Snipp, snapp, snut, så tog arbetslivet slut!

 Hej, mina godingar!

I torsdags var ingen vanlig dag för det var min sista arbetsdag!

29 och ett halvt år...swosh! Vart tog tiden vägen?

Många minnen finns såklart.

Här kommer ett axplock:

Min första dag på Ilandaskolan var den 25/11 1996 och mitt inträde tilkännagavs av skolans dåvarande rektor Mats Larson via skolans "allanrop", ett MYCKET ålderstiget högtalatsystem som var den sammankallande länken under denna tid. Vet inte att någon annan har presenterats på detta sätt efter mitt inträde... Men jag känner mig fortfarande hedrad. Må han vila i frid, finaste Mats! En mycket fin människa och chef!

Många personer har kommit och gått under mina år på skolan, ingen nämnd ingen glömd och alla har gett ett märke i mitt hjärta!

Sen finns det också taggar i hjärtat...men det var under några få år och det är numera historia. Min lärdom efter denna period var vad begreppet  "utbränd" innebar. Men lärdom är alltid av godo och att älta och vara bitter är onödigt. 

Och jösses så många renoveringar som har passerat under mina 29,5 år!

Lärdom 1: Jag kan sätta ihop en flyttkartong på drygt 5 sek! 

Lärdom 2: Hur snabbt kan man packa ner ett helt bibliotek i "rätt" ordning och sen packa upp det i hyllorna?

Lärdom 3: Hur man lyckas göra något positivt av att packa upp ett helt bibliotek. Jag och den fantastiska resurspersonen Maggi lärde vår dåvarande elevstödjare Calle Bokstavsvisan från Fem Myror under tiden vi packade upp alla kartonger.

 Undrar om han fortfarande kan den om man väcker honom mitt i natten?

Ja, herregud, så många minnen! 

Så var det dags för min 25-årsgåva. Numera är valet fritt, ingen guldklocka, alltså. Jag valde därför en tre-växlad damcykel med fotbroms. 

Diplom, minsann!

Cykelpremiären den 6/6-2023 slutade på akuten med bruten fot. Jag är nog historisk som har lyckats bryta en fot av att cykla för sakta...

Jag har aldrig varit en festprisse men gjorde ett avsteg från mina principer ht.2022. 

Temat var: Blå

En lyckad fest för alla förutom mig som under samma vecka mist min katt i en smitningsolycka. Jag var bottenlöst sorgsen och kunde därför inte glädjas med mina kollegor.

Men...

Under kvällen fick jag ett meddelande från en kär vän och fd  kollega som hade en kull kattungar som behövde nya hem. Sååå, denna festkväll tillbringade jag med att chatta om en kattunge! Allt annat försvann i en dimma, men jag har efteråt hört att mina kollegor hade kul.

Första kvällen i husses knä

Så kom då lille Blixten till oss!

Minnen ja...

Vissa minnen kommer jag att ta med mig i graven med ett gapskratt!

Som Lisa, som kom in på mitt kontor tillsammans med sin bästa kompis som jag inte kommer ihåg namnet på. Lisa upptäckte min nya mousetrapper, ett verktyg till tangentbordet och utbrast; Men Anja, vilken skön mus du har!

Både jag och hennes vän dog nästan av skratt innan hon själv begrep vad hon sagt! Lisa var en ständig källa till glädje för oss vuxna. Hon frågade också sin lärare Åsa om det var Bellman själv som sjöng på CD:n som hon spelade upp...Om du visste, Lisa vilken källa till glädje du har varit!

Nu har jag tagit adjö av alla kära medarbetare och inte att förglömma Mugghyllan! Färgkoordinerad och alla öron åt samma håll. Autist, javisst!😂

Efter noga övervägande
så har jag accepterat olika 
färger och utformning
bara de inte BLANDAS
på samma hylla!😱

Jag har såklart inte fattat att jag inte skall till jobbet i höst, just nu lever jag i en semesterillusion.

Återkommer i augusti om det.

Kraaaam på er!