Att planera är svårt...

Fick sovmorgon idag med! Men efter gårdagens sovorgie var jag pigg redan vid halv nio. Upp och gjorde frukost, satte på datorn...och blev sen sittandes vid den i flera timmar. Det började med att jag ville greja om lite i Husetbusbloggen. Mina husdjurs blogg, alltså. Den har blivit väldigt eftersatt. Då jag startade den var det min dotter som hjälpte (gjorde nästan hela jobbet) mig. Sen har jag i princip endast bytt färg och mall då och då. Men idag tog jag tag i det. Det höll på att få överstyr flera gånger kan jag villigt erkänna. Jag blev lite väl modig och ändrade till höger och vänster men då jag såg resultatet, som var katastrof, tog det en låååång stund innan jag klurade ut hur jag skulle rätta till det. Men nu är jag klar och jag är riktigt nöjd med mitt jobb. 

Sen har jag hunnit gå långpromenader med båda hundarna, var för sig. Vädret var härligt idag också, så Vaski fick en halvtimme, med avbrott för två stretchar av onda benet, och Klinga över en timme. Så matte var alltså ute i solskenet i över en och en halv timme. Det behöver jag. Blir helt overkligt trött om jag inte får ljus under den mörka årstiden. 

Så hade jag bokat powerstep idag. Riktigt kul och jobbigt pass. Det vet jag, för jag har kört det i flera år och med nån av mina favoritinstruktörer så är det den bästa träningen. Laddade med mat i god tid, packade väskan, hade god tid på mig så jag började greja med lite av varje, och så stack tiden iväg och när jag kom till Skoghall och klockan på instrumentbrädan slog 15.59 insåg jag;  Jag kommer aldrig att hinna! Körde undan och ringde och avbokade. Hur är jag funtad egentligen? Det verkar som jag måste ha kalendern fullspäckad för att kunna planera. Men skall jag behöva stressa för att kunna träna? Verkar inte speciellt sunt... Nåja, i morgon är det måndag och agendan är full. Då har jag bokat intervallspinning, både för mig och Gubben. Får se om det går bättre då....

Jag fick sovmorgon idag. Gubben skulle jobba så han gick bajspromenaden med vovvarna och gav dem sen mat. Jag fick sova vidare. Vaknade först vid kvart över tio!! Det har baske mig inte hänt på hur länge som helst. Nåväl, jag satte på datorn, bryggde kaffe och så gled min blick ut över trädgården...Jäklar så vackert! Nej, vad sa jag nu? Det är ju vintern som jag hatar som pesten!! Försöker nån Woodooa mig, så att jag skall börja gilla vintern? 

Det gör lite ont att behöva erkänna sig besegrad av
denna vackra vintervy...Så jäkla vackert!

Syrran, matte och tekniken

Jag brukar för det mesta sätta på min laptop direkt jag kommer hem. Sen får den stå på ifall jag får lust att sätta mig en stund och blogga, till exempel. Eftersom den står på köksbordet är den lättåtkomlig då skrivlusten infinner sig. Nu har det visat sig att jag fått en konkurrent om datorn. Syrran! För några dar sen då jag var i tvättstugan hördes ett envetet plingande. Det tog en stund innan jag fattade vad det var. Vi har ju ett antal tekniska prylar som ger ifrån sig allehanda ljud. Jag gick ut i köket, och som jag misstänkt stod Syrran med framtassarna på tangenterna! Inte första gången, men den här gången hade hon verkligen lyckats! Datorn slutade inte plinga fast jag lyfte bort henne, och det ena felmeddelandet efter det andra kom upp på skärmen! Jag försökte stänga av den men icke, helt omöjligt på det vanliga sättet. Det fick bli ctrl- alt-delete. Datorn hade fått nog, sa upp sig, helt enkelt!
Dagen därpå provade jag att sätta på datorn och jodå, den startade snällt, men det värsta felmeddelandet kom upp direkt! En anmaning att söka igenom hela datorn eftersom något skumt hade hänt med den. Nu stod det inte riktigt så, hade i och för sig varit kul, men jag klickade i alla fall på OK och så tog det ca 20 minuter innan allt var klart. Nu är den i alla fall okej, min gamla trotjänare, den har varit med i många år, även  i vått och torrt(hm) och hänger trots det fortfarande med. Men efter den sista "Syrranattacken" så är den sliten.

Känner att jag snart har gjort mitt sista blogginlägg på den men än hänger den i. Som ni ser har jag grejat lite med layouten på bloggen. Det var inte det lättaste för en datanovis som mig, men det lyckades till sist i alla fall. Några svordomar senare har jag lyckats flytta om några gadgetar( jag, ni märker vilka ord jag svänger mig med) och gjort om min blogginformation.

Glömsk och förvirrad i en och samma förpackning

Hela veckan har gått i stuprus och träningen har blivit eftersatt, tyvärr. Två spinningpass har det bara blivit varav det sista blev skit eftersom jag i min förvirring glömde spinningskorna. Jag fick köra i aerobicsskor och gissa om det gjorde ont i fötterna?!? Skit också, eftersom passet var jättebra. Som vanligt, då det är Petra som är instruktör. Jag var faktiskt på väg att gå och avboka då jag såg min tavla, men så var jag samtidigt så sugen på att spinna, så jag chansade. Men det där riktiga "jävlaranammat" ville inte infinna sig idag. Det gjorde för ont i fötterna. Det första spinningpasset körde jag och Gubben i tisdags eftersom måndagens intervallpass frös inne av tidsbrist. Då upptäckte jag att på tisdagen körde Jeff ett pass 18.15. Han är så jäkla bra! Skitbra pass! Så bokade vi powerstep på torsdag, det fick vi boka av...av tidsbrist, igen.

Nu är det helg igen. Välbehövligt. Nu är det brasa i kaminen, alla värmeljus är tända, maten är uppäten och snart infaller paltkoma. Min Gubbe jobbar hela helgen, så det blir en tidig nattis, om jag får gissa. Mina arbetskamrater minglar ikväll, hoppas de får kul! Själv orkar jag inte ladda om till sånt galej då fredagen kommer. Det har jag inte gjort på många år, faktiskt inte sen jag var i 30-årsåldern. Undrar om jag är född gammal? Jag är nog född i en något annorlunda form...Den formen får ni som känner mig bestämma!

Onödiga vintern

Nä, nu räcker det med vinter, tycker jag. Halt som f-n då jag åkte hem. Säkert finns en och annan skidentusiast som fnyser åt mig, men det bjuder jag på. Jag kommer aldrig att gilla detta elände ändå! Då jag var liten gillade jag såklart vintern. Då fanns det ju bara lek i huvudet på mig! Min far svor över all snö och jag klappade i händerna över den. Förlåt pappa, nu förstår jag dig! Han jobbade i skogen och slet som ett djur på vintern. Dessutom behövde han köra bil på små, slingriga och snöiga vägar. Tror jag det att han avskydde vintern! Visst kan det vara vackert då lappvantarna singlar ner från himlen, får naturen att bli julkortslik, men då man skall ta på sig flera lager med kläder så man till slut ser ut som en michelingubbe, bara för att gå ut en snabbis för att kissa vovvarna, och man upptäcker att man har tappat bort sin ena vante och måste ta skitvantarna som man bara har kvar som sista reserv(eftersom de är skitkalla) och sen efter några minuter gå in och ta av sig allt igen, då har man redan tröttnat på vintern och ser fram mot en RIKTIGT HELVETISKT varm sommar!
Ett ljus i mörkret är väl då jag får pynta för advent. Det är riktigt mysigt. Men den hysteriska delen av juletiden betackar jag mig för. Jag är nöjd om jag och Gubben får sitta och tindra i kapp med julgranen, med nåt gott att äta och dricka i vår omedelbara närhet. Så skall såklart husdjuren ha nåt smaskigt att gnaga på, som de inte kan sätta i halsen vill säga...
Efter att man har skålat in det nya året kan sommaren börja så smått. Då skulle jag också hinna sätta alla frön som jag alltid köper för många påsar av!
Men jag får nog fortsätta fantisera. Det är ganska kul det också!