Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 26 november 2022

Tankar i adventstider...

Go lördagskväll, mina vänner! Första advent stundar och jag har i vanlig ordning fuskstartat redan under fredagskvällen...eller faktiskt redan på torsdagskvällen med att byta till julgardiner!!! Herre jestanes! Att min make dissar mig för detta tilltag varje år hör också till traditionen!😁 

På tal om Göbben...För en stund sen satte han på tv-n och började kolla på fotboll för att sen gå in till grannen..hur tänkte han där? Försöker han smygträna mig i att gilla fotboll? Jag säger bara:

HAHA! 

SÅ länge jag har makt över fjärrkontrollen och dessutom kan streama så kommer sport att ligga oerhört långt ner på prioriteringslistan for ever.😁 Jul med Ernst syns för tillfället på vår tv-skärm via streming och tänk så mysigt det känns i kroppen då denna man får husera i nån tv-kanal vid juletid. Tänkvärt är att jag bara för några år sen skydde Ernst alla program som pesten! Det är ALDRIG försent för eftertanke och förändring, mina vänner. 

Vårt fd hus är till försäljning! Redan!!!!! Hur är det möjligt?!?! "Vårt" fina hus har legat på hemnet jättelänge! Detta hus som vi designade som det enda av alla hus i kvarteret! Inga andra hus i området har samma smarta lösningar som vårt, enligt oss, alltså...

Ritningarna stämmer inte på Hemnet för Göbben ritade ju om hela köket efter mina önskningar, trappan till övervåningen vändes för att öppna upp vardagsrummet, badrummet blev som en dröm och efter vår gigantiska vattenläcka 2015 så fick vi trots alla motgångar och elände få som vi ville, en stor tvättstuga med extra allt genom att "offra" ett rum. Vårt hus blev verkligen som VI ville! Men huset stod ju på alldeles för liten tomt och att bo på landet var för oss båda en så stor dröm att då vi fick möjlighet att få köpa vår fina gård så kände lyckan ingen gräns! Och så känns det fortfarande och kommer att kännas tills vår tid är....ja, ni vet...

Men ändå drömmer jag...

I drömmens värld är allt tillåtet som att: Smyga runt i trädgården och rätta till saker de har ställt på sitt(fel) sätt, prova dörrhandtaget på altanen och TADA det är öppet! Jag går in och kollar runt, är inte nöjd med deras möblering så jag fortsätter runt i huset och "rättar till" Ja, man måste ju kolla om de förvaltat ens hus på rätt sätt, eller hur?😉 Rätt som det är, men inte alltid, blir jag påkommen, husets ägare eller barnen kommer hem och jag får förklara mitt intrång och be om ursäkt med skammens rodnad i ansiktet men trots detta så fortsätter jag ändå att hemsöka huset om nätterna då och då. Efter att huset blivit utlagt till försäljning så har drömmarna förändrats. Nu finns jag i bakgrunden vid visning av huset, ger goda råd och baktalar ägarna å det grövsta beträffande trädgården! Ja, jösses, vad ens undermedvetna kan ställa till det för en! Hoppas att huset får en ägare som förvaltar det väl så jag slipper hemsöka dem i  fortsättningen!😂

Tiden går och det är snart 3 månader sen våra pälsklingar Klinga och Lummi fick somna in, 

Livet har gått vidare efter att den värsta chocken lagt sig efter den där lördagskvällen den 17/9 då vi insåg att våra två finaste vänner behövde somna in akut. Klinga skulle inte ha klarat natten utan oerhörda plågor pga en snabbväxande tumör som tryckte ihop ändtarmen samtidigt som Lummi hade en inbokad tid för insomning onsdag veckan därpå pga svåra tandsmärtor som inte kunde åtgärdas pga hennes höga ålder.

De fick in somna tillsammans som de bästa vänner de alltid varit. Jag känner fortfarande så himla många OM då det gäller deras sista resa; Varför gjorde vi inte så här, varför lät vi inte de andra två vovvarna vara med och ta adjö. Och kissarna...Jag vet inte jag, nu är det försent och vi får leva vidare.

