroppen att få ha träffat henne.

Och nu så skall det fixas lite riktig mat i Villa del Abborrvägen! Jajamensan. Här vankas älgfilé till maken och till mig själv blir det aubergine. Skall överraska min MYCKET konservative make med en halsbrytande kryddning....

Nu har helgkänslan infunnit sig och det är dags för brasa. Gubben brassar i kaminen och makan vid spisen. Katterna intar snart sin plats i värmen och vi tvåbentingar skall mysa.

Vart tar tiden vägen?

Jag tror jag blivit fartblind. Helt plötsligt är det onsdag...men vart tog måndag och tisdag vägen? Jag skulle nog vilja att det lugnade sig nu...lite i alla fall. Som tur är har jag hunnit träna och det är min livlina. Att få "stri" med likasinnade är en lisa för själen! Precis som jag vill ha det. Jag är ju inte så social även om många tror det, utan trivs mycket bra med mitt eget sällskap. Jag har ett socialt arbete och får utlopp för min sociala ådra under dagen och senare under träningen. Den övriga tiden vill jag inte dela med fler än min man...och våra djur såklart! Och som ni vet, ni som läser min blogg, så är Göbben ofta bortrest på cykelgrejer eller jakt. Då får jag möjlighet att verkligen få vara för mig själv. Då kan det bli storverk gjorda, eller inte...Men det är gött att bara vara för sig själv för en stund, fast utan "Norrlands guld" för den tycker jag är äcklig. 

Det är nog så att frun i huset börjar känna av den förhatliga hösten/vintern och det bådar inte gott. 

Vår lilla Klingeling har mått dåligt sen husse och hon kom hem från älgjakten. Spyr och bajsar illa.Vaski är fotfarande halt. Det känns lite tungt just nu....Men efter regn kommer sol...:

 

Lummi goes to Arvika! Och jag pustar ut...

Då det är kraftig uppförsbacke i livet så är det helt underbart att möta människor med jättestora hjärtan! Jag är så glad att just jag har lyckats möta sådana människor idag. Helt främmande människor som bara vill hjälpa till utan annan vinning än egen tillfredsställelse av att hjälpa sina medmänniskor! Igår, då jag fått sms:et om Lummis fostermattes sjukdom så blev jag helt paralyserad en lång stund. Kunde inte tänka klart. Det enda jag visste var att det var helt omöjligt för oss att ta hand om henne, även om jag önskade av hela mitt hjärta att det vore möjligt. Så insåg jag att fb-gruppen "Lapphundar i Värmland" var det som kunde fungera. Men först var jag såklart tvungen att fråga Dottern om det var okej. Och som den kloka Dotter jag har, så insåg hon att eftersom hon själv inte är frisk nog att ta hand om hunden, så måste det till en annan fostermatte/husse. Jag skrev ett nödrop i gruppen och det tog bara några minuter så fick jag en kommentar! En kvinna som jag endast har sett i kommentarfälten skrev att hon trodde hennes väninna kanske skulle kunna ta hand om Lummi. Hon skulle komma till kvinnan( Marita) senare på kvällen. Hon fick information och lite bilder på Lummi. Jag fick flera kommentarer av människor som skulle dela och hjälpa till på alla sätt de kunde. De som ratar facebook kan gå och hänga sig, de har inte en aning om vilken hjälp det kan vara!!! 

Sent i går kväll blev det klart. Väninnan var beredd att ta Lummi med kort varsel! I förmiddags ringde Marita och vi pratade som om vi känt varann i flera år! Vi bestämde hur vi skulle gå tillväga på bästa sätt för Lummi, och vid 12.15-tiden for jag till Kil och de från Arvika och så möttes vi vid centralstationen i Kil för vidare resa till Lummis fostermatte. 

Lummi blev som tokig då hon såg mig/oss. Lika glad som alltid och ville gosa. Fostermattens syster följde med ner till bilen och Lummi drog i kopplet för att kunna hoppa in i bilen! Det är gammelmattes Lummi det! Jag höll mig i bakgrunden så hon inte skulle tro att hon skulle med mig, men det var inga problem. Hon ville med den nya matten! Hon och jag visade också några av hennes schyssta moves innan avfärden och de var alldeles hänförda! Ja, Lummi ÄR en entertainer av guds nåde! Jag har under dagen fått täta rapporter om hennes tillvaro hittills i Arvika. Och jo, hon har redan satt sin hundkompis på plats som det rivjärn hon är, men ett rivjärn med glatt humör! Under det senaste dygnet har jag fått flera nya fb-kompisar med hundar som största intresse, så inget ont som inte har nåt gott med sig. Och framför allt så har Lummi det hur bra som helst! Det värmer mitt hjärta så det hotar sprängas! Det som fortfarande smärtar mig är att livet kan vara så tufft för vissa människor, som min egen bebis och även nu för den f.d fostermatten. Då man behöver ett skyddsnät i samhället så är det stora hål i det...Men jag är glad idag, fast sorgsen också...hur kan det gå ihop? Det vete f-n, men så är det.

Lummi pustar ut efter en raid
genom vårt hus.

Här sitter hon, Lummikki, på f.d fostermattens mattkant, och väntar
på att gammelmatte skall ge henne nåt smarrigt.