Vi har börjat samla på vattenläckor

Nu har en vecka gått sen vårt möte med Den Store Inspektören. Ni vet han som sa att arbetet kunde börja i stort sett direkt...." I stort sett direkt" verkar vara ett mycket vitt begrepp för denne man. För mig är DIREKT, NU MED EN GÅNG och I STORT SETT, typ IMORGON. Möjligtvis övermorgon, om nu nån spik skulle vara svår att finna....

Efter att inget skedde med vårt hus och ingen Byggare Bob ringde och berättade resultatet av fuktmätningen, så lyfte jag efter några dar luren till Inspektören och frågade vad som sinkade arbetet. Jag fick ett  överraskande avmätt svar att vi skulle ta alla såna frågor med Bobsingen. Hur då, då han inte svarar i telefonen? Eller ringer upp sina missade samtal....Gubben har ringt ett flertal gånger utan svar, förutom en gång då Mr Bobs son svarade!! Han skulle minsann hälsa pappsen att ringa upp så snart det viktiga mötet var över.. 

Måste ha glömt det...

Eller så är det ett maratonmöte som pågår än....

Samtalet skedde förra torsdagen....

I vårt hushåll råder den mest kaotiska röra!! Jag har snart slagit sönder alla dricksglas. Att handdiska i den minsta lilla diskho är ett vågspel varje gång. klonk, så har nåt gått sönder. 

Ibland orkar jag inte krångla med att koka varmvatten i vattenkokaren, fylla på kallt vatten som rinner i slowmotion ur kranen för att sen slaska över hela den lilla, lilla diskbänken i husvagnen, utan tar med allt och diskar i en balja i badrummet på övervåningen. 

Det funkar fint att slå sönder saker på det sättet också.

Idag regnade det då jag kom hem. En stor jäkla rackabajsarskur! 

Fann inte min regnjacka på den provisoriska kroken i huset så jag skyndade mig till husvagnen för att kolla om den fanns där. Det gjorde den ICKE, men däremot fann jag en stor pöl mitt i sängen! VAAA?

Kollade uppåt och se där; Det läckte från takluckan. Gälarna börjar väl snart att växa ut på oss.

Undrar om detta beror på att vi är födda i vattentecken båda två, jag fisk och Gubben kräfta?

Nu är jag trött på vårt originella sätt att leva! Vill vakna upp och POFF så var allt en mardröm. 

Ok, vi fattar. Att vi egentligen inte skall klaga. Det finns människor som aldrig har vatten eller ens tak över huvudet. Men tyvärr mildrar det inte vår situation. 

Vi har provat på att inte ha vatten i tre veckor, mer än i dunkar. Duschat och tvättat på jobbet.  inte lagat mat som vanligt folk sen i somras. Vi har blivit stamgäster i salladsbaren på Coop och ICA. Och vår lokala pizzeria. 

Vill aldrig mer ha en falafelrulle!! 

Nu sitter jag i vårt provisoriska TV-rum. I tvåsitssoffan från vardagsrummet. Klinga ligger hoprullad bredvid. Det brukar hon. Husse får då sitta på en trästol bredvid. 

Klinga och Skrållan är de av våra husdjur som klarat detta kaos bäst. Jag var väldigt orolig för Skrållan eftersom hon varit känslig förr, men det har gått över förväntan. Däremot har Syrran visat stresstendenser för att inte tala om Lummi. Hon har det jättejobbigt! Skäller på allt och alla, även då inget finns att skälla på. Vaski är heller inte sig själv. Han vill gärna skälla. Vankar omkring som en osalig ande och gnäller.

Blev förut så trött på allt spring så jag hämtade in kaffebryggaren från husvagnen. Den har nu fått en ny plats.

Bredvid symaskinen. 

Är det nån som orkar med vårt hem nåt mer...?

Måndag var en bra dag för oss. Speciellt för mig! Vår Byggare Bob och jag är ju inte som ler och långhalm direkt, så efter mitt samtal till If var han lite ledsen och beklagade sig för min man. Synd om honom då han inte fick nån sympati därifrån...

Den Store Skaderegleraren och Byggare Bob var hos oss. Skaderegleraren var en MYCKET trevlig kille! Jag är lättflörtad med moderna män som respekterar mina åsikter även om jag är kvinna(men huuuu bara att skriva det...)

Jag kräver egentligen inte så himla mycket av män, mer än respekt. Ibland hugger jag i sten...

Byggare Bob är en man som hellre pratar med män än kvinnor. Vid vårt första möte fick jag dåliga vibbar då han vid mina kommentarer tittade på och svarade min man. Detta är i vårt århundrade aningen ovanligt. 

Men såna män är kanske historiskt viktigt för eftervärlden? En manlig kvinnoförminskande relik, liksom. 

Jag har träffat på en sån man en gång tidigare i mitt liv. Som jag kan minnas. 

Resten av alla tusentals män jag träffat har varit bra, hyfsat bra och MYCKET BRA.

Idag startade Byggare Bob inte vårt möte på bästa sätt. Vissa har inte gåvan....

Då de knackade på dörren var min man där och tog emot dem medan jag föste upp hundarna till övervåningen. Lummi skällde järnet varvid Byggare Bob sa; Är det kärringa som skäller?

Men hej å hå så jag tände till!!!!!

Jag gick emot honom, tittad stint i ögonen och sa YTTERST behärskat; Nej, det är hunden. PUNKT.

En mycket lågmäld Byggare Bob tittade slokörat på mig. Inte ett ord behövdes. 

Hoppas han har en förstående hustru...

Inspektionen gick över förväntan tack vare Inspektör Martin. 

Vid hans fråga; Har ni några frågor? var såklart min fråga: NÄR kan arbetet börja???

Och den godingen(förlåt en gammal lättflörtad tant) sa: Det kan starta i stort sett direkt, bara vi får en sista fuktanalys. Och tänk, då kom Byggare Bob och förkunnade att han minsann kunde ringa LARSA på Ocab direkt och få en koll i möra bitti. Se där, man kan OM MAN VILL! 

Och om det finns en jävla dretkärring i närheten som har gåvan att platta till mansgrisar så går det ännu snabbare...Tihi. 

För inte alltför många år sen, sisådär...5 kanske...så hade jag ALDRIG varit så argsint som jag upptäckt att jag kan bli nu för tiden. 

Upplever det som en kompetenshöjning i det levande livet. Nåt som jag varmt rekommenderar. Särskilt till kvinnor. Men också män som alltid säger ja, fast de menar nej. 

Men efter denna framgång i vårt husprojekt så har jag helt tappat orken. Både till kropp och själ.
Det känns plötsligt helt övermäktigt att få allt på plats igen. Min EDS har ju varnat hela sommaren att  jag skall vila men hur skulle jag ha kunnat det med detta husprojekt?
Hur skall jag orka? 

Men vad tusan, det är ju bara att bita ihop och gilla läget, eller hur?

Men guuud, så deprimerande det här inlägget blev då! 

Och jag som är en positiv person...

Nu sjunger vi We shall over come!

Zlatan och jag

Drömde en natt om Zlatan. Ja, ni läser rätt! För att vara jag så var det otroligt märkligt, men så var det. Jag som inte är ett spår intresserad av fotboll. Har FORTFARANDE inte fattat vad offside är trots flertalet förklaringar av min make. Han ser på mig med en något uppgiven min då jag frågar....och frågar, men aldrig fattar. Jag skulle kanske fatta om gubbarna STOD STILL I OFFSIDELÄGET, men jag är inte säker....
Nä, förresten, jag tar tillbaka lite grann. Jag kan uppleva ett nöje i att se en korpfotbollsmatch där män i medelåldern, efter ett antal år UTANFÖR fotbollsplanen, släpps lösa ute på Skutberget.
Med lagom stor kalaskula äntrar de gräsplanen och jädrar så mycket de vill spela fotboll! Då de ser bollen får de en galen blick. Men så blåses spelet igång....Hjärnan vill, men kroppen...den attans kroppen, skriker VAD HÅLLER DU PÅ MED?
Jag är medveten om att det inte SPELET som roar mig utan hur det genomförs. Nej, inte lyteskomik...men nästan. Jag har ju en karriär inom Korpen i bakgrunden...

Nåja, nu till drömmen.
Jag och Zlatan var alltså bästa vänner. Så mycket vänner att jag kunde gå in i omklädningsrummet. Jajjamensan!
Så en dag, då jag satt på en bänk i omklädningsrummet och vi snackade positioner, taktik, kontroll etc så sa han; Jag har lungcancer och måste sluta med fotbollen NU direkt. Detta är sista gången jag är här i omklädningsrummet!
VAAAAA? Sa jag.
Jo, så är det sa han. Jag måste sluta nu och dessutom får vi inte skaffa fler barn för då stiger cancern högre upp i min kropp.
VAAAAA? sa jag.
Jo, så är det sa han. Nu har vi fem barn och om vi skaffar ett till så har cancern kommit upp till hakan på mig och då kan man inget göra.

Undrar hur min hjärna mår i dessa tider...Kan möglet ha slagit rot i mitt hövve eller är jag bara allmänt eljest i huvudet?
Ja, det finns mycket här i världen som man kan undra över, stort som smått.

PS: Zlatans tatueringar på rumpan var riktigt snygga. DS

Vårt hem...en följetong.

Tja, vårt hem ser ut som i förra inlägget, inte minsta förändring åt nåt håll. Efter att de rivit ut hela undervåningen så har inget hänt. Under två veckor har inga fläktar synts till och ingen uppdatering av vad som kommer att hända härnäst har vi fått. Gubben ringde byggar´n fyra gånger förra veckan utan att varken få svar eller bli uppringd.

Igår äntligen, fick han tag på byggar´n. Denne man är en knepig historia, tycker jag. Han är otroligt bra på att prata mycket men inte säga nåt....En liten del uppfattade maken i alla fall. Det var att plattan inte går att torka eftersom den ligger direkt på marken. 

Han tillade också att detta kunde han minsann avhjälpa med en finurlig sorts matta som liksom ventilerar mellan plattan och golvet. Den betalar dock inte försäkringsbolaget. Alltså skulle vi punga ut med 30 000 spänn plus rören som de heller inte betalar! Dret heller! Han vill tjäna pengar på vår utsatthet, den girigbuken.

Syllarna var han vankelmodig med också. De kanske inte behöver bytas bluddrade han...Då fick Gubben nog och sa att han kunde göra det själv bara han fick materialet. Och se där, det gick bra det! Rädd för att jobba, eller? 

Jag tycker inte att Gubben skall göra ett skvatt åt detta, han har ju för tusan renoverat hela undervåningen flera gånger om. 

Och syllarna måste såklart bytas eftersom de är fuktiga och luktar jätteäckligt och kommer så att göra eftersom de har samband med plattan. Som är blöt. Om några år kan vi ha en rötskada igen. 

Idag ringde jag försäkringsbolaget. Berättade om vår oro över detta vankelmod. Att det inte hänt nåt på två veckor och att vi heller inte fått nån information. 

Handläggaren sa att hon genast skulle ringa byggar´n och det gjorde hon! Efter bara en liten stund ringde hon upp igen och berättade vad han sagt. Han trodde det blivit nåt missförstånd om syllarna, de skulle såklart bytas!!!!! Och de hade visst jobbat här hela förra veckan. Skitsnack, eftersom Gubben åkt hem varje dag och rastat vovvarna. Även kommit hem vid andra tider, bara för att....Inte har det varit några byggare här inte. 

Att det tagit sån tid berodde på att han var osäker på hur han skulle förfara med golvet, sa han

 Men VARFÖR har han inte sagt det då? Jag vet jag, han vill inte erkänna inför min Gubbe, som kan snickra, att han inte kan. I min värld är byggar´n den sakkunniga, som skall hjälpa oss, kan han inte får han ju konsultera en kollega. Inte vimsa inför min Gubbe. Då kommer det att sluta med att Gubben gör hela skiten! 

I dessa tider då det är grinigt i mitt hövve så går jag ut i trädgården och kollar på dessa skönheter. Det hjälper!

Även om trädgården är aningen begränsad av en stor husvagn så såg jag till att rädda alla dagliljor. Nåja, EN av dem är tillplattad men den är gul...Jag är inte förtjust i gula blommor, tänker ogräs, liksom. 

Men de här godingarna ger ro i själen. 

