Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 1 november 2017

Jo då, det knallar och går, fötterna upp och huvudet ner...

Nu har jag praoat heldag på jobbet under veckan och det har gått galant...förutom att jag sätter till 150 knutar så fort jag får chansen! Jag är nog inte med på banan riktigt än får jag erkänna...Har tappat bort nycklarna och mobilen ett flertal gånger...och inte bara dem utan även mina tankar. Att inte komma ihåg vad man höll på med för en liten stund sen utan bara bli sittandes och glo...det är lite...förvirrande och faktiskt otäckt.
Men...
Det där med att veta sin gräns är inte my cup of tea. Då allt är så kul så kör man, eller?

Men jag tränar på med gränsen, jag.
Med hjälp av världens bästa chef och arbetskamrater!
Puss på er, goingar!💗
Jag har många gånger tänkt på alla människor som går till jobbet varje dag och AVSKYR det! Tänk att ha det så! Förfärligt! 

Nä, nu över till nåt helt annat..

Julklappar.
För vissa ångestladdat och ett nödvändigt ont men nödvändigt för att upprätthålla släktsamvaron, ELLER för att man älskar och vördar sina nära och kära. Att ge pengar är den yttersta nödlösningen, tycker jag. 
Jag älskar att ge julklappar men då med hjärta OCH hjärna. Att bara köpa för köpandets skull är nono. Jag vill såklart att det skall passa mottagaren. Ikväll har jag beställt julisar till alla våra små godingar och jag tror att de skall passa. 
Att som barn få nåt som man INTE önskat eftersom man inte ens visste att det fanns, DET är den ultimata lyckan. Tycker jag, i alla fall...

Jag tänker tillbaks till min barndomstid vid jul som en tid av förväntan. Julskyltningen var jättehemlig till första advent. Alla skyltfönster täcktes över med papper vid skyltningen men då det var dags så drogs täckena ner och man såg hela härligheten med tomtar och allt! 
Då gick alla ut och kollade skyltfönstren och röstade på sin luciakandidat, drack glögg, köpte lotter och småpratade utan julstress. 
Jösses, så mysigt det var! 

Hmmm, hur gammal ÄR jag egentligen? 

Finns det fortfarande familjetraditioner? Det känns som om kommersen har tagit över helt och hållet. Att läsa julevangeliet, vem gör det? Bara frågar... 
Man ser ju för bövelen inte ens på Kalle Anka & co längre!!! 
Vart är mänskligheten på väg!!!!

Nu måste jag vila efter detta känsloutbrott...











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar