Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 24 januari 2020

Den 25:e smäller det!

Ärligt, vad händer med folk då det är löningsdag? Vissa verkar ha glömt att de inte är ensamma på jorden...
Jag behövde tanka idag. En bil före mig. Det är lugnt, tänkte jag. Det går väl fort. Jo, jädrar ni! Damen före mig hade fullt upp med att förstå hur hon skulle trycka in sin fyrsiffriga kod, välja pump och sen lyfta munstycket och föra det till hålet på bilens högra sida där det också satt en jämrans rund mojäng som tydligen behövde vridas runt för att avlägsnas. Damen verkade nybörjare på detta och jag, som sett Herrskap och tjänstefolk på 70-talet, fick en inre bild att hennes chaufför nyss hade sagt upp sig med omedelbar verkan pga att kärringen var ett hår av hin. Ja, sån är jag... min fantasi flödar vid de mest skilda tillfällen.
Nåja, jag var på välvilligt humör och väntade som en lydig svensk...tills damen  satt sig i bilen.
Då hände ingenting.
Nu skulle ni hört vad fru Ahlborg Lindeberg kan vräka ur sig då fôlk inte åker fram och lämnar över pumpen till nästa bil!
Nä, tanten satt kvar och grejade med sitt kort, krånglade med bältet och tog världens tid på sig att komma iväg!
GAAAAAHHHHH!
Jag har dock förmågan att skifta temperament med blixtens hastighet så då kärringen försvunnit ur sikte så var jag åter på gott humör tills jag kommit fram till rondellen 25 m bort där en vit firmabil dök upp från ingenstans och så när prejade mej!
De svordomarna har ni inte lärt er än! Om jag skriver dem så kommer datorn att smälta.
Dessa händelser skedde vid lunchtid efter att jag i flygande fläng varit hemma och rastat tre kiss-och bajsnödiga hunddamer.
Jag klarade mig tillbaks till säkerheten på jobbet utan fler intermezzon och jag kunde andas ut.
Så var arbetsdagen slut för mig.
Jag skjutsade hem min högra hand Maggi och for vidare för inköp av fredagens tacobuffé.
Lyckades trixa mig fram genom Coop Nolgård, fastnade ibland vid tvärställda kundvagnar där dess ägare, lätt hysterisk av köpglädje for som en skållad råtta mellan montrarna. Jag höll mig lugn även då det dök upp en släkt/grann/kompisträff där man hade det frejdigt mysigt utan tanke på omgivning.
Vadådå, det är ju löning och vi är så där himla exalterade som vi endast är vid detta tillfälle, samma tid varje månad.
Usch, så synisk jag är.
Men ni vet min fantasi som ibland skenar iväg..
Men nu ni, skall ni få höra..läsa menar jag.
Då jag kom till kassan, jag använder alltid självbetjäningen, så började jag scanna in mina varor, var nästan klar då jag fann en gurka som jag glömt väga. Alla varor låg i kassen intill min station och jag gick 5 m bort till vågen för att väga den attans gurkan. Döm om min förvåning då en kvinna går fram till just MIN station och börjar scanna in sina varor! Alla andra stationer var lediga men hon kände tydligen att den där stationen längst bort var den enda rätta för henne.
Jag sa: Jag håller på vid den där stationen.
Åhå, men det var inte så lätt att se!
Tja, sa, jag, min fullpackade kasse står ju precis intill...
Pjuitt, sa Snorkfröken med näsan i vädret och tågade iväg.
Jag skakade på mig och gick ut. Fortfarande med fredagsfeeling.
Så dagens sista anhalt. Lokala systembolaget. Anade ugglor i mossen.
Vilken dag som helst kan det bli parkeringshysteri vid detta ställe.
Men vid löningshelg har folk glömt allt vad trafikregler heter och bara kör, eller stannar mitt i vägen, släpper av en passagerare och STÅR KVAR och väntar på denne!
Idag smet jag in ganska obemärkt. Men sen var det stopp på mitt tillfälliga flyt.
Vad är det för fel med att gå in på Bolaget, välja sin vinpava eller vad det nu är man vill ha, och gå till kassan och betala?
Men idag, förstår ni, var de där fiiiina herrskapen, ni vet Downton Abbey, på besök och hade invecklade frågor om huruvida det där dyra viiiinet passar till...pölsa eller blodpudding. Nja, kanske inte men ni fattar, va?
Och där och då, blev jag jääääääävligt trött på folk!

Men vet ni, bara jag satt mig i bilen och körde hemåt så var min irritation som bortblåst för jag visste ju att därhemma väntade ju tre tjejlappisar och två kissetjejer på mig, och vet ni, det överträffar alla köpfokuserade och stressade människor hur mycket som helst!
Dessa pälsbollar är för mig mina stressterapeuter.
Jag funderar på om jag skall öppna sparkonto för alla 6? De borde ju få nån ersättning för sina terapeutiska egenskaper, eller hur?

Ha en jättetrevlig helg och handla med vett och etikett, mina godingar!










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar