Massa ord....

Gokväll, mina vänner! Har ni lite tid över för mig, tror ni?
Ja, ni bestämmer ju själva såklart! Ni har säkert en massa mys och grejer på gång med familjen och det är det viktigaste i världen så att skita i att läsa min blogg är helt okej.
Men för er andra som inte har nåt speciellt för er; här kommer mina tankar sen mitt förra inlägg.

Jag hävdar att jag har världens bästa jobb och de bästa medarbetarna och cheferna ever. Ja, så är det.

Med vissa undantag.
Idag fick jag nog av "undantagen".
Att kunna samarbeta är A och O för mig. Det är kittet på en arbetsplats. "Mina" vikarier har de bästa vitsord över vår skola, de blir väl omhändertagna av våra lärare, ingen ser ner på dem utan de blir emottagna som en i gänget.. De vill var hos oss tack vare detta!

Men....
Så finns då tyvärr en klick som är raka motsatsen...
Idag växte mina horn. Jag värnar mina vikarier och det kommer jag ALLTID att göra. PUNKT.

Men då snön är ungefär lika irriterande så skottade jag bort min irritation för 1 timme sen.
Sååååå......
Även om jag hatar snö så var den ju till hjälp, eller hur?
Hmmm...
Som den ältande människa jag är så har jag intressant information;  Dagens irriterande händelser är lagda på is och jag har viktigare saker att tänka på. Som mina barnbarn, deras fars förestående födelsedag den 23/2 och vår flytt den 1/3 och allt vad det innebär. Vem orkar bry sig om bittra människor då? Inte jag i alla fall!
Till slut klarar även JAG att sluta älta!
Tror jag....
Förhoppningsvis...

Vår Glittra är ju foderhund hos oss. För er som inte vet vad det innebär så skall jag förklara:
Man får hand om en hund precis som sin egen med förbehållet att den ger uppfödaren ett förbestämt antal valpkullar. Vår Glittra skall snart få en jättefin brun fästman och förhoppningsvis ge en kull valpar där vi kan få en brun kille. Ni får tycka vi är helt tokiga men hundar är och förblir vårt stora intresse och kommer att vara tills vi dööööör. Husse är dock en blödig husse och har smått ångest över att få lämna bort "sin hund" under 10 veckor....
Ja, så är det.
Utan hundar, inget riktigt liv. Detta gäller även katter, såklart.
Katter är ju dock lite kinkigare så nya katter kommer att planeras NOGA.

Kära vänner, ni som har förnuftet i behåll tänker säkert att jag och Gubben är helt tokstolliga och eventuellt "försenila" men det skiter vi i för den tid vi har kvar i livet så vill vi äntligen få det som vi längtat efter under...typ hela vårt vuxna liv.
Ja, jäklar, nu verkar vi var mitt i livet...det innebär att vi kommer att bli 120 år!

Ha det gött, mina vänner!