Är det nån som orkar med vårt hem nåt mer...?

Måndag var en bra dag för oss. Speciellt för mig! Vår Byggare Bob och jag är ju inte som ler och långhalm direkt, så efter mitt samtal till If var han lite ledsen och beklagade sig för min man. Synd om honom då han inte fick nån sympati därifrån...

Den Store Skaderegleraren och Byggare Bob var hos oss. Skaderegleraren var en MYCKET trevlig kille! Jag är lättflörtad med moderna män som respekterar mina åsikter även om jag är kvinna(men huuuu bara att skriva det...)

Jag kräver egentligen inte så himla mycket av män, mer än respekt. Ibland hugger jag i sten...

Byggare Bob är en man som hellre pratar med män än kvinnor. Vid vårt första möte fick jag dåliga vibbar då han vid mina kommentarer tittade på och svarade min man. Detta är i vårt århundrade aningen ovanligt. 

Men såna män är kanske historiskt viktigt för eftervärlden? En manlig kvinnoförminskande relik, liksom. 

Jag har träffat på en sån man en gång tidigare i mitt liv. Som jag kan minnas. 

Resten av alla tusentals män jag träffat har varit bra, hyfsat bra och MYCKET BRA.

Idag startade Byggare Bob inte vårt möte på bästa sätt. Vissa har inte gåvan....

Då de knackade på dörren var min man där och tog emot dem medan jag föste upp hundarna till övervåningen. Lummi skällde järnet varvid Byggare Bob sa; Är det kärringa som skäller?

Men hej å hå så jag tände till!!!!!

Jag gick emot honom, tittad stint i ögonen och sa YTTERST behärskat; Nej, det är hunden. PUNKT.

En mycket lågmäld Byggare Bob tittade slokörat på mig. Inte ett ord behövdes. 

Hoppas han har en förstående hustru...

Inspektionen gick över förväntan tack vare Inspektör Martin. 

Vid hans fråga; Har ni några frågor? var såklart min fråga: NÄR kan arbetet börja???

Och den godingen(förlåt en gammal lättflörtad tant) sa: Det kan starta i stort sett direkt, bara vi får en sista fuktanalys. Och tänk, då kom Byggare Bob och förkunnade att han minsann kunde ringa LARSA på Ocab direkt och få en koll i möra bitti. Se där, man kan OM MAN VILL! 

Och om det finns en jävla dretkärring i närheten som har gåvan att platta till mansgrisar så går det ännu snabbare...Tihi. 

För inte alltför många år sen, sisådär...5 kanske...så hade jag ALDRIG varit så argsint som jag upptäckt att jag kan bli nu för tiden. 

Upplever det som en kompetenshöjning i det levande livet. Nåt som jag varmt rekommenderar. Särskilt till kvinnor. Men också män som alltid säger ja, fast de menar nej. 

Men efter denna framgång i vårt husprojekt så har jag helt tappat orken. Både till kropp och själ.
Det känns plötsligt helt övermäktigt att få allt på plats igen. Min EDS har ju varnat hela sommaren att  jag skall vila men hur skulle jag ha kunnat det med detta husprojekt?
Hur skall jag orka? 

Men vad tusan, det är ju bara att bita ihop och gilla läget, eller hur?

Men guuud, så deprimerande det här inlägget blev då! 

Och jag som är en positiv person...

Nu sjunger vi We shall over come!