Livet efter förkylningen...

Det var ett tag sen, men min förkylning/influensa tog musten ur mig. Nu kämpar jag med hostan och att ladda energi igen men annars så...
Min sjukdom var ju helt fel i tiden då min dotter hade behövt mig som barnvakt då hon mått pyton under en lång tid. Att ha två småttingar då man mår illa och spyr under hela dagarna är ju helt overkligt jobbigt.
Nu kommer mammi med hornen följa med dottern till sjukhuset för att ställa frågor om varför inte mödravården i Värmland följer med resten av landet! Om de inte har träffat på en 60-årig tant med horn så kommer de att möta en på måndag!

Som om det inte vore nog, vår Lummi har varit låg en tid,  inte mått dåligt, men betett sig olikt sitt vanliga beteende. Igår upptäckte jag att hon var blodig i sin ändalykt! Tvättade av henne och upptäckte då ett hål invid hennes, ursäkta men...rövhål.
Ringde vetten och bokade tid, fick tid på måndag, men innan dess så får Lummistumpen ha husses kallingar på sig för att inte slicka på det onda.
Kan väl erkänna att Lummi är oerhört skamsen över dessa kallingar. Hon gnäller HELA tiden!

Min förkylning är seg att bli av med. Har hasat mig fram på jobbet under denna veckan, har fått det viktigast gjort men inget mer. Jag är sååå himla glad över min resurs Maggi som stöttar upp där det behövs. Hon är helt förträfflig och omöjlig att vara utan.
Men...
Vi har inte råd att behålla henne...
Detta har jag hört under alla mina år på min arbetsplats då vi fått en klockren resursperson. Jag älskar verkligen min arbetsplats men att behöva säga adjö till resurspersoner som älskas av både elever och personal gör mig oerhört ledsen. Dels att mista en kär kollega och sen att se verkningarna bland eleverna då en förträfflig person har försvunnit. Det är inte bra för någon.

Nu skall jag försöka göra nån sorts middag. Det får bli nåt snabbt och enkelt så det inte triggar hostan..

Ha det gött, mina vänner och kom ihåg att vara kritiska då ni söker sjukvård.
Kraaaamisar!💓