Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 26 februari 2020

Sportlov, för vissa...

Sportlovsvecka.
Ungarna kan lugnt sova till 12 för att sen sitta vid datorn eftersom snön lyser med sin frånvaro och motionen antagligen består av gång från datorn till kylskåpet, sen tillbaka, tur och retur till toa, eventuellt ett avbrott för film på nån filmkanal, kanske t o m tillsammans med nån familjemedlem! Förhoppningsvis, så familjekänslan inte helt försvinner.
Nu raljerar jag såklart lite grann...

Själv knegar jag på och har massor att göra i bibblan men kommer inte att hinna, det är bara att inse. Vill ju gärna ha EN dags semester i allafall, det får bli fredag oavsett vad som inte är gjort.

Min EDS har tagit nya tag och tär på mig. Igen. Men nu kan jag inte nonchalera min kropp längre om jag vill ha ett fungerande liv och om inte alltför länge, ålderdom.
Att förklara hur det känns har jag tröttnat på för många år sen så jag bara säger; Jag kan inte...och sen får mottagaren tycka vad den vill.
Men ändå...
Typisk då jag sååå himla gärna ville börja träna igen...
Men eftersom min kropp har tagit sig friheten att förändra form, särskilt på mitten, så är det hög tid att återta den förra kroppsformen. Om inte, så får jag slänga minst halva garderoben!!! Kommer inte hända, kan jag meddela.

För en tid sen beställde jag några lampor på nätet. Jättesnygga, inte så billiga men...jättesnygga.
Ville egentligen ha en sån där 60-70talslampa som de flesta hem hade under den tiden...utom min familj som tyckte de var dretfula. För mig är en sån lampa den ultimata nostalgiprylen! Ni som var unga på den tiden har säkert upplevelser av dessa lampor med vattenfall, brasor, mm som verkade levande( med stor fantasi).
Tyvärr är det oerhört svårt att få tag på en sån lampa så jag fick ge upp och tänka utanför boxen.
Googlade fram en fantastiskt webbshop med massor av vackra lampor. Hade att göra en hel kväll för att gå igenom deras sortiment.
Bestämde mig för två lampor och beställde dem. Det tog ganska långt tid att få dem men jag hade inte bråttom.
Så kom de och de var sååå vackra!
Deras platser var förutbestämda men då jag ställt ut den ena så lossnade en del av den!
Hämtade limpistolen och satte fast den igen, man är väl en pysslare😀
Dagen efter hade delen lossnat...
Flyttade lampdjäveln till en byrå och lade lagningen på framtiden...
Jag är sååå kär i denna lampan!

Någon dag senare...

Kollade min privata mejl och där fanns en sån där undersökning från företaget om hur jag upplevt deras service och varor.
Jag svarade att mitt betyg skulle varit högre om lampan hållit längre än 1 dag. MEN jag erkände också att jag slängt bort retursedeln och emballaget så jag hade mig själv att skylla.

Hade ett mejl två dagar senare om att företaget sökt mig på mobilen men inte fått tag på mig. Inte konstigt eftersom jag har Truecallerappen i mobilen...
Berättade detta i svarsmejlet men dagen därpå ringde de ändå..och det bröts.
Men eftersom jag är snabb som en kobra...i vissa fall...så ringde jag upp numret och fick då tala med Mr säljaren. Och vet ni, han var/är den bäste, mest tillmötesgående och trevlige försäljare jag nånsin mött!
Självklart så vet jag att de har krav att vara trevliga och tillmötesgående men den här mannen var
 N A T U R L I G T trevlig, sånt kan jag avgöra som 61-åring.
Jag blev lovad en ny lampa utan att behöva returnera den jag fått. Jag hade ju faktiskt slarvat och inte sparat emballaget och retursedeln men det brydde han sig inte om.
Nu har jag fått leveransinfo att min finlampa skall levereras i morgon!

Och...

Jag är sååå glad!

För mig är ett trevligt och förstående bemötande det viktigaste som finns.

Nu över till nåt annat...
Valpen som blev en gangster.

Den där lille, goe valpen som kom till oss i juni-2019 har visat sig vara en gangster med änglavingar.
Från början var det ju så synd om honom då hans mage var kass, han bajsade ju lervälling under lååång tid. Både ute och inne. Vi var jätteoroliga.
Dock inget som besvärade honom...
Ojoj, så oskyldig han ser ut där!

Nu...
Har han ett beteende som är likartat med vissa av ungdomarna jag tampas med dagligen. Han är en slyngel, helt enkelt.
PUNKT!
För mig, som hundägare och kattägare sen många år finns ingen skillnad på barnuppfostran och hunduppfostran.
Logik, struktur och konsekvens är ledstjärnan. Och massor av kärlek och humor, såklart!
Viktigt för mig.

