Svordomar och födelsedagar...

 Nä men hej, mina godingar! 

Har funderat på det där med svordomar. Det kom på tapeten för en tid sen av nån anledning. 

Då jag var ung svor jag nåt så otroligt!  Och inte bara jag utan även mina kompisar, det var liksom normalt språkbruk. Att svära var att vara accepterad och en cool person, liksom. 

Men...

Som vuxen bör man ha fått tillägnat sig ett större ordförråd än som tonåring. Tycker jag. Inte alla håller med mig, antar jag. 

Men det där med svordomar verkar ha ändrat sig ordentligt sen jag var ung. På min tid var fy faan och  djääävlar ofta väl använda. Fast jag var en blyg viol och använde dem endast i sällskap av mina kompisar då inte mina föräldrar fanns i min närhet. Och det där med könsord som tillägg!😧

 Första gången jag dristade mig till att uttrycka ett könsord var jag nog i typ 30- årsåldern.  Det var i ett oövertänkt ögonblick vid ett nederlag i ett sällskapsspel och över mina läppar löd: f***a. Alla deltagare häpnade liksom jag själv! 

Jag har numera tagit till mig och använder ofta min fd svärmors kraftuttryck, JÄSPALT! För mig är det en hyllning till Siv men också ett bra ord för att uttrycka en överraskande händelse, positiv eller negativ är oviktigt. 

Hade en klasskamrat som använde "järnvägars" som svordom. Har dock svårt att förstå om detta s k kraftord skulle trösta då huvud möter hårt motstånd. ..för mig hjälpte det i alla fall inte mig då jag smällde min lilltå i bordsbenet för att rädda en katt från en hund. Tån visade sig vara bruten och tvingade matten att bära badtofflor från augusti till oktober. Orden vid krocken är inget jag är stolt över och det hjälpte heller inte mot smärtan. 

Över till nåt helt annat.

Idag fyllde mitt första barnbarn Mr D 4 år! Att vara mormor till denna goe, empatiske och såklart fantastiske onge är en ynnest. Det bultar fint i mormorhjärtat💓

Ha en fortsatt härlig helg och massor av cyberkramar till er!

Byggare Bob

 Tallyho, mina vänner! 

Påskhelgen sjunger nu på sista versen. Den här tiden är och förblir en otålighetens tid för mig. 

Trädgården...

Det kliar nåt otroligt i mina fingrar över att börja gräva och plantera hutlöst dyra men oerhört nödvändiga växter och träd och att få göra täta besök på loppisar för inspiration och kanske finna den perfekta formen för gjutning. Jag darrar av iver!

Men det finns en annan som är lika ivrig...

Här i stugan har Gôbben fullt upp med altanbygget, svordomarna haglar och plåstren är i det närmaste slut. Nu ljuder tigersågens in i märgenstämma över Fiskvik och hundarna ligger platta på golvet i tron att världens undergång nog är här i vilket ögonblick som helst. Även matte känner en viss oro...dock inte om jordens undergång utan mer om plåstren skall räcka...

Men han är duktig, min Gôbbe! Hans byggnationer har alltid blivit perfekta, nåja, vissa har väl orsakat en extralång följd av svordomar men alltid gått att rätta till så jag är trygg i att vi inom kort kommer att ha en fantastiskt stor och fin inglasad altan! 

Men hur mycket plåster kommer jag behöva köpa imorgon, tro? Har typ 2 m kvar....Nu dånar tigersågen igen! Platta hundar inväntar jordens undergång och matte en make nedfarandes från hög höjd med tigersåg i näven!😱 (hur många meter plåster behövs det för att tejpa ihop honom till igenkännande, tro?) 

Puh! Nu hörs endast hammarslag, inte en svordom på minst 5 minuter, då är det lugnt, det går framåt, helt enkelt😅

Ja, men annars är allt lugnt och stilla här på landet. Fågelsång och....nä, nu är tigersågen igång igen! Och dääär kom en riktigt otäck svordom(sencurerad)!!.................och

DÄR kom ett livstecken! Skönt! Nu kan jag pusta ut igen😅 Han kom nyss in med ett glatt leende på läpparna men gick snabbt ut igen...ohhhh! Hundarna står nu vid altandörren, gnällande...Jag avstår att titta ut då jag inte vet vad jag kommer att se. Kanske min Gôbbe ståendes på ett ben på en regel med tigersåg i ena handen och yxan i den andra och med en nyskapt svordom osande mellan läpparna så syrénerna kommer stå i blom alldeles för tidigt.

Nåja, kommer tid kommer råd, altanen kommer att bli jättefin, Det är jag säker på!

Men återkommer om hur många meter plåster som gick åt...

Kram på er, mina vänner! 

Det bästa

Gokväll, alla mina godingar! 

Hoppas ni har en lika fin påskhelg som oss här på Fiskvik 210. 

Att vakna upp till fågelsång och en solstråle strilande in vid sidan av rullgardinen är energi för själen. Med detta vaknade jag i morse, dessutom med en hundnos på axeln, en annan voffs slickande min fotsula och en katt liggande brummande på mitt bröst. Det bästa livet!

Som om detta inte vore nog, att jag fått umgås med mina barnbarn och deras föräldrar har förgyllt dagen ytterligare. Även barnbarnet Filip fick besök och nya fina blommor på sin grav. Han är i allra högsta grad närvarande även om det inte är kroppsligen. Sorgen kommer till oss alla i perioder men så är ju livet, sorg och glädje varvas om vartannat. Att skriva detta är ett sånt tillfälle då tårarna rinner...

Sorgen att inte ha fått tillfälle att lära känna Filip är en tung sten i bröstet för oss alla, men att pynta hans grav känns som att man kommer honom nära. Det närmaste vi kan komma honom faktiskt.

Men i våra hjärtan finns han nära, nära💓

På hemmafronten har Byggare Bob spikat på utbygget av altanen för glatta livet. Och solen har bara lyst och värmt. Och helt plötsligt fick jag en sån fantastisk härlig känsla över hur gött det är att leva!

Cyberramar på er mina bästisar och ta hand om er och era nära!

Håll ut!

 Men hej, mina godingar! Hoppas ni mår bra trots att världen är bort i stôll med coronan och allt som följer dess spår. Visst är det tröttsamt? Men vet ni, det finns tips och trix för att hålla ångan uppe och orka med. 

Här kommer mina väl beprövade tips:

* Sök upp en vacker plats, sätt dig på nåt bekvämt ställe och TOMGLO. Men...Lägg bort mobilen! Hörru, hörde ni inte, LÄGG bort mobilen! Så där ja!😀

*Promenera! Ja, jag menar det! En powerwalk gör underverk med kropp och själ. Regnar det? Skit i det, det finns suveräna regnkläder. Och skit i lurar i öronen. Vindens sus eller endast TYSTNADEN är helande för våra själar. Att alltid ha ljud i öronen är en styggelse, anser jag. 

*Ta upp en gammal hobby du inte har hunnit med på många år. 

*Skaffa en pälskling OM du planerat noga för djurets bästa och för framtiden efter corona. För mig finns inget bättre än att vakna på morgonen av en brummande katt på bröstet eller en hundtass som tigger om godmorgonklapp. Djurskydden har massor av katter och hundar som behöver nya hem. De har hårda krav, det är bra, för att skaffa en pälskling är ett stort ansvar. Men man får sååå mycket tillbaks som välbefinnade och omtanke om någon annan än en själv.

* Tänd levande ljus! Men...glöm inte släcka ljusen! Värmeljus är mitt val då jag inte längre vågar tända långa ljus då jag är livrädd att glömma släcka...efter en händelse för många år sen då vårt köksbord höll på att stryka med pga osynk i familjen. 

Igår gjorde jag en förbjuden handling!

Min planering var att efter jobbet köra ett träningspass på mitt nya träningsmecka Hälsohuset. För mig har det alltid känts så himla bra att träna efter jobbet på freda´n. Att få svettas ur mig både fysiskt och själsligt har alltid varit mitt perfekta avslut på min arbetsvecka.Men inte i går..

För...

