Att sakna en hund...

Han behövde få gå in i den eviga vilan den 9:onde juli. Kroppen sa tack och adjö och vi, matte och husse lät honom få som han ville.
Men...jag har mycket svårt att skiljas från honom och hans personlighet som bara han hade.
Vi hade en mycket speciell kontakt, han och jag. Vi kommunicerade som två dövstumma. Att förstå varann utan ord...
Att inte få känna den där speciella kontakten, köra handen i hans päls är fortfarande så plågsamt att det är overkligt. Våra andra hundar är lika älskade, tro inget annat, men det hjälper inte eftersom alla individer har en egen roll i livet.
Våra tjejer, både hundar och katter ger mig massor av glädje och energi men sorgen efter Vaski ger inte med sig.
Han var och kommer alltid att vara nummer 1.
För alltid!

Massa ord....

Gokväll, mina vänner! Har ni lite tid över för mig, tror ni?
Ja, ni bestämmer ju själva såklart! Ni har säkert en massa mys och grejer på gång med familjen och det är det viktigaste i världen så att skita i att läsa min blogg är helt okej.
Men för er andra som inte har nåt speciellt för er; här kommer mina tankar sen mitt förra inlägg.

Jag hävdar att jag har världens bästa jobb och de bästa medarbetarna och cheferna ever. Ja, så är det.

Med vissa undantag.
Idag fick jag nog av "undantagen".
Att kunna samarbeta är A och O för mig. Det är kittet på en arbetsplats. "Mina" vikarier har de bästa vitsord över vår skola, de blir väl omhändertagna av våra lärare, ingen ser ner på dem utan de blir emottagna som en i gänget.. De vill var hos oss tack vare detta!

Men....
Så finns då tyvärr en klick som är raka motsatsen...
Idag växte mina horn. Jag värnar mina vikarier och det kommer jag ALLTID att göra. PUNKT.

Men då snön är ungefär lika irriterande så skottade jag bort min irritation för 1 timme sen.
Sååååå......
Även om jag hatar snö så var den ju till hjälp, eller hur?
Hmmm...
Som den ältande människa jag är så har jag intressant information;  Dagens irriterande händelser är lagda på is och jag har viktigare saker att tänka på. Som mina barnbarn, deras fars förestående födelsedag den 23/2 och vår flytt den 1/3 och allt vad det innebär. Vem orkar bry sig om bittra människor då? Inte jag i alla fall!
Till slut klarar även JAG att sluta älta!
Tror jag....
Förhoppningsvis...

Vår Glittra är ju foderhund hos oss. För er som inte vet vad det innebär så skall jag förklara:
Man får hand om en hund precis som sin egen med förbehållet att den ger uppfödaren ett förbestämt antal valpkullar. Vår Glittra skall snart få en jättefin brun fästman och förhoppningsvis ge en kull valpar där vi kan få en brun kille. Ni får tycka vi är helt tokiga men hundar är och förblir vårt stora intresse och kommer att vara tills vi dööööör. Husse är dock en blödig husse och har smått ångest över att få lämna bort "sin hund" under 10 veckor....
Ja, så är det.
Utan hundar, inget riktigt liv. Detta gäller även katter, såklart.
Katter är ju dock lite kinkigare så nya katter kommer att planeras NOGA.

Kära vänner, ni som har förnuftet i behåll tänker säkert att jag och Gubben är helt tokstolliga och eventuellt "försenila" men det skiter vi i för den tid vi har kvar i livet så vill vi äntligen få det som vi längtat efter under...typ hela vårt vuxna liv.
Ja, jäklar, nu verkar vi var mitt i livet...det innebär att vi kommer att bli 120 år!

Ha det gött, mina vänner!

Vårt nya liv närmar sig...

Påskhelgen 1997 flyttade jag till min käraste Göbbe nr 1. Min arbetarbakgrund hade dock grymt negativa åsikter över detta då Hammarö alltid haft namn om sig att vara Öfverklassens Mecka.
Nåväl...
Min Gubbe motbevisade detta med hetta då han var och är en ARBETARE och en stolt sådan!
 Nä du, sa han, här bor både kreti och pleti huller om buller. Mina fördomar fick därmed sig en knäck ty detta var ju med sanningen överensstämmande. Även om en av våra grannar var född Greve...

Vår situation med att få till det med våra ungar gjorde att det var lättast för mig att flytta till villa i Hammarö istället för att ha två boenden med en massa logistikproblem. Våra ungar var det viktigaste!

Att bo i hus hade aldrig varit nån längtan för mig, jag har bott i flerfamiljshus under hela mitt liv innan mitt möte med min Prins Gubben nr 1.
Så hamnade jag då på Abborrvägen på Hammarö under påskhelgen 1997.

Gardinerna fladdrade i fönstren runt omkring....

Alla visst ju om att Tommy i 91:an hade träffat en ny kvinna efter skilsmässan...

Tiden går och så också händelser och grannar. Efter att våra ungar växt upp och flyttat så har vi fått anpassa oss mer och mer till alla småbarnsfamiljer med allt vad det innebär med studsmattor och skrikande ungar på gatan och bollar på vår tomt...

Så fick vi vår första hund.
Vaski💓
Han var starten till vårt intresse för hundar och allt vad det innebär.
Våra älskade hundar!
Sen har hundar, katter och grannar kommit och gått.
'
Så kom då grannarna som fick oss att ta tag i våra flyttplaner...
Samtidigt så känns det jobbigt att våra närmaste grannar är ledsna över vår flytt. För så är det i såna här små fyrkantiga kvarter, alla känner alla, ingen har nåt privatliv eftersom det är så tätt mellan husen. Sen är det ju det där med respekten över andra människor...vissa klarar det, vissa inte.

Att vi tog tag i vårt hussökande igen kan vi faktiskt tacka en granne för som gjorde sig omöjlig för oss efter ett antal klavertramp. Det sista hände i somras och var starten på vårt nya liv.
Så tack din jävla kärring, vi har köpt drömboendet utan dig i grannskapet och hoppas du tänker efter hur du behandlar människor i din omgivning i fortsättningen.
Det kanske känns jobbigt för dig att vi går mot ett fantastiskt liv utan dig som granne och dina nya grannar kommer du inte att kunna förstå eftersom de är kineser. Tufft för dig, eller hur?Jag vet ju att du läser min blogg så...lär dig nåt av en människa som har lärt av livet. Behandla människor som du vill att de skall behandla dig. Enkelt, eller hur?

Idag har vi varit till vårt hus och mätt och kollat runt. Säljaren var där och plockade med såna där grejer som man inte vet var man skall göra av...ni vet hur det är. Vi mätte och kollade, gjorde planer och så for vi hem.
Och vet ni....jag har fortfarande svårt att få in i min skalle att vi kommer att flytta till detta fantastiska hus den 1:a mars.
Nu sitter jag här i vårt halvt nedpackade vardagsrum och bara...fattar inte att det är verkligt att vi inom snar framtid kommer att komma till vårt drömboende!
Samtidigt kommer tankarna om vår ålder...
Men skit samma, vi kör så länge vi inte är senila.

Ha en härlig helg, mina vänner!
Kraaaaam!

Här kommer vi att ha matsalsbord

Här kommer mitt tillskärarbord att stå

Bubbelbadkar

Jag är jäkligt nöjd med att det INTE är klinkergolv med
tanke på min klantighet att tappa saker i golvet.

Fint, eller hur?

Spa de luxe! 

Detta hus måste ha varit bestämt för oss!
Denna tapet hade vi i vår hall innan vår gigantiska vattenläcka och älskade den så himla mycket!

 H

Kan känna ett visst motstånd mot denna tapet..

Läget just nu...

Tjolahopp, mina goingar!

Jag har inte lagt ner bloggen om ni trodde det! Jag erkänner utan krumbukter att jag åsidosatt mina bloggförpliktelser. 

Fy mig!

För att återgälda er så kommer här en uppdatering av de senaste händelserna i våra liv.

Om ni kommer ihåg så dök vårt drömhus upp på Hemnet i slutet av november och vi fick det! Eller fick....vi köpte det till utgångspriset. 

Helt overkligt!

Och så den andra sidan av myntet som har oroat oss nåt så in i norden.

Försäljningen av vårt hus.

Vi hade inte behövt oroa oss så mycket om vi sett in i framtiden...
Vår mäklare hade en familj som undrade om de fick en enskild visning innan den stora visningen och det fick de såklart. Efter 25 minuter var saken klar. De ville ha huset!
Dagen därpå skrev vi kontrakt så nu är allt klart!
Och inflyttningsdatum är ändrat till 1 mars.

Nog om flyttplanerna och över till här och nu.
Min man är sjuk. Mycket sjuk. En ilsken bacill har tagit över hans kropp vilket visat sig i en mycket svag och ynklig make.
Från början var jag en aning sarkastisk över hans plågor men allt eftersom har jag faktiskt fått inse att han är sjuk PÅ RIKTIGT!
Influensa is in da man!
Att jag inte blivit smittat anser jag beror på mitt oerhörda hälsomedvetna leverne....eller tur, helt enkelt. Vill tro det första alternativet dock.

