Sen sist har vi fått det fantastiskt befriande beskedet att Klinga är fri från cancern!
Men man får aldrig vara riktigt glad för nu tränar jag på att INTE bry mig om två magsjuka hundar som högljutt klagar över att de inte fått nån mat trots att klockan är över 18.00, deras ordinarie middagstid.
Vet inte hur det gick till att just VI fått tre hundar som kan klockan men inte fattar att man inte skall ha mat då man just bajsat ur sig tarmarna...men här gnälls det som om jag var värsta hundplågaren.
Inte utan att jag känner mig som en sån då Klinga sitter och tittar på mig med värsta ledsna blicken medan Vaski ligger och gnällskäller vid matplatsen...dessutom har de Lummi-den friska som bundsförvant, hon har skällt på mig en lång stund och försökt lura ut mig i köket! Herregud, vilket sammansvetsat gäng!!
Och sen är det tandborstningen som är inställd också....suck..Det kommer att bli en tung lördagskväll, känner jag. Värsta plågomatten, det är jag det!
Kommer ni ihåg mitt förra inlägg om min borttappade favoritvas? Som i ett trollslag har jag återfått den!(Klinga står just nu och stirrar stint på mig)
Ibland kan en gigantisk hundhårtuss vara avgörande för ens välbefinnande. Ja, om inte en sån hade funnits strategiskt utplacerad på golvet i vårt TV-rum så hade jag aldrig böjt mig ner och upptäckt min fina vas placerad längst ner i bokhyllan...
 |
| Tittut! |
 |
| Ordningen återställd! |
Och nu över till nåt helt annat...(men åhhhhh, nu suckade Vaski högt igen!!!)
Jag börjar om....
Mina naglar har under senare år varit en stor sorg. I yngre år hade jag långa, fina naglar men nu vete tusan vad som hänt. Jag är inte speciellt skönhetsfixerad, har lagt den perioden bakom mig sen länge, men att ha naglar som delar sig in absurdum är inte kul. Känns som om jag har lovvikkavantar på mig då jag kliar mig i huvudet, juh...
Så kom det sig att min bonusdotter Anna för några år sen genomgick en utbildning till nagelterapeut och jag fick av henne i julklapp fina naglar! Åhh, så härligt att bli ompysslad och så fina de var! I en vecka...Sen trillade den första...och sen en till. Lika bra att ta bort allihop. Jag var fin i en vecka i alla fall.
Tiden gick...
Naglarna har inte återhämtat sig trots mina enträgna försök med oljor och lacker. Men så kom det sig att min fd arbetskamrat Camilla har påbörjat en utbildning till nagelterapeut och jag slog till på en fransk manikyr.
Jädrar så snygga naglar jag fick! Det tog sin modiga tid, jag höll på att somna flera gånger, men åhhh så nöjd jag blev! Och så mycket beröm jag fått för dessa naglar! I en vecka fick jag vara nöjd och glad...I lördags tappade jag den första nageln, sen for en om dan. I onsdags var jag till Camilla för att ta bort naglarna. Då hade jag tumnageln kvar på höger hand...(nu gnällde Vaski högt IGEN!!!)
Jag är inte gjord för konstgjorda naglar, helt enkelt( nu pep han igen...och igen...och igen)
Men vilken tur jag hade ändå för jag köpte en attans bra nagelbandsolja av Camilla. De jag köpt hittills har varit dret.
Nu har jag bestämt mig för att ge mina naglar en match med ett riktigt dretdyrt och bra nagelvårdskit. Har beställt värsta Rolls Roycegrejerna på nätet. Nu jäklar!!!
 |
| Nagelstärkare och remover men fick också med lite goa prover för ansiktet. Doftprovet går dock fetbort eftersom jag är allergisk mot starka dofter. |
Och vet ni,(nä, nu står Vaski och GNÄLLER järnet!!Orkar snart inte!) paketet kom på två dar!
Dessutom(gnäll, gnäll) så har jag köpt en fantastiskt bra handsalva av en medarbetare på jobbet. Hans sambo gör salva på ringblomma och en massa annat nyttigt och bra
grejs...Jag har burken med mig överallt likt en livlina. Kletet är fantastiskt bra.
 |
| Bästa salvan |
Från och med nu kommer jag att dokumentera mina naglars utveckling med dessa rackabajsarprodukter.
Varning för starka bilder!
 |
| Ingen vacker syn... |
 |
| Inte här heller... |
 |
| Här har jag applicerat nagelbandsoljan innan nagelförstärkaren eftersom den är stark och kan skada nagelbanden. Ja, nu är det allvar, inget slarv här inte! |
 |
| Och nu har jag fått på nagelförstärkaren |
|
| Här också |
Hmm, nu har gnället tystnat....undrar hur de mår? Tänk om de mår jättedåligt och jag inte har fattat det! Hmmm... de ligger visst och sover...
Under hela tiden jag skrivit har jag haft sällskap av en liten kissemiss vid namn Cissan. Hon har inte gnällt en enda gång utan bara legat där så snällt och sovit.
 |
| Cissan, den nöjda |
 |
| Tänk att jag kunde få en sån fantastiskt fin onge och nu har hon en egen lika fin! |
Ja, det här var det jag ville säga för den här gången.
Ha det gött, kära vänner till nästa gång och glöm inte att leta på fel ställen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar