Lummi goes to Arvika! Och jag pustar ut...

Då det är kraftig uppförsbacke i livet så är det helt underbart att möta människor med jättestora hjärtan! Jag är så glad att just jag har lyckats möta sådana människor idag. Helt främmande människor som bara vill hjälpa till utan annan vinning än egen tillfredsställelse av att hjälpa sina medmänniskor! Igår, då jag fått sms:et om Lummis fostermattes sjukdom så blev jag helt paralyserad en lång stund. Kunde inte tänka klart. Det enda jag visste var att det var helt omöjligt för oss att ta hand om henne, även om jag önskade av hela mitt hjärta att det vore möjligt. Så insåg jag att fb-gruppen "Lapphundar i Värmland" var det som kunde fungera. Men först var jag såklart tvungen att fråga Dottern om det var okej. Och som den kloka Dotter jag har, så insåg hon att eftersom hon själv inte är frisk nog att ta hand om hunden, så måste det till en annan fostermatte/husse. Jag skrev ett nödrop i gruppen och det tog bara några minuter så fick jag en kommentar! En kvinna som jag endast har sett i kommentarfälten skrev att hon trodde hennes väninna kanske skulle kunna ta hand om Lummi. Hon skulle komma till kvinnan( Marita) senare på kvällen. Hon fick information och lite bilder på Lummi. Jag fick flera kommentarer av människor som skulle dela och hjälpa till på alla sätt de kunde. De som ratar facebook kan gå och hänga sig, de har inte en aning om vilken hjälp det kan vara!!! 

Sent i går kväll blev det klart. Väninnan var beredd att ta Lummi med kort varsel! I förmiddags ringde Marita och vi pratade som om vi känt varann i flera år! Vi bestämde hur vi skulle gå tillväga på bästa sätt för Lummi, och vid 12.15-tiden for jag till Kil och de från Arvika och så möttes vi vid centralstationen i Kil för vidare resa till Lummis fostermatte. 

Lummi blev som tokig då hon såg mig/oss. Lika glad som alltid och ville gosa. Fostermattens syster följde med ner till bilen och Lummi drog i kopplet för att kunna hoppa in i bilen! Det är gammelmattes Lummi det! Jag höll mig i bakgrunden så hon inte skulle tro att hon skulle med mig, men det var inga problem. Hon ville med den nya matten! Hon och jag visade också några av hennes schyssta moves innan avfärden och de var alldeles hänförda! Ja, Lummi ÄR en entertainer av guds nåde! Jag har under dagen fått täta rapporter om hennes tillvaro hittills i Arvika. Och jo, hon har redan satt sin hundkompis på plats som det rivjärn hon är, men ett rivjärn med glatt humör! Under det senaste dygnet har jag fått flera nya fb-kompisar med hundar som största intresse, så inget ont som inte har nåt gott med sig. Och framför allt så har Lummi det hur bra som helst! Det värmer mitt hjärta så det hotar sprängas! Det som fortfarande smärtar mig är att livet kan vara så tufft för vissa människor, som min egen bebis och även nu för den f.d fostermatten. Då man behöver ett skyddsnät i samhället så är det stora hål i det...Men jag är glad idag, fast sorgsen också...hur kan det gå ihop? Det vete f-n, men så är det.

Lummi pustar ut efter en raid
genom vårt hus.

Här sitter hon, Lummikki, på f.d fostermattens mattkant, och väntar
på att gammelmatte skall ge henne nåt smarrigt.