Igår vred jag ratten höger-vänster istället för tvärtom. Kände ett sting av dåligt samvete men snabbt som tusan kom jag på en ursäkt! Jag behövde ju..humhumhum...göra inköp på...typ Bergvik. Och vet ni, till vänster efter nån smörgåsaffär fanns en ju en affär med lockpriser typ halva priset...Men tjena! Har förut tyckt detta är en tantaffär men efter en sekunds eftertanke igår kom jag ihåg att jag ju ÄR en tant! Måste försöka komma ihåg detta...

Och vet ni, jag hade en fantastiskt fin tid under typ 1 timme! Mötte kära människor som jag gärna hade delat hela eftermiddagen och kvällen med. Så himla kul! 

Ilandsproblem.

Efter att jag bytt till både nyare dator och mobil så är det för jä-igt svårt att dela bilder från mobil till dator. Har svurit helt nya och innovativa svordomar över detta men det har inte hjälpt. Sååå ni får stå ut med endast mina ord tills jag fått kläm på det där med bilder. Eventuellt kommer bilder att tilläggas senare i men det står skrivet i stjärnorna just nu...

Cyberkramar från mig till er!

Officiellt tant

 Gokväll, mina godingar!

Jag har ju nyligen blivit en gammal tant. Ja, visst är det helt överraskande?!?😁 Förut var jag ju bara en halvgammal en...

Förra helgen inföll ju min födelsedag den 14 mars och och då var det oundvikligt att jag lade ett år till min "utbildning i levnad" på mitt CV. Fast vem behöver ett CV vid min ålder? Behövs ett förträffligt CV för att få bra pension, månne?

Det där men pension, alltså...Jag är så himla tudelad. Jag har ju bästa jobbet men längtar också efter att ta dagen som den kommer så länge jag och Göbben har hälsan. Att få planera och arrangera trädgården, träna hundarna, öppna hundpensionat, ta emot jourkatter, skaffa myskankor, ja vi har många planer, Göbben och jag. Men så älskar vi våra jobb båda två...eller har vi bara blivit gamla stofiler som vägrar lämna över till yngre och kunnigare förmågor? Ren och skär egoism, helt enkelt? 

Vet ni hur svårt det är att så lagom många frön? I februari-mars skall bl a chili och tomatfrön sås för att hinna växa till sig inför sommarens/höstens skörd. under alla år har jag hävt ner hela påsen i brättena med en förhoppning att några i allafall skall ta sig. ALLA har för det mesta tagit sig och då har det svåraste återstått, att bara spara några få plantor och SLÄNGA resterande!

Sen vi flyttade till landet har tomatodlingen eskalerat till enorma kvantiteter. Första året, då vi precis flytta in fick vi av våra fantastiska grannar välkomstgåvor-tomatplantor och gurkplantor. Gurkorna tog jag snabbt död på men tomaterna växte och växte...och växte. Till saken hör att det endast är jag som älskar tomater i vårt lilla hushåll. Tur är att jag har en dotter som är utbildad kock och kan tipsa om olika recept på tomater...Det blev oändligt många burkar semtorkade tomater att ge bort det året. I somras blev det så mycket tomater att jag inte orkade skörda alla... 

I år försökte jag likt en professionell odlare endast sätta ETT frö i varje brätte. Tjeeeeena.....allt stendog! Dock kan jag faktiskt skylla på en helt onödig översvämning i vår källare där jag hade min odlingshylla med lysrör och grejer, allt för att små och ömtåliga frösådder skulle få den bästa starten i livet. 

Men det jag hade vårdat ömt kunde byggfläktarna på endast nån dag göra till ett månlandskap.

Sååå...

Efter att byggfläktarna gjort sin hädanfärd så sådde jag ALLA återstående fröer och nu ni, har jag massor av både tomat och chiliplantor! Tur att min dotter har nya recept på gång...

Vi har en liten konflikt, Göbben och jag. Jag hävdar med bestämdhet att framsidan av huset vetter mot vägen och vår infart, men se där har han en helt annan åsikt, nämnligen att framsidan av huset är där ytterdörren är belägen. Näe, hävdar jag, då blir ju framsidan på baksidan av huset, juh! Vår ytterdörr vetter ju mot stallet och åkern BAKOM huset. Näe, det är ju framför huset juh, säger min bångstyrige och envise make. Hur detta dilemma kommer att sluta är skrivet i stjärnorna. 

Följ den spännande fortsättningen...

Cyberkramar till er från mig!