Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 7 augusti 2015

Vårt hem, forts....

Efter två veckor med två byggarbetare i huset så är nu hela bottenvåningen ren från inredning. Nej, nu ljög jag....Köksinredningen har vi fått behålla tack vare att det står på ben och kunde pallras upp en bit. 
Det känns förunderligt att ha en bottenvåning utan golv och i vissa fall väggar. Det känns som att komma in i en jordkällare eller ett krigshärjat hus då man öppnar dörren. Ja öppna dörren ja, det är baske mig inte gjort i en handvändning heller! BÅDE dörr och tröskel har svällt av fukten.

Första veckan, då de rev ut allt, fattar jag inte hur jag orkade. Klockan 07.00 måndag morgon ringde telefonen och det meddelades att det om några minuter skulle komma en rörmokare och två snickare för att börja arbetet! Detta utan att vi fått något meddelande i förväg. Men vi har ju inte flyttat ut alla  saker än, sa vi, eftersom vi inte hört när ni skulle börja arbetet. Det är lugnt, sa mannen, de börjar med det mest tömda rummet. 
Tjena.....
Efter bara en liten stund hade de gjort halva huset och frågade om jag kunde flytta ut saker allt eftersom. Vad trodde de att jag höll på med då? Gubben jobbade ju så jag fick packa, packa, packa och packa alldeles själv.  For till jobbet och hämtade kartonger(vilken tur att jag hade fått en stor leverans med förbrukningsvaror innan semestern och sparat kartongerna!) dessutom passade jag på att tvätta. Jag har aldrig vistats så mycket på jobbet under någon semester som jag gjort i år! 

Detta pågick under hela veckan. På kvällarna fick Gubben med hjälp av en granne bära ut de tunga sakerna, tvättmaskin, torktumlare, kyl och frys, garderober och placera på olika ställen. Två vändor till Gubbens jobb för magasinering av allt möblemang och kartonger blev det. Kan väl erkänna att jag till slut slängde ner lite för mycket i kartongerna som skulle magasineras....Jag letade febrilt efter tandborsten och tandkrämen en dag....
Tvåsitssoffan i v-rummet bestämde vi att den skulle bäras upp till övervåningen där vi gjort om gästrummet till TV-rum.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Svetten dröp om dem efteråt. Vådan av att ha en svängd trappa i kombination med en mycket mullig soffa... Men med en muta i form av varsin öl så fick de nya krafter...

Husvagnen står, efter en något krisartad entré där snöbollsbusken och brudspirean fick se sig sågade jäms med rotknölarna, på tomten, vid vår berså med ingången mitt i portalen. Fint skall det va!!

Vatten drogs första dagen till vårt badrum på övervåningen och äntligen kunde vi duscha hemma! Och gå på toa utan att ha dunkar med vatten att hälla i efter ni vet vad...
Vi fick en plastdörr med dragkedja insatt längst upp för att slippa damm och att katterna skulle hålla sig däruppe. HAHA!! De känner inte våra katter! En klo igenom så var de ute! Första dagarna tejpade jag upp en hel rulle packtejp. Andra dagen mötte jag Syrran på uppfarten till huset!! Hjärtat stannade nästan i bröstet på mig! Tur att hon är en fegis utomhus. Hon hade väl smitit ut då dörrarna har stått öppna. Plasten fladdrade...
På lördagen var det helkört för den dörren. Då höll Gubben på att slå ihjäl sig då han snubblade på plastkanten med hela famnen full av grejer! Jädrar, så farligt!
Jag rev upp sidan av plasten, fick tag på världens bästa produkt-KOMPOSTGALLRET, och satte fast vid trappräcket och fäste i ett spår i dörrlisten. Sådär ja. Nu så är det slut på rymningarna. Och ingen har snubblat. 

Bredbandet har varit en sorglig historia. Då man mest behöver det så funkar det inte. Vi har haft och har fortfarande problem med uppkopplingen. Som tur är har vi ju jobbet att åka till...För att betala räkningarna, mejla osv. 

