Julglädje...

Oopps, nu är det kvällen före julafton. Vart tar tiden vägen? Och vet ni? Jag är i fas med allt. Eller nästan...Igår klädde vi granen! Trodde aldrig att Gubben skulle gå med på det, men se där gick jag miste! Han är ju värre än mig då det gäller traditioner.
 Idag gjorde jag de sista julklappsinköpen. De flesta har jag ju gjort på nätet, min bästa vän. Men lite till behöver man ju alltid stödköpa...

Har också gjort pysselgrejerna färdigt. De blev både si och så. Men jag har räddat det mesta...

Hoppas de passar trots lite missar.

Men som vanligt så får jag ångest över alla som har det tufft med sina liv. Hur skall de kunna känna julglädje? Inga pengar att ens köpa de minsta lilla julmat, än mindre nån julklapp till sina nära och kära. Jag blir så himla ledsen att det inte går att beskriva!
En av mina fb-vänner har det så himla tufft nu, inget jobb trots idoga jobbansökningar och dessutom ett vräkningshot över sig. Jag har tänkt på detta hela da´n. Hon har ett hjärta av guld, vill alla människor det bästa, men så händer det här. Är det så det skall var i vårt välfärdssamhälle?

Man kan undra varför jag alltid känner så här inför jul? Ja, det kan man undra hur mycket som helst, det har jag själv gjort, men inte funnit någon lösning. Och varför inte alla känner samma sak...

Jag har ju själv haft det så knapert att jag fått trolla med knäna för att ungen min inte skulle märka av det. Kanske är det därför jag svårt att känna julglädje...Och allt eftersom ekonomin blivit bättre så har jag fortfarande känt samma sak; Att jag inte räcker till. Haft dåligt samvete för att jag haft råd. Ett jobb. Men att inte att andra haft samma tur.

I morgon skall jag och Gubben i alla fall fira jul med min käraste styvdotter och hennes familj. Det kommer att bli helt perfekt, det var det förra året. Det var en härlig syn då Tomten kom till de små!
Så önskar man att alla barn hade det. Alla jular! Så de har ett bra minne då de blir vuxna.

Men hu så deprimerande jag låter! Det är inte meningen, för jag älskar verkligen julen, inte hysterin, utan familjetraditioner,  vilan, gemenskapen, levande ljus och eftertänksamheten.

Jag har lovat mig själv att ta tag i detta inför nästa år. Göra nåt...Vad, vet jag inte men nåt som gagnar djuren eller behövande barn. Men herregud, man kan ju inte välja!!!! Man MÅSTE ju hjälpa alla!! Eller? Hur gör ni andra för att kunna sova med gott samvete? Jag kan inte känna tillfredställelse av att bara ge pengar längre. Jag vill göra mer! Men vad? Och hur?
Men än så länge får jag ändå önska alla en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!