Deras urna står nu tillsammans med alla våra ängladjur på byrån i övre hallen och jag kan ärligt säga att jag pratar med dem varje gång jag går förbi. Ni kan tycka att jag är helt knäpp men för mig är det terapi för själen och gör att saknaden mildras allt eftersom. Att vara husdjursägare är detsamma som att var förälder, enligt oss och förhoppningsvis även alla andra djurägare. 

Att sakna...

Jag går ner i tvättstugan och ingen Klinga följer med mig i hälarna. Hennes fina älskvärda personlighet  var hennes signum. ALLA älskade henne, människor, katter och hundar. Och JAG älskade henne nåt så oerhört att hjärtat brister bara jag skriver om henne! Lilla Klingeling, mattes älskling💔

Jag kommer hem, parkerar bilen och Lummis ljuva stämma ljuder inte...Lummi var vår utmaning från att vi fick hand om henne för alltid då hon var ca 5 år. Hon var superstressad men supergosig samtidigt. Att vara hund är inte alltid så himla enkelt då livet inte gett en de bästa förutsättningar som hund. Hon blev husses bästa eftersökshund tillsammans med vår första lappis Vaski men i övrigt hade Lummistump svårt med höga ljus mm. Därför känner jag att vi ändå gav henne en chans att få vila utan stress hennes sista år genom att flytta ut på landet. Under dessa år kunde hon slappna av, rädslan för höga ljud försvann helt och hållet och fick äntligen visa alldeles speciella personlighet, hennes finurlighet och klokhet, ja, hon var fantastisk och jag saknar henne nåt oerhört!

För att inte förglömma alla fecebookminnen som dyker upp titt som tätt...

Ja det finns massor av tillfällen då jag faller ihop av saknad och just nu är det jättetufft. Mina tjejer är så saknade att det inte är klokt men mitt sunda förnuft säger samtidigt att de behövde somna eftersom de hade ont. Men vad hjälper det då saknaden är så påtaglig att man känner det i hela kroppen? 

Så kommer ett annat minne upp...

Morgonen då jag fick samtalet i bilen på väg till jobbet om att mitt 9 dagar gamla barnbarn inte vaknat upp under morgonen gör att jag fortfarande inte kan höra Cover me in sunshine med Pink och hennes dotter Willow utan att falla i gråt. Jag har tillslut förlikat mig med att han inte finns längre och talar ofta med honom vid hans grav. Idag tände jag ett ljus för honom och hans bror som inte ens hann födas. Trots att jag inte är troende så känner jag nån sorts känsla av att det kanske finns ett Regnbågsland...

Livet får vidare.

Vi människor är rustade för att klara motgångar och så måste det ju vara. 

Hur skulle det annars vara? 

Kram på er, mina vänner!















söndag 18 september 2022

Klinga och Lummi för evigt


Klinga kom till oss som liten pälsboll för att hålla Vaski sällskap. Och tänk vilka vänner de blev! Klinga tvättade troget hans öron och han putsade hennes morrhår. Ibland kom en vit ulltuss vid namn Lummi på besök, då var det full rulle i huset! Efter något år kom hon till oss för att stanna. Hon och hennes lurviga kompisar blev fantastiska spårhundar till stor hjälp för husse i hans eftersöksarbete. Men inte bara det, dessa tre lappisar kom att vara våra allra bästa vänner och gjorde livet ljust även de gråaste dagar. De fick sin matte att gå ut i ur och skur, det hade aldrig hänt innan de kom till huset! 

Men så dyker livets mörker upp som en stor fet smäll på käften! 

Igår fick vi ta det oerhört svåra beslutet att låta både Klinga och Lummi få somna in för att få träffa Vaski på andra sidan Regnbågsbron. Sorgen är just nu bedövande, huset är så tyst då inte Lummis kakakakaka hörs längre, ja så lät det då hon andades, vår lilla ulltuss. Hennes klara skall har tystnat för evigt. Ingen Klingatass duttar mig på benet för att tigga en klapp på bröstet eller snurrar ett varv för att tigga godis.
Hennes kompisar Glittra och Humle har letat och nosat på platsen ute på glasaltanen där vi satt med tjejerna i var sitt knä då de somnade in. Ett så vackert och fint avslut men så oerhört smärtsamt för oss. Lummis tid på jorden skulle ha varit slut på onsdag eftersom hennes onda tänder och dessutom höga ålder hade tagit ut sin rätt men att Klinga så hastigt skulle ryckas bort var vi inte beredda på! 
Men hennes tumör växte så snabbt att hon inte kunde bajsa ordentligt och under gårdagen kom ingenting trots idoga försök. Hon hade jätteont! Vi beslutade att de skulle få gå tillsammans eftersom de alltid varit det i livet. Jag är evinnerligt tacksam för den hjälp med veterinär vi fick av husses spårkollega. 
Det finns inga ord över den saknad vi känner just nu!💔💔



Så söta i sina täcken

Klinga, bästa vännen för alla oavsett art

Lummi vid de tillfällen hon låg i soffan.
Passade på då Blixten sov...

Så här kommer jag att minnas henne
med det där glada leendet

Och så här kommer jag att minnas
Klinga, det vackra ansiktet med den kloka blicken

Nu är de förenade för evigt!💓💓💓

Farväl våra vackra pälsklingar och på återseende den dag vi kommer efter!
Nospussar från Husse och matte!

lördag 19 februari 2022

Jag är en missbrukare

 Nå men! Så kul att ni har tid med mig en lördagskväll som denna och dessutom då rubriken är tung.

Att inse att man är en missbrukare är baske mig inte lätt! Men då man får insikt i sitt beteende och förstår det problematiska i ens missburk då har man kommit långt. Jag har under många år, då handlar det om ca 30 år, varit fast i ett tungt beroende. Idag kom jag äntligen till insikten att det får vara nog nu! 

Att inse att man inhandlat 150 värmeljus och de är slut efter 1 vecka är bara för mycket! Idag har jag tagit beslutet att jag får sänka mitt beroende till 40 värmeljus i veckan. Det kommer att bli en otrolig utmaning och jag behöver massor av stöd för att klara detta! 

Missbruket startade för många år sen efter att ett missförstånd i familjen gjorde att de levande stearinljusen blev bortglömda och höll på att bränna sig ner i köksbordet. Sen var det kört! Jag började köpa värmeljus. I mängder. Men de räckte aldrig. Problem uppstod också då Lummi blev sugen på de utbrunna aluminiumhylsorna...Hon blev med andra ord medberoende. 

Ytterst sällan finns stearinljus i vårt hus, och i så fall stirrar jag på dem som om de gjort nåt ont för att genast blåsa ut dem vid ryggvändande. Ja, ni förstår hur sjuk jag är! Som nu tex...jag har två  liljeholmens i en vacker smidesstake framför mig då jag skriver. Då jag behöver kolla ugnen  i 10 sek så blåser jag genast ut ljusen. Ut i fall att, liksom...

Men i övrig känner jag mig helt okej😃

Kraaaam på lörda´n!



torsdag 27 januari 2022

Rapport från sjukstugan

 Halloj!

Speciellt muntert är det inte på Fiskvik just nu. Med hostan rivande i bröstet, en hesthet som fyller huset med tystnad och en nästäppa som känns i hela ansiktet försöker vi få dagarna att gå. Maken börjar så sakta piggna till men jag, som insjuknade två dar efter honom, har en bit kvar innan orken återkommer helt och hållet. Dock har jag en lite pik mitt på dagen då jag orkar ta mig för med nåt såsom att ta en liten promenad med nån av gammellappisarna eller som igår, sätta och baka ut en liten deg till tekakor, men efter såna hiskeliga kraftansträngningar så är det viloläge i soffan som gäller resten av dagen. Vi har nog slagit rekord i tv-tittande och surfande!

Idag läste jag att Eric Clapton hävdar att han blivit lurad till att vaccinera sig via små, små meddelanden på youtube från läkemedelsföretagen. Han är helt övertygad om att de som vaccinerat sig är under hypnos och följer order via en "sinneskontroll" som tagit över samhället. 

Han säger också att han tappat kontakten med vänner och familj då de tycker att han är knäpp. Nähä!

Hmmm....

Tänk om vår chef är i maskopi med statsmakterna och under stort smusslande smugit in datachip i våra vaccin så att vi kommunanställda är under kontroll dygnet runt! Vi anställda blev ju så fördelaktigt erbjudna vaccin på jobbet....Månne vi är under hypnos? 

Men...

Om då huvudservern tappar kontakten med chipen och den börjar söka oss allihop...Borde det inte bli en jäkla massa biipande i korridorerna!😁 Även efter chefen eftersom även hon tagit vaccin😄

Som uppfinnaren i Lorry sa; tänkte inte på det! 

Näe, jag är inte lagd åt konspirationsteorier utan är glad över allt gott som görs för oss människor så vi så snart som möjligt kan börja leva som innan corona. Sorry, Eric och dina gelikar, men din familj har rätt, du ÄR knäpp😜 


Inte ett blogginlägg utan Blixten så här kommer han💓



Så liten och oskyldig...hmmm

10 sekunder senare hade han huggit tag
i Glittras svans...och hon drog som en avlöning😂

Jag är ju periodare då det gäller läsning, ibland plöjer jag flera böcker på raken, sen är det stopp för lång tid. Överst i högen på mitt nattygsbord låg under lång tid Fredrik Backmans sista del Vinnarna i Björnstadserien. Gäsp... Tog flera månader att orka läsa ut, en stor besvikelse rakt igenom. Under den låg Gardells senaste verk och bara väntade på att öppnas. Och då jag äntligen fick göra det... så läste jag ju ut den alldeles för fort! 
Så otroligt gripande läsning om att behöva gömma sig för sanningen om en själv, att inte våga leva ett helt liv utan rädsla från ens egna känslor, en fördömande religion, avståndstagande av familj och vänner men också glädjen över nyfunna vänner där alla är accepterade oavsett läggning. Denna bok borde vara obligatorisk att läsa för oss alla men framför allt för alla homofober. 
REKOMMENDERAS VARMT!



Fantastiske Gardell!

Nu tog visst min för dagen tilldelade ork slut och jag behöver lägga mig i soffans laddstation intill Blixten. 

Ha det gött, alla mina vänner, här kommer garanterat smittfria cyberkramar från Coronaland!





fredag 21 januari 2022

Fy på dig, Anja!

 Om ni har en stund över så har jag lite på hjärtat, men om inte så är det helt ok för då har ni ju en fin fredagskväll med era nära och kära och det är ALLTID prio 1!

Vet ni, idag har jag gjort ett riktigt klavertramp! Skäms på mig!

Först och främst vill jag delge er min fasta åsikt om folk utan respekt för restriktionerna, de är ju helt respektlösa och dumma i hövvena allihopa!

Men...

Så här var det; 

Jag träffade en bekant på vårt lokala Systembolag, vi har inte träffats på jättelänge och är tillika flerfaldiga djurägare med allt vad DET innebär att avhandla...Efter de sedvanliga hälsningsfraserna så drog husdjurssnacket igång. Det där med avstånd försvann som en avlöning! Dessutom stod vi på varsin sida av en hylla vilket spärrade vägen för andra kunder på två håll! Så kom det sig att det plötsligt hördes en röst: kan jag få komma förbi här? Och vet ni, jag tappade fattningen helt och hållet och flyttade mig bara några steg åt höger och även min bekant på andra sidan hyllan!!!! Men på  riktigt!?!?! Total härdsmälta i hövve på oss! 

Ransakning...

Fr o m nu kommer jag inte klaga på folk som "står fel och inte visar respekt", eller jag skall FÖRSÖKA sluta med det men först och främst skall jag bättra mig i avseendet att inte göra samma fel för då kan jag ju fortsätta klaga på folk som inte respekterar restriktionerna!😁 

Men hörrni, ha en fin, smittfri helg!