Nä, nu räcker det med vinter, tycker jag. Halt som f-n då jag åkte hem. Säkert finns en och annan skidentusiast som fnyser åt mig, men det bjuder jag på. Jag kommer aldrig att gilla detta elände ändå! Då jag var liten gillade jag såklart vintern. Då fanns det ju bara lek i huvudet på mig! Min far svor över all snö och jag klappade i händerna över den. Förlåt pappa, nu förstår jag dig! Han jobbade i skogen och slet som ett djur på vintern. Dessutom behövde han köra bil på små, slingriga och snöiga vägar. Tror jag det att han avskydde vintern! Visst kan det vara vackert då lappvantarna singlar ner från himlen, får naturen att bli julkortslik, men då man skall ta på sig flera lager med kläder så man till slut ser ut som en michelingubbe, bara för att gå ut en snabbis för att kissa vovvarna, och man upptäcker att man har tappat bort sin ena vante och måste ta skitvantarna som man bara har kvar som sista reserv(eftersom de är skitkalla) och sen efter några minuter gå in och ta av sig allt igen, då har man redan tröttnat på vintern och ser fram mot en RIKTIGT HELVETISKT varm sommar!
Ett ljus i mörkret är väl då jag får pynta för advent. Det är riktigt mysigt. Men den hysteriska delen av juletiden betackar jag mig för. Jag är nöjd om jag och Gubben får sitta och tindra i kapp med julgranen, med nåt gott att äta och dricka i vår omedelbara närhet. Så skall såklart husdjuren ha nåt smaskigt att gnaga på, som de inte kan sätta i halsen vill säga...
Efter att man har skålat in det nya året kan sommaren börja så smått. Då skulle jag också hinna sätta alla frön som jag alltid köper för många påsar av!
Men jag får nog fortsätta fantisera. Det är ganska kul det också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar