Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 22 juni 2023

Messömmer imöra

 Halloj, mina godingar, klumpfoten här! Eller förresten, Klumpen har fått lite ledigt så här inför storhelg så nu är brutna foten helt fri att vifta på tårna hela kvällen. Fast det betyder att armarna är upptagna av gåpinnarna...jaja, man kan inte alltid få allt...men jag är dock en lydig människa och har hörsammat ortopedkirurgens råd att röra på foten tills smärtan säger ifrån. Hade han känt mig, den envisaste Lindebergaren ever, så hade han nog varit mer sträng i sitt råd...men jag kämpar på med att INTE skita i att det gör ont, INTE köra på som en gammal traktor från 1958 som pigg som satan startar på nolltid men lägger av efter 20 minuter. Det går hyfsat men kan absolut uppgraderas. 

Började jobba i måndags efter två veckors sjukskrivning(vet inte om jag nånsin varit sjukskriven så länge?)och jäspalt så härligt att vara på plats och träffa mina fina kollegor igen! Behövde också ta igen två veckors frånvaro. Men måndagsnattens sömn var inte 8 timmar då klumpen bultade vid minsta stöt. Kanske hade jag behövt hålla igen på hoppandet?

Vadå överrörlig...har inte alla foten liggandes
bredvid datorn?

Men jäspalt, jag har ju glömt att berätta! Jag kunde efter många om och men vara med en stund på vår sommarfest som vår fina rektor inbjudit till! Det kunde inte ha skett en bättre kväll, solen sken, kvällen var ljum och valet av restaurang var perfekt! God mat och dryck och de finaste människorna jag känner på ett och samma ställe! Kunde bara delta under 2 timmar men det var två fantastiskt kul timmar! 

Några bilder:

Jessica 

Annica och Camilla



Jessica och Mariette

Åhhh, dessa två finingar! Mina guldvikarier Johan och Naemi💖💖!



Och långt därborta sitter ju våra
två Marior, skolans stöttepelare och
Linda som axlar idrott och matte.


Pernilla, kvällens kortaste kjol!

Mariette, i bakgrunden Annika och Lisa

I motljus; Anders och Charlotte

Jessica och Mariette

Alla finisar kom ju inte med på mina bilder men de fanns där runt omkring allihop. 

I morgon är det midsommarafton...om nån nu har missat det😁 I unga år var det ett fasligt ståhej över hur man skulle fira denna helg på absolut bästa sätt. Så skönt att ha kommit över den åldern...för mig och Göbben är nu fokuset på minsta möjliga ståhej, god mat, typ samma som jul och påskmaten plus dill och persilja...och nåt gott att dricka, sen sitta och glo ut i nejden i sommarnatten. DET är sommar på riktigt!

Vad ni än gör, hur ni än gör på midsommar och var ni än är,  ha en fantastiskt härlig messömmer!

Kraaaam!

Klumpfoten



lördag 10 juni 2023

Betraktelser från en enbent

 Hej, mina godingar i värmen! 

"Och på den fjärde dagen kunde hon ta sig fram helt obehindrat" (nåja...) med kryckor, med en krycka och t o m UTAN kryckor! Ty denna frua är icke av den vanliga sortens enbenta utan med en sjuhelvetes envishet sen födseln, eventuellt KAN det har varit en bidragande orsak till enbentheten....har ett minne av att käre maken sa: skall du inte leda cykeln istället? För mig; Trigger, trigger, trigger!!!!😈😈😈

Det sägs att vi Lindebergare är ett stönigt fölk och det kan nog ligga nåt i det...många av oss har EDS i arvet och har fått kämpa hårt för att få rätt hjälp.Tack vare en kär släkting som tipsade mig om denna genetiska sjukdom så var det lätt för min läkare att sy ihop alla mina konstiga symptom som funnits sen...ja, antagligen sen födseln eftersom jag trillade och slog mig hela tiden, men för säkerhets skull konsultera hon en expert som konstaterade att jag otvivelaktigt har Ehler Danlos Syndrom. Inte vet jag om klumpigheten hör dit men...klumpig ÄR jag. Men tack, älskade, fina Lotta som uppmärksammade mig på sjukdomen då jag trodde jag inbillade mig allt!💔

Men...

Då man inte kan göra allt man vill göra, då alla projekt man lagt hela vintern på att planera inför nästa säsong bara den jävla vintern ger sig av, men så skiter det sig alltihopa, då inser man, det får gå ändå. Det handlar om att omprioritera. 

Och nu har jag som trädgårdsnörd insett; jag har aldrig suttit ner och bara njutit av allt jag åstadkommit! Nä då, den lilla stund jag lyckats sätta mig ner har mitt argusöga sett vad som är fel, vad jag behöver ändra, köpa nytt...

Så...

En bruten fot är väl lite att ta i för att inse att man bör njuta av att bara vara, att se allt det vackra och inte det fula(ogräs) men för mig är det nåt nytt och den här brutna foten får bli min ledsagare inför framtiden.

Men..

Som "handikappad" har jag upplevt mindre trevliga upplevelser...

Vi behövde en ny matta till vardagsrummet och for då till DollarStore för ett nytt mattinköp. Hos oss finns inga dyra mattor, kan tilläggas. Inte tusan lägger man väl ner flera tusen på nån fin matta för att få den nerkissad eller nerspydd av våra pälsklingar. 

Vi hann bara innanför entrén innan familjen med två barn surrade omkring framför fötterna på mig. Brydde sig föräldrarna? Skojar ni? De hade fullt upp att handla och lät ungarna härja fritt. Jag klarade mig dock oskadd via en mycket arg blick på ongarna😠

Men det är inte okej att föräldrar är så släpphänta. Jag kommer att kunna gå obehindrat om nån månad men de som INTE kan, de som är rörelsehindrade för livet, skall de behöva vika undan eller trilla omkull för ungar som springer omkring helt utan koll i affären? Jag hävdar att butikerna skall ha folk på golvet som kan ha koll på kunderna och säga ifrån. Fast i de bästa av världar tar föräldrarna hand om sina ungar! Hur svårt kan det vara?

Över till nåt annat. 

Vi har egen brunn. Nu är det sommar och sol och det är ju härligt. Jag älskar ju sommaren som ni vet. Men för oss behövs det regn för att brunnen skall fyllas på. Nu är det kris! Först och främst behöver vi vatten till hushållet dvs för att tvätta, ha dricksvatten till oss men framförallt till hundarna. Det är lugnt just nu.  Att vattna våra grödor är prio 2. Men de är ju också viktiga för oss eftersom det är mat till oss fram till  hösten...Vi har en stor tank som nu är tom men kan fyllas med regnvatten om bara inte röret hade trillat ner i tanken...👿 Men nu håller min käre gubbe tillsammans med vår lika käre granne att greja en lösning på detta och lite till. Goa göbber!💓

Ja, ni i lägenhet eller ni med kommunalt vatten vet väl inget om vattenbrist eftersom vattnet kommer ur er kran oavsett hur mycket ni låter det rinna men vet ni, i andra länder, typ Afrika så är vatten en bristvara! Hos oss är det inte lika akut men vi samlar allt regnvatten i tunnor, tankar, och tar tillvara på allt restvatten för att ha till vår växtlighet. Jag erkänner att jag har klimatångest, det borde kanske fler ha...kanske inte ångest men ändå ett uppvaknande.

Mäh, det här blev ju inget kul inlägg som jag hade tänkt...

Eller vad säger ni?

Nåja, från mig till er; Ha en riktigt solig och fin helg!

Kraaam!💓








fredag 9 juni 2023

Sommarprojekt inställt!

 Hej mina godingar! 

Mitt förra inlägg var ju fyllt av betongprojekt och jag såg fram emot en hel sommar då jag kunde gjuta och greja, gräva och göra om. 

Glöm det! 

Som i Trissreklamen "plötsligt händer det" så hände det sig att jag och cykeln blev osams vid en trottoarkant, sen minns jag inget mer förrän jag låg på marken med en helvetisk värk i foten. Min Göbbe fattade direkt att jag behövde till akuten och som man gör i Postkodsmiljonären, ringde han en vän. 

För att göra en lång historia kort; Jag fick utomordentlig hjälp av både vännen och vården och nu sitter jag här med gipsat ben i högt läge och kan säga adjö till mina projekt. 



Men...

Det där med att ha ordning på fötterna och marken man skall gå eller färdas på har jag alltid haft problem med. Redan som liten vrickade och stukade jag fötterna titt som tätt och tydligen är det ett befäst beteende. Jag har brutit tårna flera gånger, blåmärkena har varit många under årens lopp men att bryta en hel fot, det var att ta i! 

Foten i tröskeln...


Min granne tipsade om att skaffa stödhjul på min cykel...😄 Men vad hjälper det då jag kan trampa snett i en liten grop...

Man blir ödmjuk över hur det är för de som alltid måste förlita sig till andra personer pga sitt handikapp. Jag vet ju att jag kommer att kunna gå som folk igen men den möjligheten har ju inte alla. 

Mitt stora problem har varit hur jag skall kunna komma ner till duschen i källaren utan att trilla ner för trappan och sen kunna duscha utan att väta ner gipsklumpen. Hittills har jag fått tvätta mig på vår toa på entréplan men nu får jag spader om jag inte får duscha på riktigt!. Provade med en Coopkasse förut, den var för liten, då återstår en sopsäck, har bara 60 liters...den får ju hela jag plats i...😆 Nåja, jag kommer nog på nåt innovativt. Om jag slaktar halva säcken så går den väl typ till midjan på mig? Silvertjep har jag i alla fall! Har man det så klarar man sig långt. Trappan får jag lösa med att som då man var liten, åka ned på rompa! Men sen skall jag ju upp igen..då får jag så klart krypa, tillbaks till 1-årsåldern!😄Allt går att lösa med extra mycket vilja särskilt då duschen hägrar.

I natt vaknade jag av värsta catfighten utanför. Kollade i fönstren och såg en svart katt på kanten av vår ena rabatt. Såg inte till nån annan katt så jag lade mig igen. By the way, har sovit i soffan eftersom jag inte kommer uppför trappan till sovrummet...än. Det blir dagens projekt liksom källartrappan.

I förmiddags hoppade jag iväg för att släppa ut hundarna på tomten, de hann knappt nudda merken förrän de började skälla på nåt i buskarna och vem kommer utskjuten som en blixt om inte Blixten!Jag lyckades trots min klumpfot snappa tag i honom och trycka in honom igenom kattluckan som är öppen utifrån men inte inifrån, men hann knappt sätta mig i stolen igen förrän kattskrället kom farande ut från en liten, liten glugg i altanfönstret! Katten med järnnosen som orkade klämma sig emellan där. Som om han visste att den där slaven, hon hinner inte ikapp mig med den där klumpen. 


Glöm det Blixten! Nu är det stängt!


Men...

Då tog slaven till sitt ess ur fickan och ropade på sin ena vaktkonstapel Dumle; -Finn Blixten! -Uppdraget utfört, meddelade Dumle efter ca 5 sekunder och jag kunde snappa tag i Blixten än en gång. Nu är fönstergluggarna ordentligt stängda, husse gör en ny gallerdörr till altanen och Blixten ligger antagligen och surar nånstans dit slaven inte tar sig. 

Dumle 1:a poliskonstapel


1-0 till slaven...och medhjälparen Dumle. Fortsättning följer nog....

Hör nu, ha nu en härlig helg i solen!

Adios/ Mrs Bigfoot



lördag 3 juni 2023

Sommar, sol och betong

 Nä men hej på er, mina godingar! Hoppas ni njuter lika mycket över denna härliga försommar som jag gör. Just nu är det lite molnigt och därör har jag förpassat mig in på glasaltanen för en stund. Vovvarna ligger vid mina fötter, ena katten ligger i en bädd och tvättar sig, den andra kissen har dispens för utegång och ligger och vräker sig i en utefåtölj, ingen stress här inte. 

För...

Jag har ju en vana att planera in alldeles för många trädgårdsprojekt inför sommaren och det slutar alltid med att jag är missbelåten med mig själv för att jag inte rodde allt i land. Men inte i år, för nu skall jag välja, sortera och utvärdera vad som är viktigast. Får se hur det går...

Prio 1:

Få klart vår trampstig på "lilltomten". Där är Göbben också delaktig. Vi har en plan, som Sickan sa. Jag har börjat gjuta trampstenar av rabarberblad, Efter många om och men så har vi funnit kantstenar på Jem och fix som kommer bli bra och inte kostar skjortan. I vissa fall är jag en snål jävel...faktiskt i de flesta fall. Varför betala mer än man behöver? 

Det där med betongen, alltså...

Kommer inte ihåg när jag föll för denna hobby första gången, men den har kommit för att stanna. Och utvecklats. Jag har blivit beroende, betongmissbrukare, helt enkelt. 

Beroendet ökar och man vill bara ha mer och mer...man söker formar, ser möjliga projekt i varenda liten kakform, islåda, champinjontråg, mjölkkartong, ja allt som går att hälla betong i! Då vi flyttade till vår gård för fyra år sen( jösses, är det så länge sen?) så snodde jag åt mig det ena förrådet direkt! Har fått veta att det varit ett ungdomsrum till sonen i huset för många år sen. Mycket har hänt sen dess, helt klart...nu har jag min egna lilla betongxstudio där. 

Jag har alltid varit kreativ men det har gestaltat sig på olika sätt. Att utveckla sin kreativa ådra är viktigt, vad det blir är oväsentligt men ATT man provar att utmana sig själv tror jag är viktigt för ens egna välmående. Att lyckas med nåt som man är nöjd med och dessutom kanske få beröm för, det är viktigt för själen. Men först och främst är det en sån härlig känsla att åstadkomma nåt varaktigt med ens egna händer!

Mina alster har jag gjutit för min egen skull och till presenter men så fick jag en förfrågan i veckan vad jag tar för ett alster. Jag blev helt ställd, har ju ingen aning! Jag är nog den sämsta affärskvinnan i världen! Har aldrig kunnat ta betalt för något som de flesta normala människor skulle ta betalt för. Min göbbe har samma problem...

Jag har även fått förfrågan om att ha en kurs i betonggjutning och det är jag absolut positiv till men innan jag har planerat in nåt datum så kommer här en första introduktionskurs för den intresserade.

Nybörjare:

Startkit:

Finbetong, en säck på 25 kg kostar ca 50 spänn men
 är tung som satan så om du inte orkar bära så gör som jag,
ta med göbben på inköpsrunda...😉





En stor hink och en trädgårdspade, gärna av metall


Formar:
Kolla vad du har handlat för varor, finns det plastförpackningar som kan användas?  Här ser du några tips. 

Alla hjärtans dagförpackningen är toppen som betongform, likaså alla silikonformar för bakverk

ICA Maxis tårtformar är jag alltid på jakt efter! De är helt fantastiskt snygga!

Här är andra halva av förpackningen!

Och så var det det där med rabarberblad...Många hävdar att de är för nybörjare, Jo visst, men ändå inte...det krävs lite krångel för att få till ett fågelbad tex. 
Det är grisigt att hålla på med gjutning, det bör man vara medveten om, man bör ha tillgång till utomhusvatten så man kan skölja ur hink mm. Betong är en naturprodukt och kan sköljas ut i grusgång eller gräsmatta men INTE i avlopp! Never! 

Ni som fortfarande är sugna på att gjuta;
Här kommer del 2:
Att göra egna formar:

Man behöver flytande latex. Det finns att köpa på den flesta hobbysidor på nätet. Skapamer.se eller cchobby är bra webbshopar. Panduro är skitdyr och går fetbort för min del.

Har gjutit en massa rosor men till slut så gick min egengjorda latexform sönder så nu får jag göra en ny. 
Har därför tagit en av mina betongrosor och tänker göra en ny form. Första strykningen av...väldigt många är nu gjord.  Det är viktigt att fylla varje skrymsle med latex och sen att göra en ordentlig krage, det är kragen som håller hela gjurningen i sin form. 




För er som är nyfikna på vad man kan gjuta så kommer här lite alster:




Rabarberblad

Rosor i nån form jag glömt...,

Kotten och rävarna, loppisfynd
penslade med silikon

Stenar? Näe, betong i plastpåsar
gjutna på plats

Och det där med rabarberblad...
Så fantastisk form.

Men nu tar vi helg, kära vänner, ni som vill ha en kurs, hör av er till mig så fixar vi till nåt!


Ha en fantastiskt härlig helg!

Oj, glömde en sak...
The three amigos hälsar!








lördag 27 maj 2023

 Hejsvejs, mina godingar! Hoppas att ni njuter lika mycket som jag över denna härliga tid i den första grönskan och blomningen, bara synd att den är så kort, men nån skrev ju i visan "underbart är kort" och det stämmer ju. 

Prydnadskörsbäret är snart utblommat😥

Klok människa, den där personen som skrev denna sång...och nu, mina vänner får jag skamset erkänna att jag behövde googla på namnet, såååå skämsigt(vet att skämsigt inte är ett riktigt ord enligt "de lärde".) Men jag hoppas att Povel i sin himmel förlåter mig för detta och min stora minneslucka, den gäller ju inte bara dig, fine Povel, utan i det stora hela nu förtiden. För ibland blir jag rädd för mig själv! Kommer inte ihåg de enklaste saker, personer, händelser, vad jag såg på tv kvällen före m m. Men så sitter jag på fikarasten i personalrummet tillsammans med mina arbetskamrater och då visar det sig att jag inte är ensam om detta. Där sitter vi och kämpar med pannan i djupa veck om namn på kändisar, årtal, fd kollegor med google som Första hjälpen. Hur klarade vi oss innan google? 

Nu jäklar har jag bestämt att det inte skall bli några ledsna, sorgsna eller gnälliga inlägg från mig på väldigt länge. Inlägg om Sjuka hundar, dåligt väder, dumma människor som inget begriper kommer ICKE att präntas ner i denna blogg. Så det så!

Hmmmm....vad skall jag skriva om då då?

Återkommer en annan dag om det...

MEN om ni är sugna på blogginlägg så kan ni ju kolla husetbus.blogspot.com där våra pälsklingar berättar om sina verdermödor i husetbus. Tex att Glittra är dretsur just nu😁 

Kraaaam på er!