Men...
Det där med att veta sin gräns är inte my cup of tea. Då allt är så kul så kör man, eller?
Men jag tränar på med gränsen, jag.
Med hjälp av världens bästa chef och arbetskamrater!
Puss på er, goingar!💗
Jag har många gånger tänkt på alla människor som går till jobbet varje dag och AVSKYR det! Tänk att ha det så! Förfärligt!
Nä, nu över till nåt helt annat..
Julklappar.
För vissa ångestladdat och ett nödvändigt ont men nödvändigt för att upprätthålla släktsamvaron, ELLER för att man älskar och vördar sina nära och kära. Att ge pengar är den yttersta nödlösningen, tycker jag.
Jag älskar att ge julklappar men då med hjärta OCH hjärna. Att bara köpa för köpandets skull är nono. Jag vill såklart att det skall passa mottagaren. Ikväll har jag beställt julisar till alla våra små godingar och jag tror att de skall passa.
Att som barn få nåt som man INTE önskat eftersom man inte ens visste att det fanns, DET är den ultimata lyckan. Tycker jag, i alla fall...
Jag tänker tillbaks till min barndomstid vid jul som en tid av förväntan. Julskyltningen var jättehemlig till första advent. Alla skyltfönster täcktes över med papper vid skyltningen men då det var dags så drogs täckena ner och man såg hela härligheten med tomtar och allt!
Då gick alla ut och kollade skyltfönstren och röstade på sin luciakandidat, drack glögg, köpte lotter och småpratade utan julstress.
Jösses, så mysigt det var!
Hmmm, hur gammal ÄR jag egentligen?
Finns det fortfarande familjetraditioner? Det känns som om kommersen har tagit över helt och hållet. Att läsa julevangeliet, vem gör det? Bara frågar...
Man ser ju för bövelen inte ens på Kalle Anka & co längre!!!
Vart är mänskligheten på väg!!!!
Nu måste jag vila efter detta känsloutbrott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar