Fredag kväll. Häller upp ett glas vitt och lutar mig tillbaka på vår glasaltan. Ensam hemma med alla djuren. Gubben på tävlingsäventyr, som vanligt.
Kollar fb på mobilen.
En liten livlös unge ligger på magen i sanden.
Känner mig lite slutkörd efter en hel veckas jobb, tycker lite synd om mig själv faktiskt. Trött. Håglös. Kollar vidare, nu på Aftonbladet.
En liten livlös unge ligger på magen i sanden.
Och vårt hus sen, som aldrig blir färdigt. Det är fruktansvärt frustrerande att inte kunna sitta i vardagsrummet med mitt glas vin.
En liten livlös unge ligger på magen i sanden.
Och nu kom det en bil utanför och Lummi drog igång och skällde som en tok. Guuuud, så jobbigt!
En liten livlös unge ligger på magen i sanden.
Inte har jag nån aptit heller, då jag inte har nåt kök att laga mat i. Fast jag avskyr att laga mat, juh.
En liten livlös unge ligger på magen i sanden.
Nu blev det kallt också. Gubben har tagit sladdvindan med sig på tävlingen, den som vi kan dra elen till infran genom. Uhhh!
Samtidigt....
En liten livlös unge ligger på magen i sanden.
Får ge upp ute på altanen och gå upp på vår övermöblerade övervåning. Tänk så jobbigt det är med alla saker högt och lågt. Man skulle kunna ge bort minst hälften.
Kollar vidare på fb. Hjälporganisationer och hemgjorda föreningar ROPAR om hjälp. Jag vill hjälpa!
Vilka är ok? Finns det bedragare? Jag delar en massa inlägg om flyktingar, men vad hjälper det?
Och...
En liten livlös unge ligger livlös i sanden.
Läser kommentarer från ett forum. Åsikter om att vi först skall ta hand om våra egna. Gamla, unga, handikappade ställs emot människor som flyr för sina liv. För våra egna behöver väl tas om hand...Av andra, inte av oss själva väl? Inte skall väl VI behöva ta han om våra egna åldriga eller handikappade släktingar? Visst är det väl samhället som är ansvariga för omhändertagandet?
Hur skulle det se ut om det kom en massa flyktingar och tog resurserna från allt som gör vår egen vardag smidig?
För inte kan det väl vara så att vi fortfarande kan åtnjuta denna service för våra egna ÄVEN om vi visar medmänsklighet inför det okända såsom flyktingar från ett fruktansvärt krigshärjat land? Nääää, såklart blir det svåra år och kanske t o m svält i vårt land.
och samtidigt...
En liten livlös unge ligger på magen i sanden.
Tårarna rinner....
Av skam över mina landsmän och kvinnor men också av empati över de stackars människorna som får utstå att få kalla handen i flera länder! Som mister sina anhöriga under resan. Ingen väljer väl att lämna sina hem frivilligt.
Inte ens jag, som har jämfört mitt hem vid ett krigshärjat hus, vill lämna detta halva hus. Inte ens flytta från kommunen.
Under tiden..
DÖR flera små ungar och flyter iland på en strand och blir liggande på magen med de små fötterna ligger med tårna inåt...
Det som berör mig så illa är att de inte får nån uppmärksamhet förrän de är döda. Att inte kunna rädda dem istället...
En förälders värsta mardröm skall inte behöva ventileras i media. Vändas ut och in. Mikrofoner stickas under näsan på en förtvivlad förälder som inte ens vet vad den säger i sin sorg.
En liten livlös ungen ligger på magen i sanden...
I mitt huvud för tid och evighet.
Många saker är totalt oviktiga i förhållande till vad de här människorna genomlider. Att sätta saker i perspektiv. Känslorna blir många....vad ska man göra.....vart kan man hjälpa till . Visa ord med massor av känslor Kära Vän / Kram Catarina 💕
SvaraRaderaTack Nina!
RaderaMånga saker är totalt oviktiga i förhållande till vad de här människorna genomlider. Att sätta saker i perspektiv. Känslorna blir många....vad ska man göra.....vart kan man hjälpa till . Visa ord med massor av känslor Kära Vän / Kram Catarina 💕
SvaraRadera