Vet faktiskt inte vad det är som tilltalar mig så mycket med dessa blommor. Man får ju plocka vissna blommor varje dag för att det inte skall se skräpigt ut. Men det kanske är just det, att få gå omkring i godan ro och rensa både blommor och hjärna...

Så är det, tror jag. 

Dagliljor Für alle!

Vårt hem, forts....

Efter två veckor med två byggarbetare i huset så är nu hela bottenvåningen ren från inredning. Nej, nu ljög jag....Köksinredningen har vi fått behålla tack vare att det står på ben och kunde pallras upp en bit. 

Det känns förunderligt att ha en bottenvåning utan golv och i vissa fall väggar. Det känns som att komma in i en jordkällare eller ett krigshärjat hus då man öppnar dörren. Ja öppna dörren ja, det är baske mig inte gjort i en handvändning heller! BÅDE dörr och tröskel har svällt av fukten.

Första veckan, då de rev ut allt, fattar jag inte hur jag orkade. Klockan 07.00 måndag morgon ringde telefonen och det meddelades att det om några minuter skulle komma en rörmokare och två snickare för att börja arbetet! Detta utan att vi fått något meddelande i förväg. Men vi har ju inte flyttat ut alla  saker än, sa vi, eftersom vi inte hört när ni skulle börja arbetet. Det är lugnt, sa mannen, de börjar med det mest tömda rummet. 

Tjena.....

Efter bara en liten stund hade de gjort halva huset och frågade om jag kunde flytta ut saker allt eftersom. Vad trodde de att jag höll på med då? Gubben jobbade ju så jag fick packa, packa, packa och packa alldeles själv.  For till jobbet och hämtade kartonger(vilken tur att jag hade fått en stor leverans med förbrukningsvaror innan semestern och sparat kartongerna!) dessutom passade jag på att tvätta. Jag har aldrig vistats så mycket på jobbet under någon semester som jag gjort i år! 

Detta pågick under hela veckan. På kvällarna fick Gubben med hjälp av en granne bära ut de tunga sakerna, tvättmaskin, torktumlare, kyl och frys, garderober och placera på olika ställen. Två vändor till Gubbens jobb för magasinering av allt möblemang och kartonger blev det. Kan väl erkänna att jag till slut slängde ner lite för mycket i kartongerna som skulle magasineras....Jag letade febrilt efter tandborsten och tandkrämen en dag....

Tvåsitssoffan i v-rummet bestämde vi att den skulle bäras upp till övervåningen där vi gjort om gästrummet till TV-rum.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Svetten dröp om dem efteråt. Vådan av att ha en svängd trappa i kombination med en mycket mullig soffa... Men med en muta i form av varsin öl så fick de nya krafter...

Husvagnen står, efter en något krisartad entré där snöbollsbusken och brudspirean fick se sig sågade jäms med rotknölarna, på tomten, vid vår berså med ingången mitt i portalen. Fint skall det va!!

Vatten drogs första dagen till vårt badrum på övervåningen och äntligen kunde vi duscha hemma! Och gå på toa utan att ha dunkar med vatten att hälla i efter ni vet vad...

Vi fick en plastdörr med dragkedja insatt längst upp för att slippa damm och att katterna skulle hålla sig däruppe. HAHA!! De känner inte våra katter! En klo igenom så var de ute! Första dagarna tejpade jag upp en hel rulle packtejp. Andra dagen mötte jag Syrran på uppfarten till huset!! Hjärtat stannade nästan i bröstet på mig! Tur att hon är en fegis utomhus. Hon hade väl smitit ut då dörrarna har stått öppna. Plasten fladdrade...

På lördagen var det helkört för den dörren. Då höll Gubben på att slå ihjäl sig då han snubblade på plastkanten med hela famnen full av grejer! Jädrar, så farligt!

Jag rev upp sidan av plasten, fick tag på världens bästa produkt-KOMPOSTGALLRET, och satte fast vid trappräcket och fäste i ett spår i dörrlisten. Sådär ja. Nu så är det slut på rymningarna. Och ingen har snubblat. 

Bredbandet har varit en sorglig historia. Då man mest behöver det så funkar det inte. Vi har haft och har fortfarande problem med uppkopplingen. Som tur är har vi ju jobbet att åka till...För att betala räkningarna, mejla osv. 

Att jag är lättväckt vet väl de flesta efter några tidigare blogginlägg, men nu har det tagit allt till högre höjder i och med vårt campande. Har vaknat varje natt av att det låtit som nån kastat kottar på husvagnen. Skatdjävlar, säger jag bara!!

Och samtidigt har det blåst kraftigt. Har jag sagt att husvagnen står typ 2 cm från päronträdet? 

Logistiken för morgonrutinerna har satt oss på svåra prov.

Hundar, katter, kaffebryggning, toabesök, har inte varit några problem förut, men nu....

Vi vaknar, hundarna släpps ut på rastning, jag går på toa på övervåningen(vägrar husvagnen, blätoa) sen klappar jag katterna, rensar kattlådorna, ger dem mat, klär mig och gör mig i ordning. Under tiden brygger Gubben kaffe i husvagnen, går ut med Klinga, som är för fin att bajsa på tomten, sen går han till altanen och gör i ordning hundarnas frukost(smidigaste stället att ge dem mat) vilket innebär torrfoder till Vaski och Lummi, men till Prinsessan Klinga skall det vara färskfoder. Färskfoder är en kylvara och stora kylen och frysen står i förrådet. 

Förrådsnyckeln hänger på en spik inne i huset så den inte kommer bort, alltså måste man gå efter nyckeln, gå ut i förrådet, hämta maten, och då kommer man samtidigt på att man inte har nån gaffel till korven. Man får då ta en tur till husvagnen eller försöka komma under plasten som hänger över köksinredningen för att hämta en sådan. Under hela tiden gnäller alla hundarna nåt fruktansvärt för att det går så TRÖGT för husse att fixa till lite frukost till dem. 

Då Vaski och Lummi ätit sin mat, tar ca 10 sekunder så får man inte vända ryggen till för då äter de upp Klingas mat! 

Så är det då äntligen dags för oss att få oss lite kaffe. Kollar klockan....VAAA? Är den redan halv 8?

Äsch, äter frukost på jobbet, tänker man. Men då måste man också ta med nåt att äta. Vilket skåp har vi lagt brödet i nu då? Det finns alltså HUR många skåp, lådor och luckor som helst i denna husvagn. 

Köper nåt på vägen, tänker man....

Så skall en hund till dagis och två till snälla svärföräldrarna som ställt upp som hundvakter under några veckor. Kopplen hänger på altanen, huset skall låsas, och förrådet för tusan!!! 

Vi delar på detta, jag brukar ta Vaski(dagis) och Gubben tjejerna(svärisarna).  

En dag hade dock Gubben mindre bråttom och jag for iväg med Vaski. Maken satt kvar i husvagnen och drack kaffe. . 

Efter dagisavlämningen så ringde telefonen. Gubben sa: Du har ju låst hela huset, juh! Jag har mina nycklar därinne och dessutom behöver jag gå på toa!!!!

Nu har byggkillarna gjort sitt och vi kan därför sova i vårt sovrum på övervåningen. Katterna är glada över att ha matte och husse tillbaka igen!
Husvagnen har vi för matlagningen. Äsch, nu tog jag allt i....att laga mat är inte prio 1 om man säger så. Det är i så fall Gubben som får stå för den eftersom jag är hysteriskt rädd för att använda gasol. Tror det skall smälla bara jag är i närheten!
Men...
IKEA har massor av bra frysta rätter att micra. Micron har vi fått behålla nämligen.

Jag inväntar skolstarten något alldeles väldigt mycket. Då får jag ju äntligen vällagad, näringsrik mat!

Ingång till tvättstugan

Kontoret OCH tvättstugan...Det positiva i eländet är att vi
får göra ett grovkök av båda dessa rum! Det har
jag önskat mig i många år.

V-rummet

TV-rummet

Köket mot badrummet

Köksinredningen fick vi behålla som tur var!

Hallen

Och här, den största sorgen av allt; badrummet, som vi var
 så himla nöjda med! I från planering,/design och färdigt badrum tog
det säkert 2 år! Gubben slet som ett djur med att bila golvet,
måla spärrfärg, lägga golvvärme, kakla, Fy tusan så ont det gjorde att se detta!!
Det kommer inte att kunna återställas som förut. 

Utsikt från bersån-reservhemmet