Jobbigt farväl mm..

Gokväll, mina godingar! Hoppas ni har det fint nu då solen börjar värma våra vinterbleka kroppar. 

I fredags var dagen då jag behövde ta farväl av två medarbetare, fantastiska människor som jag haft sååå roligt tillsammans med! 

Vi har blivit ett sammansvetsat gäng som jobbat tätt ihop i vått och torrt. Synkat så himla bra så det är inte klokt! Tokigt, känslosamt, allvarligt och glatt om vartannat, högt till tak i våra diskussioner, jag har lärt mig så otroligt mycket av dessa unga killar och  jag hoppas att också jag lärt dem nåt på vägen till det där allvarliga och många gånger jobbiga vuxna livet så de står stadiga ifall de möter ett praktarsle i någon situation i framtiden.  Det har ju funnits några i vår närhet att öva på...

Att ha varit dessa killars "Boss" har varit en ära.
Nu går två vidare i livet och mitt hjärta brister en aning💔Men jag är överlycklig över att en 
av dessa guldkillar kommer jobba vidare hos oss under nästa år. 

Här på Fiskvik går livet sin gilla gång. Att gräva, rensa, snickra, klippa, slänga håller oss sysselsatta dagen lång, med det är ett kärt arbete, vi har ju valt det. 

Det vi inte valt är att finna stora hål i rabatterna😠

Eller, det kanske vi har, eftersom vi har valt att skaffa fyra hundar, alla med goda grävegenskaper.

Efter att ha funnit ett stort hål i en av de finaste rabatterna blev jag riktigt sur och körde in alla vovvarna på altanen. Jag hade en stark misstanke om vem den skyldige kunde vara, eventuellt kunde det finnas en kumpan till dådet. Hann dock inte göra nån större utredning i går, men idag var dagen då hundarnas personliga vård stod på agendan. Borstning, kardning, ev klippning, tasshårsklippning och sist men inte minst, kloklippning. Och just vid det momentet fann jag den skyldiga! 

Ingen advokat i världen skulle kunna fria denna brottsling då tassarna gav sina tydliga spår.

 Lummi, found guilty on first degree!

 Men likt varje fullblodsbrottsling ser hon helt oskyldig ut och även om bevisen är överväldigande så ser hon helt frågande ut inför domen. 

Lummi, med en oskyldig min men med en 
grävmaskins kapacitet!

Nåja, det finns hur många kompostgaller som helst att köpa eftersom våra verkar ha tagit slut.  Slaget är därmed inte vunnet från Lummis sida än på länge,  om någonsin, faktiskt. 

Man kunde ju önska att de kunde gräva där JAG vill, dvs där ogräset frodas nåt oerhört och spaden är det enda vettiga redskapet för att gräva bort stora grästorvor och maskrosor. Men nä då, denna fisförnäma lappis väljer tydligen själv sina favoritgrävplatser, dvs där det finns nyanlagda rabatter med härligt, lös och fin jord och lökar som behöver smakas på...undrar om det kommer upp några gladiolus eller krasse i år?

Söndagen har även den gått i trädgårdens tecken men under eftermiddagen tog jag mig tid att umgås med min favoritkille, unge Mr D💓Vi tog en tur till Inger, min och Gubbens vän och även våra hundars uppfödare, för en stund med senaste kullen lurvisar(vi skall INTE ha nån valp, bara så ni vet!). 

Nu sitter jag på vår glasaltan, klockan visar 22.00 och allt är stilla förutom fågelkvitter. Det tar andan ur mig! Att efter en arbetsam dag få sitta i denna stillhet och bara vara är en ynnest! 

För mig är detta det bästa i livet! 

Hoppas ni har en oas där ni kan slappna av och ladda energi.

Cyberkramar från mig!