Att jag är lättväckt vet väl de flesta efter några tidigare blogginlägg, men nu har det tagit allt till högre höjder i och med vårt campande. Har vaknat varje natt av att det låtit som nån kastat kottar på husvagnen. Skatdjävlar, säger jag bara!!
Och samtidigt har det blåst kraftigt. Har jag sagt att husvagnen står typ 2 cm från päronträdet? 

Logistiken för morgonrutinerna har satt oss på svåra prov.
Hundar, katter, kaffebryggning, toabesök, har inte varit några problem förut, men nu....

Vi vaknar, hundarna släpps ut på rastning, jag går på toa på övervåningen(vägrar husvagnen, blätoa) sen klappar jag katterna, rensar kattlådorna, ger dem mat, klär mig och gör mig i ordning. Under tiden brygger Gubben kaffe i husvagnen, går ut med Klinga, som är för fin att bajsa på tomten, sen går han till altanen och gör i ordning hundarnas frukost(smidigaste stället att ge dem mat) vilket innebär torrfoder till Vaski och Lummi, men till Prinsessan Klinga skall det vara färskfoder. Färskfoder är en kylvara och stora kylen och frysen står i förrådet. 
Förrådsnyckeln hänger på en spik inne i huset så den inte kommer bort, alltså måste man gå efter nyckeln, gå ut i förrådet, hämta maten, och då kommer man samtidigt på att man inte har nån gaffel till korven. Man får då ta en tur till husvagnen eller försöka komma under plasten som hänger över köksinredningen för att hämta en sådan. Under hela tiden gnäller alla hundarna nåt fruktansvärt för att det går så TRÖGT för husse att fixa till lite frukost till dem. 
Då Vaski och Lummi ätit sin mat, tar ca 10 sekunder så får man inte vända ryggen till för då äter de upp Klingas mat! 

Så är det då äntligen dags för oss att få oss lite kaffe. Kollar klockan....VAAA? Är den redan halv 8?
Äsch, äter frukost på jobbet, tänker man. Men då måste man också ta med nåt att äta. Vilket skåp har vi lagt brödet i nu då? Det finns alltså HUR många skåp, lådor och luckor som helst i denna husvagn. 
Köper nåt på vägen, tänker man....
Så skall en hund till dagis och två till snälla svärföräldrarna som ställt upp som hundvakter under några veckor. Kopplen hänger på altanen, huset skall låsas, och förrådet för tusan!!! 
Vi delar på detta, jag brukar ta Vaski(dagis) och Gubben tjejerna(svärisarna).  
En dag hade dock Gubben mindre bråttom och jag for iväg med Vaski. Maken satt kvar i husvagnen och drack kaffe. . 
Efter dagisavlämningen så ringde telefonen. Gubben sa: Du har ju låst hela huset, juh! Jag har mina nycklar därinne och dessutom behöver jag gå på toa!!!!

Nu har byggkillarna gjort sitt och vi kan därför sova i vårt sovrum på övervåningen. Katterna är glada över att ha matte och husse tillbaka igen!
Husvagnen har vi för matlagningen. Äsch, nu tog jag allt i....att laga mat är inte prio 1 om man säger så. Det är i så fall Gubben som får stå för den eftersom jag är hysteriskt rädd för att använda gasol. Tror det skall smälla bara jag är i närheten!
Men...
IKEA har massor av bra frysta rätter att micra. Micron har vi fått behålla nämligen.

Jag inväntar skolstarten något alldeles väldigt mycket. Då får jag ju äntligen vällagad, näringsrik mat!

Ingång till tvättstugan

Kontoret OCH tvättstugan...Det positiva i eländet är att vi
får göra ett grovkök av båda dessa rum! Det har
jag önskat mig i många år.

V-rummet

TV-rummet

Köket mot badrummet


Köksinredningen fick vi behålla som tur var!

Hallen


Och här, den största sorgen av allt; badrummet, som vi var
 så himla nöjda med! I från planering,/design och färdigt badrum tog
det säkert 2 år! Gubben slet som ett djur med att bila golvet,
måla spärrfärg, lägga golvvärme, kakla, Fy tusan så ont det gjorde att se detta!!
Det kommer inte att kunna återställas som förut. 






Utsikt från bersån-reservhemmet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar