Ibland har jag huvudet fullt av blogginlägg och vet inte hur fort jag skall få dem på pränt. Och ibland så kommer ingenting då jag sitter vid datorn och har bestämt att skriva ett inlägg.
Det är väl så enkelt att livet tar över, helt enkelt.
Och livet är viktigare för mig. Både upp och nedgångar. Ibland skriver jag om dem, ibland inte.
Att dras med EDS(Ehler danlos syndrom) kan vara dret, tycker jag. Det är ett lurigt syndrom eftersom man ofta är hur "normalt" funtad som helst. Eller, det är man ju inte, men man låtsas för sig själv. Och självklart inför andra. Vem vill vara en krympling?
Så därför hugger man i, gör sig själv oumbärlig, grejar och planerar, lyfter och kånkar...och så PANG OCH PUNKT SLUT!
Så ligger man där, halva nätterna, med värkande kropp och själ. Funderar för 100.de gången på hur det kunde bli så här. Ja, varför inte, säger "han" på axeln. Du borde veta bättre efter "så många år"
Men...
Man fortsätter gå upp varje morgon, biter ihop, går ut med hundar, äter frukost, far till jobbet, skojar med arbetskamrater, sitter och glor in i datorn och har glömt varför, försöker fokusera, svårt, men inte helt omöjligt då man anstränger sig ordentligt, äter lunch, springer runt, gnäller om allt och alla.
Då klockan är typ 15.30 så kommer man på att man glömt gått på toa under hela dagen.
Så kommer man hem. Nej, förresten, först hämtar man en voffs på dagis, pratar med Fröken om dagen och låter voffs få busa av sig. SEN åker man hem.
Innanför dörren står två ömhetstörstande voffs och LÄNGTAR efter omtanke. Och det får dom, såklart.
Men att ta sig för med nåt kreativt är en utopi. Det får bli en annan gång, till exempel efter torsdag, då jag har fått en tid hos min sjukgymnastängel Gunilla. Efter det så blir det nog ordning på torpet.
Då ni, jäklar, skall jag sy kuddöverdraget som ligger halvfärdigt, göra betonggrejer, pynta i kuvösen och i gästrummet.
Och sen skall jag aldrig mer köra slut på kroppen...
Ha ha ha ha ha!!!!
Men att ta sig för med nåt kreativt är en utopi. Det får bli en annan gång, till exempel efter torsdag, då jag har fått en tid hos min sjukgymnastängel Gunilla. Efter det så blir det nog ordning på torpet.
Då ni, jäklar, skall jag sy kuddöverdraget som ligger halvfärdigt, göra betonggrejer, pynta i kuvösen och i gästrummet.
Och sen skall jag aldrig mer köra slut på kroppen...
Ha ha ha ha ha!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar