Fb - på gott och ont

Lördag förmiddag. Hundarna rastade och utfodrade. Frukosten framdukad, och en härlig stund låg framför mig och Gubben. Loggade in på fb samtidigt som jag just tog det första bettet av smörgåsen.
Då möts jag av en så fruktansvärd bild att jag skriker till! En länk från en kvällstidning visar en hund som har hela nosen bortskjuten!!! VARFÖR lägger man ut nåt sånt??? Jag har haft denna bild på näthinnan hela dagen. Varje gång jag ser på nån av mina tre så tänker jag på denna stackars schäfer.
VARFÖR??? Frågar jag mig igen. Ingen kan göra nåt för den stackarn. Man hoppas att den blev befriad från sitt lidande så fort det bara gick. Men vad kan vi på fb göra åt detta? Finns kanske nån hundhatare som gottar sig åt det, men de flesta mår bara in i märgen illa. I alla fall jag. Så dåligt att jag faktiskt inte ens kan beskriva det.
Smörgåsen blev aldrig uppäten...
Om man vill göra nåt åt djurplågeri eller orättvisor gentemot djur överhuvudtaget så gå med i Djurens rätt eller liknande, men dela inte såna här bilder, snälla!!

Nu då jag ändå är inne på ämnet så finns det mer som jag inte vill se på fb.
Bilder på misshandlade barn och djur, misstänkta förbrytare av olika slag som hängs ut av privatpersoner, utan att man kan kolla källan. Jag förstår att det är lätt att tänka med känslorna...VEM gillar pedofiler, till exempel? Men VEM har rätt att bestämma vilka som är det, förutom Domstolen....

Inte heller vill jag se kommentarer som bara är ute efter att kränka, jodå, på sistone har jag faktiskt sett såna, inte av mina fb-vänner men i grupperna "vi som gillar katter" och "Pysseltips och ideér i hemmet". Jo, det är säkert! Jag skojar inte! De mest oskyldiga grupperna, kan man tycka, men icke.

Kattgruppen har jag gått ur men pysselgruppen är ju så himla kul och dessutom har den en admin som är stentuff och blockerar så fort hon ser eller blir uppmärksammad på nåt dumt.
Så kommer jag då till nåt som kanske är känsligt för mig pga min ålder...Men jag VILL verkligen inte se pornografiska bilder, inte ens de halvpornografiska...och inte ens de som är lite kul...för vissa.

Jag kan inte för mitt liv heller förstå såna som skriver elakt om sina vänner, och ännu värre, den de lever ihop med! Detta har jag som tur är inte behövt se så himla många gånger. Men EN gång är för mycket, tycker jag.

Så kommer jag då till det som ändå är oskyldigt men som jag ändå inte gärna vill se; De som skriver så sött, så sött om sin partner. Och som sen tre sekunder senare får svar av sin partner. ÄNNU gulligare! O, mein gott!! Säg det till dem privat, rakt i syna, och inte över fb.
Inte så att jag inte tycker man skall skriva snällt om sin Älskade make/fru/sambo men att hålla det på "lagom" nivå är ett tips från mig. Det kan bli lite smetigt för ganska många. Faktiskt löjeväckande, och det är väl ändå inte meningen...
Jag har fått för mig att alla som är tillsammans, älskar varann och säger det då och då - till varandra. För mig är det absolut det viktigaste!
Tänk om det var INNAN internet: Min käre Gubbe kommer på idén att gå omkring till grannarna och deklamera sin KÄRLEK TILL MIG!! Men jisses, så pinsamt!

För mig har alltid FaceBook varit ett bra socialt medie. Jag har fått kontakt med "borttappade" släktingar och klasskamrater. Fått nya bekantskaper genom intressegrupper. Att kunna hålla kontakt med f d arbetskamrater är jätteviktigt för mig som ofta får separationsångest då nån slutar på jobbet. Eller som nu, då min arbetskamrat är sjukskriven och känner sig skruttig, då kan vi ha kontakt genom små inlägg och kommentarer. I stället för att ringa varann. Så medeltida DET känns nu då...
Att kunna få tips och råd genom mina grupper, Lappisgruppen till exempel - om egenheter och problem med våra voffs, eller pysselgruppen som gett mig så ofantligt mycket nöje(förutom då vissa inte är kloka!).

Att hålla kontakt med mina...nä, jag säger INTE "älskade" gyminstruktörer(pinsamt för dem), men de är mina absolut viktigaste människor som finns, om man bortser från min Göbbe då(det var väl inte pinsamt, väl?), men annars så är det ju helt perfekt att jag kan ge dem credit för sina ansträngningar. Det är de värda. Utan fb skulle det bara bli ; Bra pass, hörru!

Men för att återknyta till början av mitt dretlånga inlägg;
Jag kommer inte att vara anträffbar på fb under några da´r. Vill INTE riskera att få se nån mer delning av den hemska bilden...eller nåt annat hemskt heller för den delen. Så passa på nu; ni som vill lägga ut allt som jag INTE vill se; Gör det nu!!
Ha en härlig helg, alla mina goa vänner!
Kanske kikar jag in med Gubbens hjälp under helgen....Han får titta först, ifall nåt otäckt dyker upp. Han är tuff, min Gubbe. (Det var väl inte smetigt, väl?)

Undervärk....

Pssst, jag vågar inte prata så högt....men idag har jag inte haft ont i ryggen nästan nåt!!!
Men däremot i mitt jäkla baklår...Det är ändå positivt för då vet jag att detta hör ihop. Jag vet med andra ord vad jag skall göra. Nu har jag stretchat och rehabat mitt baklår, som den überduktiga människa jag är(pjutt) och sen tog jag och Vaskiböbb en långpromme,  nåja, nästan 6 km, men alltid nåt. Han är min träningscoach, vad skulle jag göra utan honom? De andra två är mina gullegrisar, men Vaski...Han fattar vad jag menar innan jag själv vet det, fattar ni?
Provade min nya träningsapp också. Den lovar gott.

Inför nästa år är min förhoppning att ni skall slippa få läsa en massa gnäll om allt som gör ont i min kropp. Nyårslöfte? Nä, såna ger jag inte. De är dömda att misslyckas. Men en önskan går ju alltid att lägga in när som helst och nu råkade det bli just på nyårsafton.

Och vet ni, jag måste bara få köra nåt pass snart, nu då ryggen inte gör så ont, för igår köpte Gubben en sån där snygg, grön träningströja åt mig på träningsmeckat, bara sådär!
Jag fick ju såna goa tights i julis av honom och nu bara.... Snäll, snällare, snällast!

Nu sitter jag här på nyårseftermiddagen, bloggar från hjärtat med ett glas rött intill mig, Gubben är på äventyr i skogen med vovve nr 2 men kommer nog snart hem.
Jag skall väl börja med middagen, älgfilé med potatisgratäng till Gubben, till mig gör jag en potatisgratäng med grönkål, det är så himla gott! Lax till det, måste tänka på Omegat, vet ni!

Det blir en lugn Nyårsafton för vår del. Det brukar det alltid bli. Vi tar tillvara alla stunder som finns att bara sitta och umgås utan jäkt och stress.
Det där lät ju väldans bra, måste jag säga. Undrar om jag kom på det själv eller om jag läst det nånstans? För det mesta brukar det sluta med att vi somnar i soffan. DET är väl inte att ta tillvara stunderna tillsammans så himla bra...Men, men, vi har ju sociala arbeten, båda två, så då det äntligen blir lugnt omkring oss, så slutar det med total avslappning i form av ZZZzzzzzzz i TV-soffan.

Men ICKE ikväll!! Ikväll skall vi sitta och tindra ända till tolvslaget, ställa oss upp och skåla in det nya året....och tuppa av i samma ögonblick som vi sätter oss ner!

HA ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR, MINA VÄNNER!!!

Dretrygg och reatomtar

Jag trodde inte att det gick, men idag har jag haft ondare än nånsin i ryggen! Det finns tydligen hur många grader uppåt på smärtskalan som helst....Och jag som var igång med träningen och allt då mitt stressande och springande i trapporna på jobbet satte stopp för vidare kroppsaktiviteter. Det kan sammanfattas i ett ord; F-N!!!!
Nu har jag kört en smärtlindringsoffensiv sen förra tisdagen men inte hjälper det mer än för stunden. Voltarengel, tnsapparat, Ipren+Alvedon(normalt oslagbart då det värker mer än lovligt), stödkorsett, ryggövningar och massagestol.
I fredags trodde jag att jag började bli bra. Gubben och jag körde popspinningen. Det gick hur bra som helst. Det var fantastiskt kul, som vanligt! I går hade jag "normalont".

I morse gick jag upp, kände efter...Det gjorde inte ont.... Jihaaa! Kom till trappan, gick några steg, TADAA!!! Nån körde en borr i ryggraden på mig!!!! Vänsterbenet vek sig, jag fick hålla mig i trappräcket och ta ett djupt andetag för att inte tuppa av.
Men hundarna måste rastas i vilket skick man än är, så är det bara, och Gubben snarkade efter en natt med dålig sömn. Vet inte hur jag klarade det, men det gjorde jag, hade inget val ju. Det är ju som då man har småbarn och magsjuka - samtidigt. Man klarar det, för att man måste.
Men då jag kommit in, gett hundarna mat, så gick luften ur mig. Jag satt på mig min tnsapparat, fick till en ställning som inte tog livet av mig, i soffan och storgrinade!! Faan, så eländigt det kändes.
Dessutom skulle Gubben jobba och kunde alltså inte vara personlig assistent åt mig.

Har i alla fall lyckats mjuka upp mig med tns:en så mycket att hundarna fick var sin promme. Den första fick den längsta, nästa en mellanpromme och den sista stackar´n fick nöja sig med kortisen för då var jag på väg att gå av på mitten.
Nu är det kväll, jag har slutat grina sen många timmar tillbaka - det hjälpte ju inte i alla fall-och på nåt sätt har dagen gått. Inget fick jag gjort det jag hade planerat. Pyssla, sy två kuddfodral eller ens läsa(nää, har bara inte kunna koncentrera mig). I morgon skall jag ringa nån av mina sjukgymnaster. Har inga stora förhoppningar att de jobbar i mellandagarna, men om inte annat har de telefonsvarare så jag kan få nån återbudstid då de är på plats igen.

Jag har i alla fall laddat ner en ny träningapp. Den förra jag hade, Runkeeper, var en riktig dretapp som bara låste sig hela tiden. Krånglig också. Nu har jag funnit en som heter Endomondo som är mycket enklare. Skulle verkligen vilja prova den nu....RYGGJÄVEL! Men kanske är jag hyfsat gående i morgon så jag kanske kan prova den då jag kör rehab på gymet....

Nåt positivt i allt elände. Gubben har fixat skrivaren så man kan skriva ut i färg. Det innebär att jag kan skriva ut massor av kul bilder för decoupagepyssel.
Och en sak till, jag fyndade två gulliga tomtar på Rusta igår! De hade halva priset på alla julsaker, såklart slog jag till. Det får inte bli tomtetomt på nåt ställe nästa jul!!
Och nu kom jag på en sak till, det bara drösar fram kuliga grejer nu; Gubben kom hem från jobbet och hade på hemvägen köpt en mobilhållare att ha på armen då jag tränar. Snällingen! Nu när jag har en bra träningsapp och allt...nåja, inte allt, ingen hel rygg, men annars är jag beredd!!

Nu jäklar din sketna rygg, skall du få med mig att göra!! Pilutta dig!½

Julafton

Igår var det så dags! Ja, inte bara att det var julafton, utan att jag äntligen fick tid att sätta igång min nya mobil. Ny och ny, förresten, den har ju legat i sin kartong i en månad....

Jag tyckte det räckte med att lära mig min jobbIphone som jag råkade få SAMTIDIGT som vi fick vårt Teliapaket med Samsungsmartisar och en surfplatta. Surfplattan har jag dock inte ens hållit i än...

Nåväl, igår var det så dags. Och tänk så användarvänlig den är! Hur enkel som helst för t o m mig. Jag har ju inte gjort mig känd som den mest slipade tekniknörden. 

Min Ericsson Xperia var helt omöjlig att förstå sig på fast jag haft den ganska länge, så då jag fick Iphonen öppnade sig en helt ny värld för mig, tills jag stötte på problem. Det gör ju inte så himla mycket eftersom jag bara har tänkt att använda den i jobbet, även om jag får använda den privat. Men då är det ju fortfarande så att jag inte känner mig ledig. Nä, den får ligga avstängd på jag kommer hem. 

Jag har gått och väntat på ett paket jättelänge. Ett paket med julklappar till Gubben. IGÅR låg lappen i vår brevlåda. Vår brevbärare brukar komma sent på eftermiddagen numera och i förrgår måste han ha slagit rekord i sen ankomst. 

Och prisa gud, det var öppet på ICA Lövnäs! Samtidigt kunde jag fuska genom att köpa färdig risgrynsgröt eftersom min hemkokta bränts vid kvällen före. Jag kan själv vara utan risgrynsgröt men min Gubbe håller fast vid traditionen att äta gröt till frukost på julafton. Jag smakade lite grann för sällskapsskull och enligt traditionen så mådde jag illa direkt. Nåja, det gick över efter nån timme.

Så var det då dags för avresa till styvdottern med familj. En tradition som vi startade förra året efter att de år efter år farit som skottspolar till oss, till hennes mamma, till hans föräldrar, farmödrar och farfäder.

Så skall inte julen behöva vara, särskilt inte då barnen är små. Vi har fått till en bra lösning för alla. Efter julmiddag och Kalle Anka så packar vi julklapparna och far iväg. All vuxna, och vi är många, fikar och trivs tillsammans medan barnen packar upp julklappar så kinderna glöder! 

Jag tror att de kan öppna leksaksaffär efter den här julen! Och många legobitar kommer att hamna under fötterna och påminna om hur ONT det gör...

Jag tog bilder med min nya fina, enkla mobil. Trodde jag. Lyckades göra fel....

Vi fick en himla fin julklapp av styvdotter och sambon. DEN har jag bild på i alla fall.

Och jag tror hon tyckte om ljuslyktorna och burken med rosor på. Jag lyckades ju rädda burken en sista gång efter att ventilen på lackflaskan läckt och droppat över hela locket....

Tacka vet jag guldlim!
Jag fyllde burken med Ahlgrens bilar vilket uppskattades.

Den med rep + en till blev det. Den silvriga står nånstans i
skamvrån....

Visst är den söt!! precis i min stil!

Jag har verkligen inte så många träningskläder kvar. Mina tights hotar att repa upp sig i sömmarna då jag rör mig.

 Det skulle se ut det, att jag står med rumpan bar!

Jag har därför gett en hint till Gubben om detta..Men inte att jag skulle få värsta dyringarna! Jag fick såna snygga som de säljer på mitt träningsmecka! Gôrsnygga! Måste boka nåt pass imöra. Hoppas bara att min sketna rygg är bättre då! 

Sistaminutenpaketet innehöll en tröja till Gubben, en svart och vit Norsktröja, snygg som tusan. 

Sen fick han också allväderstövlar. Det var nödvändigt eftersom hans kängor spruckit då han klafsat omkring i skogen i detta erbarmliga "vinterväder". 

En trivsam jul, med andra ord. 

Ett litet smolk i bägaren är dock att Lummi har fått kennelhosta med början i natt. Stackar´n har hostat tills hon kiknat. 

Nu är det bara att invänta nästa sjukling. Det är smittsamt som attan. 

Men vänta, nu höll jag på att glömma visa mina nya tomtar!

Helt i min smak. De skall nog få fler kompisar från rean...

 

Julglädje...

Oopps, nu är det kvällen före julafton. Vart tar tiden vägen? Och vet ni? Jag är i fas med allt. Eller nästan...Igår klädde vi granen! Trodde aldrig att Gubben skulle gå med på det, men se där gick jag miste! Han är ju värre än mig då det gäller traditioner.
 Idag gjorde jag de sista julklappsinköpen. De flesta har jag ju gjort på nätet, min bästa vän. Men lite till behöver man ju alltid stödköpa...

Har också gjort pysselgrejerna färdigt. De blev både si och så. Men jag har räddat det mesta...

Hoppas de passar trots lite missar.

Men som vanligt så får jag ångest över alla som har det tufft med sina liv. Hur skall de kunna känna julglädje? Inga pengar att ens köpa de minsta lilla julmat, än mindre nån julklapp till sina nära och kära. Jag blir så himla ledsen att det inte går att beskriva!
En av mina fb-vänner har det så himla tufft nu, inget jobb trots idoga jobbansökningar och dessutom ett vräkningshot över sig. Jag har tänkt på detta hela da´n. Hon har ett hjärta av guld, vill alla människor det bästa, men så händer det här. Är det så det skall var i vårt välfärdssamhälle?

Man kan undra varför jag alltid känner så här inför jul? Ja, det kan man undra hur mycket som helst, det har jag själv gjort, men inte funnit någon lösning. Och varför inte alla känner samma sak...

Jag har ju själv haft det så knapert att jag fått trolla med knäna för att ungen min inte skulle märka av det. Kanske är det därför jag svårt att känna julglädje...Och allt eftersom ekonomin blivit bättre så har jag fortfarande känt samma sak; Att jag inte räcker till. Haft dåligt samvete för att jag haft råd. Ett jobb. Men att inte att andra haft samma tur.

I morgon skall jag och Gubben i alla fall fira jul med min käraste styvdotter och hennes familj. Det kommer att bli helt perfekt, det var det förra året. Det var en härlig syn då Tomten kom till de små!
Så önskar man att alla barn hade det. Alla jular! Så de har ett bra minne då de blir vuxna.

Men hu så deprimerande jag låter! Det är inte meningen, för jag älskar verkligen julen, inte hysterin, utan familjetraditioner,  vilan, gemenskapen, levande ljus och eftertänksamheten.

Jag har lovat mig själv att ta tag i detta inför nästa år. Göra nåt...Vad, vet jag inte men nåt som gagnar djuren eller behövande barn. Men herregud, man kan ju inte välja!!!! Man MÅSTE ju hjälpa alla!! Eller? Hur gör ni andra för att kunna sova med gott samvete? Jag kan inte känna tillfredställelse av att bara ge pengar längre. Jag vill göra mer! Men vad? Och hur?
Men än så länge får jag ändå önska alla en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!