Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 21 oktober 2017

Att ta tillvara det lilla...

Då man blir tvungen att stanna upp och tänka...eller INTE tänka(det är baske mig en svår konst!) så kommer det upp små glimtar från långt tillbaka i tiden.
Som då jag och dottern bodde på Rud. Jag hade nyligen gått igenom en separation, slutat mitt jobb och börjat studera, min tonårsdotter hade en svår tonårsperiod och jag var konstant orolig för henne. Stressen låg som en blöt filt över mig men jag vägrade lägga mig platt. Nänä, man kämpar ju på, eller hur?
Så kom det sig att det i vårt hem flyttade in två kattpojkar, Toker och Blyger. Vi fick annat att tänka på, jag och min dotter. Dessa två killar gjorde att vi kunde fokusera på annat än oss själva och våra problem.
Då killarna hade blivit fullvuxna visade den ene av dem tydligt att han ville ut men det var uteslutet att han skulle få gå ut själv så jag införskaffade två stycken flexikoppel för att båda två skulle få utforska världen under mattes ledning.
Den ene kissen var livrädd och smög sakta fram medan den andre var nyfiken och ville utforska omgivningen. Den bästa lösningen var då att jag satt mig på en sten och lätt dem vandra omkring i sin egen takt.
Det var DÅ jag begrep vad uttrycket TOMGLO innebar...
Och tänk så bra jag blev på detta! Hade nytta av denna egenskap under många år. Hur kunde jag låta denna egenskap falla i glömska?

Men nu, kära vänner, har jag tagit upp denna fantastiska egenskap igen och tränar hej vilt för att bli bäst! Ehhh.... nu for jag iväg i tävlingstempo igen, ett återfall i hetsen att bli bäst...i alla fall i mina egna ögon.
Men.... i alla fall, efter min ihopklappning så har jag tagit mina pälsklädda familjemedlemmar till hjälp för att bli som fölk igen, de är mina terapeuter, helt enkelt.

Sen finns det en liten kille som jag är väldigt kär i. Han heter David och hans tandlösa flin är sagolikt! Hans nappatag i håret och slemmiga pusskalas ger mig rysningar av lycka! Hans mamma och pappa går inte heller av för hackor! Fast om de slempussar mig så blir jag inte lika lycklig...

Och tänk....igår hade jag tjejfest! Mina bästaste vännerna i världen for ever ramlade in precis som de gjort vid olika tillfällen under...34 år!!!!!
 Jösses!!!
Och därför slog mig tanken, TJEJfest....hmmm...När övergår man från att vara tjej till att vara kvinna och tant? Jag kallar mig tant hur lätt som helst men hur är det egentligen med mina medsystrar?Hur kan man undvika att trampa i klaveret, liksom?
 Många frågor i hövve på mig...
Men under gårdagskvällen uppstod detta fenomen som ALDRIG uppstod då man var ung; att man samtalar om nåt och så kommer man inte ihåg ett namn, en plats, ett tillfälle, och så går konversationen vidare och så upprepas detta igen...och igen...och allt går ju inte att googla.
Dessa tjejer/kvinnor/tanter är en lisa för själen på mig!

Summering: Husdjur, bebisar, kära vänner, vackert väder är det viktigaste i livet! Och pengar, MYCKET pengar!!....


Mina terapeuter Cissan och Syrran

och deras avlösare...

En lisa för ögat och själen.

Bröllopsrosen ger inte upp...

Här sitter 4/5 av mina bästaste vänner i världen

Förrätten....den smakade gott men såg ut som en
tekaka med konstigt pålägg...kommer aldrig att
tävla i nåt matprogram.

Att stanna upp då man ser dessa fantastiska höstfärger...
Kram å puss på er käraste vänner!

Alive and kicking





 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar