Min vecka torsdag-tisdag

 Hej, mina godingar! 

Nu är jag här igen! 

Nu har jag mycket på hjärtat må ni tro!

För...

På den sista dagen(torsdag)...

Vaknade jag med halsont.

På den första dagen(fredag)...

Var det halsonda djävulskt!

På den andra dagen(lördag)...

Fortfarande djävulskt halsont med tillägget huvudvärk de luxe och feber.

På den tredje dagen(söndag)...

Överlevde men inte mer.

På den fjärde dagen(måndag)...

Orkade jag sitta i skuggan och lyssna på Sommarpratarna.

På den femte dagen(tisdag)

Hände det sig att jag hade tid på BÅDE mammografi och hos min tandhygga.

Vad göra?

Åkte såklart!

Kroppen är ens enda boende och det är upp till en själv att ta hand om den! 

Kloka ord; eller hur? Tyvärr har jag inte kommit på dem själv, vår eminente friidrottsikon Ulf Karlsson myntade detta "elfte bud"och  jag ställer mig bakom honom i ledet. Kanske inte helt rätt formulerat men budskapet är ändå det samma. Hur viktigt är det inte att ta hand om sin kropp på bästa sätt? Inte kan man skylla på nån annan om det skiter sig om man inte gjort det man kunnat?

Så, kl.11.25 hade jag tid på CSK för att klämma ihop pöppera till brevpapper, kom in 10 min före utsatt tid, var ute 5 minuter senare och hade en och en halv timme till godo...

Mäh! 

Egentid är bland mina värsta skällsord men det var just vad jag fick idag! 

Men vad gör en då? Hmm...Jag for på måfå till Gengåvan och vandrade runt. Inget var intressant tills jag fann leksakerna! Köpte en mjukiselefant till lappisgänget och en mjukistiger till den kommande lappisvalpen. Sen fann jag inget mer av intresse. Vad var det med mig?! Jag brukar ju alltid finna massor av braåhasaker på secondhand!

Detta hade ju inte tagit mer än ca 20 minuter. Jaha, vad göra? Hmm, i samma kvarter finns ju Katt och hundspecialisten, jag svängde in där i hopp om att prata bort en stund med en vän från förr. Hon var så klart inte där! Jag köpte hundgodis, det behövs ju alltid, våra djur lever lyxliv även om de inte vet om det...

Jaha, kanske ta en lunch? Klockan var ju bara 11.50 och min hyggatid 13,10. 

Och vet ni? 

Jag slog till! Det var nog säkert 20 år sen jag tog en lunch ensam! Kändes ju som att jag svek Göbben, liksom...Varför känns det så?

Nåja, sen var frågan, var skulle jag luncha? Att fara in till city fanns ju inte i min lantisvärld! HUH! 

Jag tar nåt praktiskt, tänkte jag..som MAX som är nära min tandklinik.

Är man lantis så är man...och MAX blev det.

Men tjena, där skulle man ju beställa vi en bildskärm. Jo, jag är ju inte helt tappad, men HUR seg kan en beställningskärm vara!!???

Till slut fick jag min beställning, hade fortfarande ca 50 min tillgodo och kunde sätta mig ner i lugn och ro och äta min sallad...

Nu till dagens reflektioner som kvinnornas Ove:

Vid Centralsjukhusets stora entré och området omkring är det rökförbud tydligt utmärkt med skyltar, även på alla bänkar i området. Jag, som rökallergiker blev oerhört överraskad över den nonchalans av rökare som satt och bolmade på dessa bänkar!

Men...

Om det skapas förbud så bör väl någon också hålla koll att ordningen hålls annars är ju regeln verklingslös, eller hur?

Jag höll andan medan jag gick förbi och bet ihop, som alltid vid tobaksmissbrukares domäner.

Så till mitt andra reflektion:

Efter min beställning på Max stod jag kvar för att invänta min mat. Jag begrundade alla anställda som sprang om vartannat för att hinna med, alla unga tjejer med en positiv anda trots stressen...men mitt i allt detta släntade en karl i 40-årsåldern fram och åter vid disken utan nån större stress. Min tanke var att han var nån mellanchef som höll koll på all personal. Bara den tanken...

Min beställning tog tid och under den tiden behövde jag se denna mans rosa rövskreva ett flertal gånger! MAX, för tusan!

Under hela tiden jag stod och väntade på min mat så tänkte jag: NU säger jag till honom!

Men så kom jag på att jag är ju för bövelen svensk och då biter man ihop och rasar inombords. 

Eller bloggar...

Kram på er från OVE/ANJA