Tro inte att detta är ett partyinlägg...

Men Hej, är NI här? Kul att ni vill kolla vad jag har på hjärtat så här på fredagsmyskvällen. Har ni inget annat för er, alltså? 

Mäh! Sitter resten av familjen med mobilerna i näven, alltså? Nåja, då har väl DU rätt att läsa mina otroligt (o)viktiga reflektioner under några minuter...

Själv är jag gräsänka men inte utan sällskap då Lummi, Klinga, Cissan och Syrran är mattes nöje och sällskap. De har ännu inte fått några mobiler...😉

Men skall vi inte sova nu?

Dret på tv-n....

Den där brasan, alltså..Mysig, liksom, fast kom igen, jag är ändå vakthund,
bara så ni vet!

Under denna vecka är jag alltså gräsis då Gubben är på älgjakt. Som vanligt hejar jag på älgen! 

Fast det där är ett dilemma för mig som veggis, jag är inte militant veggis, tror inte på attack och anfall då det gäller att få folk att inte äta dödade djur. Saker måste sättas i ett sammanhang för att människor skall förstå vad det innebär att sätta i sig köttprodukter. Köttet tillverkas ju inte i kyl eller frysdisken, liksom. Köttet har ju från början varit levande varelser med känslor precis som vi människor. Och för den som inte vet, fisken har haft ett liv även den...inte växt upp i frysdisken i avlångt paket, alltså.

Jag har fått höra såååå många dumma kommentarer då det gäller mitt beslut att inte äta djur,

såsom; "När skall du börja äta kött igen då, Anja? Eller den här då: Men grönsaker har ju också levt! 

Det finns många fler men de lägger jag åt sidan. 

Men det där med älgjakt då...

Jag kan tycka att om älgjakten sköts på ett professionellt sätt, utan fylla och halvblinda dretgamla-"jägare", så är väl djuren helt ovetande om dess öde tills ett välriktat skott ändar dess liv, till skillnad från de stackars djur som tvingas åka djurtransport tätt packade med sina olyckskompisar under olidliga förhållanden till att få mötas av ännu värre upplevelser innan de skräckslagna möter döden på ett löpande band!

Köp lokalt om ni är så himla sugna på att äta ett gulligt, lurvig men dött djur. 

Nu över till nåt helt annat. 

Det där med husköp och husförsäljning, alltså...Det är ju jättejobbigt. Vi har kollat på sååå många hus men det har alltid varit nåt som inte passat herrskapet Ahlborg-Lindeberg. 

Utom Nilsby...

Där är nog Moi mer sugen än min make...

Jag älskar verkligen huset i Nilsby! Fast där finns inte den ultimata möjligheten för våra hundar och katter. Men faaan, alltså!!! Att sitta och se ut över Fryken från det nybyggda rummet...

Jesus, så jag önskar att vi skulle kunna få till nåt bra för djuren där. 

Fast...det var ju faktiskt JAG som tyckte att vi skulle vänta till våren med försäljning och husköp...

Rannsakning, Anja!

För vet ni, mina vänner, jag vantrivs nåt så otroligt just nu att jag gråter var och varannan kväll. Det är säkert!

Inte för huset, vårt hus är jättefint men bara jag tar med hundarna ut genom dörren så känner jag en otrolig leda! Jag längtar så himla mycket till att våra djur skall kunna få sin frihet på en stor tomt. 

Och så saknar jag Vaski...Jättemycket! Det gör ju inte saken bättre då alla vägar har trampats av mig och Vaskiböbb under många år. Han saknas mig så otroligt!

Men hallå, vad blev nu detta blogginlägg? 

Gnäll, klagan och sorg! 

Men, vad tusan, sånt är livet för oss alla, eller hur?

Fast ibland kan det bli lite för mycket ledsamheter. . Som till exempel att få ett mess där man får info om att en av mina kisar från förr har gått bort. Att en människa som jag har haft så nära kontakt med under alla har valt att avsluta sitt liv är oerhört jobbigt😢

Ehhhh, hur knyter man ihop detta inlägg till nåt positivt?

Hmmm...låt mig tänka...jag skall nog komma på nåt...

JO, nu kom jag på nåt!! Min Gubbe och Glittra kommer hem tidigare i möra! Då kommer mitt svårmod att försvinna, det är jag säker på för då min Gubbe är hemma så finns inga tråkigheter💓💓

Kraaaam på er, godingar och ta hand om varann! 

ORDENTLIGT, ALLTSÅ!