Kram på er, alla mina godingar!
















lördag 15 februari 2020

Vecka 7

Go kväll på er, mina vänner! Denna vecka har det varit Vänliga veckan med Alla Hjärtans Dag som avslutning. 
Har ni upplevt vänlighet utöver det vanliga? 
Inte jag, i alla fall. 
Jag träffar människor i vardagen som är vänliga hela tiden så om de skulle bli vänligare så skulle det ju inte vara naturligt, eller hur?

Jag är allergisk mot såna här "dagar" där man skall fira än det ena, än det andra. Måste vi människor påminnas via kalender att man skall vara vänlig eller visa kärlek på vissa datum genom att köpa blommor eller dyra presenter till sina nära? Det var nog inte tanken hos helgonet Sankt Valentin 
hade i tankarna...om nu historien om honom är sann. 
Visa kärlek och omtanke är väl nåt som skall finnas varje dag. 
Jaaaa, jag veeeeet att jag är naiv!
I dessa dagar då det mest oskyldiga inlägg på facebook kan generera de mest otrevliga och kränkande kommentarer så får man välja sina vänner och fbgrupper. 
Så har jag hört sägas att det krigas här och där i världen...Undrar om de ger varandra rosor och presenter mellan skottsalvorna den 14/2?

I morgon skall jag träffa mina barnbarn och ge dem var sin present, fast inte nån Alla hjärtansdags present utan för att jag älskar dem alla dar och de där "pinnipunnis" som jag råkade finna i godisaffären under veckan och inte kunde motstå, passade in på datumet, bara av en tillfällighet...

Jag har fått vårkänslor. Syrénerna har knopp, även vårlökarna. Har tagit fram alla pellisar från sina vintergömmor. Vissa hädangångna, vissa levande. Har även frön som skall i jorden pronto såsom chili, paprika, tomat, lavendel. 
Har köpt en lagerhylla och lysrör för sticklingar och frösådder. 
Pellisarna har intagit sina platser men fröna ligger fortfarande i sina påsar. 
Energin ligger inte på topp sen förkylningen.

Att ha en hoper med husdjur är en lycka utan dess like utom då de blir sjuka. Särskilt om de blir sjuka samtidigt...
Kollade senaste kontot på Agria och den enda av våra djur som har full kredit var Glittra. Hon har 60 000 att blir sjuk för, De andra 3 har klippkort hos veterinären. Tror dock inte att de kommer att komma upp till 60 000 på ett år. Hoppas jag...
Lummi är ju inte bra trots penicillin och husses slaktade kalsonger på kroppen. 
Humle har ett inflammerat öga som vi behandlar. Hans mage signalerade "error" efter att vi sänkt hans medicin under en vecka, Klinga måste kollas varje år pga sin medicin som kan ge biverkningar. 

Katterna är friskusarna i vår familj! De är helt ovetande om sjukdomar och elände. De mår så bra att man nästan gråter av glädje. De har kattlucka som öppnas då matte eller husse är hemma. Cissan är överlycklig över att få gå ut. Syrran är dock återhållsam med utegång men hon får bestämma.
Bilden från vårt förra boende
där de inte fick gå ut utan koppel.
Nu är de fri att gå ut när de vill.

Det känns så bra i hjärtat för mig att alla djuren mår så bra i vårt nya boende!
Men...
Själv känner jag mig halvkass. Tänker på pension varje dag. 

Idag fick jag ett efterlängtat paket! Mitt skapande har ju legat på sparlåga ett tag, eller faktiskt väldigt länge, men efter att jag hämtat mitt paket så blev det fart på tanta!
Glasfärger!


Fick feeling direkt!
Är faktiskt nöjd..
Jag är nöjd att ha kunnat ha klarat av att ha skapat nåt över huvud taget eftersom jag dels skalade min vänstra tumme igår, dels fick ett hack i min högra tumnagel, numera ur funktion.... Numera är jag 8-fingrad och får gilla läget, helt enkelt. 

Annars är det bra! Hur är det med er?

Kraaaaaaam!!








fredag 31 januari 2020

Sjukt

Alltså, hur sjukt är det att inte bli frisk efter en förkylning? Tydligen så har jag väl gjort nåt dret i mitt förra liv som jag får sota för nu, eller vad tror ni?
Jag kan i allafall med säkerhet säga att jag INTE har fått Coronaviruset för att äta ormar, råttor, hundar och katter(!) är inget som finns i min kost. Tror inte att kikärtorna led så mycket efter att jag satt tänderna i dem...

Efter att ha haft ett litet träningsuppehåll på typ...3 år så är jag nu sååå sugen på att börja träna upp min sladdriga lekamen att denna efterhängsna förkylning suger rejält!

Sen finns det mer som sänker mitt välmående..

Som att vår fantastiska Maggi gjorde sin sista dag på jobbet idag. Jag vägrar att acceptera det och tänker att hon kommer att möta mig på jobbet med samma glada humör som hon alltid möter mig med då jag släntrar in 08.03 varje dag.
Nåt annat finns inte för mig!
Att inte Maggi kommer att finnas på jobbet tror jag inte nån av oss kan förstå och acceptera.
Hon är en ängel i mänsklig skepnad, så är det!

Nu ligger jag i soffan och hostar. Fördriver tiden med att kolla på Lyxfällan och vet ni, det finns värre saker än att vara förkyld och hosta!
Man bleknar över hur unga människor med barn kan glömma att betala räkningar, ta lån och omsätta lånet i dret.
Jösses, så gammal jag känner mig. Betalade mina fakturor igår och kände mig nöjd och befriad.
För mig är det A och O att vara skuldfri.

Trots min ömkliga tillvaro just nu så är jag så himla glad över att min dotter just nu mår bra i sin graviditet. Jag säger just nu, för det är en lång resa innan bebben kommer ut i augusti.
Men min dotter är en kämpe och kommer att ro detta i land även om det kanske kommer att bli bakslag innan bebben är född.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli mormor då min dotter under många år sade sig inte vara intresserad av att skaffa barn.
Men det är aldrig försent att ändra sig.
Nu har jag två härliga barnbarn och en till på väg och jag längtar nåt så otroligt på den tredje. Vet inte varför eftersom de två tidigare är helt gudomliga. Men den här tredje, alltså...ojoj
Nåja, det kommer att lösa sig. Min famn kommer att räcka till alla tre!

Nä, nu måste jag lägga mig ner och tycka synd om mig själv en stund till och hosta, hosta och hosta.
Men, ha en fantastisk helg och ta hand om er!









fredag 24 januari 2020

Den 25:e smäller det!

Ärligt, vad händer med folk då det är löningsdag? Vissa verkar ha glömt att de inte är ensamma på jorden...
Jag behövde tanka idag. En bil före mig. Det är lugnt, tänkte jag. Det går väl fort. Jo, jädrar ni! Damen före mig hade fullt upp med att förstå hur hon skulle trycka in sin fyrsiffriga kod, välja pump och sen lyfta munstycket och föra det till hålet på bilens högra sida där det också satt en jämrans rund mojäng som tydligen behövde vridas runt för att avlägsnas. Damen verkade nybörjare på detta och jag, som sett Herrskap och tjänstefolk på 70-talet, fick en inre bild att hennes chaufför nyss hade sagt upp sig med omedelbar verkan pga att kärringen var ett hår av hin. Ja, sån är jag... min fantasi flödar vid de mest skilda tillfällen.
Nåja, jag var på välvilligt humör och väntade som en lydig svensk...tills damen  satt sig i bilen.
Då hände ingenting.
Nu skulle ni hört vad fru Ahlborg Lindeberg kan vräka ur sig då fôlk inte åker fram och lämnar över pumpen till nästa bil!
Nä, tanten satt kvar och grejade med sitt kort, krånglade med bältet och tog världens tid på sig att komma iväg!
GAAAAAHHHHH!
Jag har dock förmågan att skifta temperament med blixtens hastighet så då kärringen försvunnit ur sikte så var jag åter på gott humör tills jag kommit fram till rondellen 25 m bort där en vit firmabil dök upp från ingenstans och så när prejade mej!
De svordomarna har ni inte lärt er än! Om jag skriver dem så kommer datorn att smälta.
Dessa händelser skedde vid lunchtid efter att jag i flygande fläng varit hemma och rastat tre kiss-och bajsnödiga hunddamer.
Jag klarade mig tillbaks till säkerheten på jobbet utan fler intermezzon och jag kunde andas ut.
Så var arbetsdagen slut för mig.
Jag skjutsade hem min högra hand Maggi och for vidare för inköp av fredagens tacobuffé.
Lyckades trixa mig fram genom Coop Nolgård, fastnade ibland vid tvärställda kundvagnar där dess ägare, lätt hysterisk av köpglädje for som en skållad råtta mellan montrarna. Jag höll mig lugn även då det dök upp en släkt/grann/kompisträff där man hade det frejdigt mysigt utan tanke på omgivning.
Vadådå, det är ju löning och vi är så där himla exalterade som vi endast är vid detta tillfälle, samma tid varje månad.
Usch, så synisk jag är.
Men ni vet min fantasi som ibland skenar iväg..
Men nu ni, skall ni få höra..läsa menar jag.
Då jag kom till kassan, jag använder alltid självbetjäningen, så började jag scanna in mina varor, var nästan klar då jag fann en gurka som jag glömt väga. Alla varor låg i kassen intill min station och jag gick 5 m bort till vågen för att väga den attans gurkan. Döm om min förvåning då en kvinna går fram till just MIN station och börjar scanna in sina varor! Alla andra stationer var lediga men hon kände tydligen att den där stationen längst bort var den enda rätta för henne.
Jag sa: Jag håller på vid den där stationen.
Åhå, men det var inte så lätt att se!
Tja, sa, jag, min fullpackade kasse står ju precis intill...
Pjuitt, sa Snorkfröken med näsan i vädret och tågade iväg.
Jag skakade på mig och gick ut. Fortfarande med fredagsfeeling.
Så dagens sista anhalt. Lokala systembolaget. Anade ugglor i mossen.
Vilken dag som helst kan det bli parkeringshysteri vid detta ställe.
Men vid löningshelg har folk glömt allt vad trafikregler heter och bara kör, eller stannar mitt i vägen, släpper av en passagerare och STÅR KVAR och väntar på denne!
Idag smet jag in ganska obemärkt. Men sen var det stopp på mitt tillfälliga flyt.
Vad är det för fel med att gå in på Bolaget, välja sin vinpava eller vad det nu är man vill ha, och gå till kassan och betala?
Men idag, förstår ni, var de där fiiiina herrskapen, ni vet Downton Abbey, på besök och hade invecklade frågor om huruvida det där dyra viiiinet passar till...pölsa eller blodpudding. Nja, kanske inte men ni fattar, va?
Och där och då, blev jag jääääääävligt trött på folk!

Men vet ni, bara jag satt mig i bilen och körde hemåt så var min irritation som bortblåst för jag visste ju att därhemma väntade ju tre tjejlappisar och två kissetjejer på mig, och vet ni, det överträffar alla köpfokuserade och stressade människor hur mycket som helst!
Dessa pälsbollar är för mig mina stressterapeuter.
Jag funderar på om jag skall öppna sparkonto för alla 6? De borde ju få nån ersättning för sina terapeutiska egenskaper, eller hur?

Ha en jättetrevlig helg och handla med vett och etikett, mina godingar!










lördag 18 januari 2020

Livet efter förkylningen...

Det var ett tag sen, men min förkylning/influensa tog musten ur mig. Nu kämpar jag med hostan och att ladda energi igen men annars så...
Min sjukdom var ju helt fel i tiden då min dotter hade behövt mig som barnvakt då hon mått pyton under en lång tid. Att ha två småttingar då man mår illa och spyr under hela dagarna är ju helt overkligt jobbigt.
Nu kommer mammi med hornen följa med dottern till sjukhuset för att ställa frågor om varför inte mödravården i Värmland följer med resten av landet! Om de inte har träffat på en 60-årig tant med horn så kommer de att möta en på måndag!

Som om det inte vore nog, vår Lummi har varit låg en tid,  inte mått dåligt, men betett sig olikt sitt vanliga beteende. Igår upptäckte jag att hon var blodig i sin ändalykt! Tvättade av henne och upptäckte då ett hål invid hennes, ursäkta men...rövhål.
Ringde vetten och bokade tid, fick tid på måndag, men innan dess så får Lummistumpen ha husses kallingar på sig för att inte slicka på det onda.
Kan väl erkänna att Lummi är oerhört skamsen över dessa kallingar. Hon gnäller HELA tiden!

Min förkylning är seg att bli av med. Har hasat mig fram på jobbet under denna veckan, har fått det viktigast gjort men inget mer. Jag är sååå himla glad över min resurs Maggi som stöttar upp där det behövs. Hon är helt förträfflig och omöjlig att vara utan.
Men...
Vi har inte råd att behålla henne...
Detta har jag hört under alla mina år på min arbetsplats då vi fått en klockren resursperson. Jag älskar verkligen min arbetsplats men att behöva säga adjö till resurspersoner som älskas av både elever och personal gör mig oerhört ledsen. Dels att mista en kär kollega och sen att se verkningarna bland eleverna då en förträfflig person har försvunnit. Det är inte bra för någon.

Nu skall jag försöka göra nån sorts middag. Det får bli nåt snabbt och enkelt så det inte triggar hostan..

Ha det gött, mina vänner och kom ihåg att vara kritiska då ni söker sjukvård.
Kraaaamisar!💓