Det där med barnbarn...
Jag trodde aldrig att jag skulle få några då min dotter var i en lång fas då inte man och barn ingick i hennes liv. Döm om min förvåning då hon på nolltid hade både sambo och två barn! Och vilken fantastisk mamma hon är! Jag önskade att jag hade varit lika bra som mamma...

Idag gjorde vi en inköpsrunda på Willys, dottern, sonen David-1,5 år  och jag. David var inte i fas med matinköp visade det sig. Han fick värsta utbrotten över typ ALLT och min dotter/mamman löste detta som...nån som JAG velat vara då hon var liten och härjade i affären! Jag fick en lektion i hur man löser konflikter med en liten onge utan nåt vidare utvecklat språk och detta gav mig en återblick i hur jag själv löste det då HON var liten. Inte många plus för mig kände jag men samtidigt ett jättestort plus för min dotter som är den bästa mamman ever!! Jag är så himla stolt över att hon är min dotter!
Det är himla gött att se sin onge bli en bra vuxen människa som kan hantera sin vardag med familj med allt vad det innebär av glädje och problem.

Summering 2018

Ja ni, mina vänner, nu sitter jag här i vardagsrummet, brasan är tänd, ljuslyktorna likaså och med ett glas vitt i närheten låter jag tankarna gå tillbaka till januari 2018. 

På jobbet fick vi avisering om ny chef under vårterminen. Kändes jättejobbigt för mig som haft en riktig jobbig period med utmattning som följd och där min dåvarande chef ställt upp för mig till 100%. Allt har dock löst sig till det bästa med en lika bra chef som efterträdare. 

På hemmafronten kom i maj en ljusglimt vid namn Glittra in i vårt liv. Hon är en riktig dunderklump och har fångat våra hjärtan helt och hållet. Husse och hon gör stordåd i eftersöksuppdraget. Nu kan hon titulera sig spårchampion minsann! Mindre kul var det då vi upptäckte hennes faiblesse för att vilja döda småhundar och lösspringande katter...

Det som har färgat detta år har ändå varit att vi miste vår högt älskade lappis Vaski.

Jag förde en ojämn kamp med träning, massage, ultraljud och långtidsverkande smärtstillande injektioner för att vår 13-årige skulle få åldras smärtfri och vara den goa nallebjörn som var hans identitet. Men till slut fick vi ge upp en dag i juli då han inte kunde lägga sig ner utan att skrika rakt ut. Beslutet att låta honom somna in var lätt att ta då han led så svårt men saknaden efter honom är oerhört svår, och den har inte mildrats över tid, snarare tvärtom. 

Vår nalleman en vacker midsommardag

Adjö, älskade vännen min💔

Ja, och träningen, hur går det med den, tänker ni kanske?

 Ehhh, hrmf....😅

Och nu över till nåt helt annat...

Under hösten tog vi tag i vårt hussökande för säkert 100:de gången i ordningen...Vår önskan att bo på landet har ju funnits i alla år, för mig sen jag var liten, faktiskt. Vi har kollat hur många hus som helst och skrattat gott åt många av dem men ändå inte gett upp. Särskilt det lilla mysiga huset i Fagerås som verkade vara vårt paradis...tills vi kom in i huset och såg trappan upp till övervåningen...

Den som får upp möblerna via den trappan borde få guldmedalj!

Men så en dag fanns vårt hus på hemnet! Efter en viss nervspänning så är nu huset vårt och vi har att se fram emot en flytt till vårt paradis på landet senast 1 april! Fast först skall vårt "gamla" hus säljas, första visningen är enskild och sker tisdagen den 8/1. 

Gubben snickrar för brinnande livet just nu. Ja, alla smågrejer som inte blev gjorda efter vattenläckan 2015 har vi liksom lärt oss leva med. Som taklisterna som tog slut på Byggmax, det blev liksom inte av att köpa nya då de inkommit i lager. Vi upptäcker fler och fler saker som vi "glömt" att fixa som vi hur lätt som helst levt med under många år. 

Och så sist men absolut inte minst!

Ett litet barnbarn har sett dagens ljus den 28 december! Hon hade lite bråttom till världen så hon hamnade på 2018-sidan istället för 2 januari-2019 som det var tänkt. Och som sin mormor och mammi så kom hon med rumpan först. Rebell från första stund!😀 

Lilla Junia avslutar därmed vårt år i dur!

Gott Nytt År alla mina vänner!🎉🍸