Julens höjdpunkt...men också sorg

Så var denna julen snart till ända. Den skulle ha varit perfekt om inte...Gubben och jag upplevde en underbar julaftonskväll hos bonusdottern Anna och hennes sambo Stoffe och småttingarna Melvin och Neo. Gubbens exfru Annicka och hennes man Juan, Stoffes mor Lena och far Patrik och deras barn Alex, Oliver och Fanny, min bonusson Anders med sin son Liam var där för att möta Tomten. Liam var kvällens kung med påståenden till Tomten som; Kom in, kom in! Nu har du allt mycket å göra i kväll! Då han fick önskeklappen så bröt han fullständigt ihop och tjöt; Åååååhhhhh, Wiiyou, wiiyou, TACK PAPPA!!!! Vi kommer aldrig att glömma hans glädje, ha, ha! Vi gamlingar vet ju inte riktigt vad det var för grej men...Sen var ju glädjen fördubblad då farfar(Gubben, alltså) hade köpt ett spel till Wiiyou. Och lille Melvin som upplevde sin första ordentliga jul, han fick så mycket paket att han nog inte hinner leka med allt innan nästa jul. Lille Neo log bara åt all uppståndelsen. Snörena var ju kul..och vilka fina papper! 

Men trots denna härliga jul så är den inte fulländad. Jag har en stor sorg som inte går att bortse från. Jag kommer att bära denna sorg med mig för en lång tid och jag vet att den inte kan göras ogjord. Men så är livet ibland. Nu får jag lov att ta dagen som den kommer ett tag. Jag är ledig ett bra tag till så...Vad säger man; kommer tid, kommer råd...Så är det nog. Men ibland tror jag att jag var född under fel stjärna....

En jul utan panikslagen blick, DET är en riktig god jul!

Julafton närmar sig med stormsteg men jag är inte speciellt stressad av detta. Gubben har jobbat hela helgen och jag har städat och plockat lite. Igår handlade vi helgmaten. Det gick snabbt som bara den! Ändå tog vi en rövare och åkte till ICA Välsviken, där vi bara varit en gång förut. Jag hade skrivit köplista, vi tog en vagn och så körde vi så det rök om hjulen! Vi fann allt vi skulle ha...och lite till på drygt 40 minuter. Bra jobbat av oss. Sen var Gubben tvungen att jobba igen så jag åkte hem, packade upp, rastade kissnödiga vovvar, tände en brasa och hann få in en gratäng i ugnen innan Gubben kom hem.
Sen var det soffan och Körslaget julspecial. Kanske därför jag vaknade inatt och hade julsånger ringande i huvudet...Och även "Always look at the bright side of life" eftersom vi också såg "Life of Brian"...
I kväll är det dags att plocka fram vår traditionella julskiva och spela på repeat då vi klär julgranen. Då detta är klart skall Gubben ha sig en skinkmacka och jag provsmaka mina "köttbullar" medan vi ser på "Tomten är far till alla barnen". Ett måste varje år, kvällen före julafton!
Tror inte att jag hinner sy min julklänning som det var tänkt. Men skitsamma, jag tar väl den gamla trasan jag hade förra året. Vi får se, dagen är inte slut än. Skall i alla fall åka en sväng och köpa julklappar till dottern och hennes pojkvän. Det går fort för jag kollade igår, åkte hem och tänkte, har bestämt mig och så får det bli. Sen skall jag tända på graven. Och javisst ja, måste köpa nya strumpor. Kan ju inte gå med trasiga strumpor på julafton, nån måtta får det vara!

Funderingar...

Nu i den sena timman, sitter jag här och funderar. Jag skickade nyss gubben i säng, efter att han försökt hålla sig vaken men hans blick sagt något annat...Han skall jobba hela helgen och behöver verkligen sova. Jag är ledig och kan ta dagen som den kommer. I morgon skall jag bara försöka komma på en bra julklapp till dottern och hennes pojkvän, sen är det färdigt.
Vad är det som gör denna köphysteri inför julen? Vem styr? Konsumenten eller producenten? Jag vet inte vilken planet jag är född på men jag känner mig främmande för denna egoism som råder. Varför har det blivit så här? Ungar som skriker efter saker, som blir besvikna om de inte får vad det önskat/beställt. Men värst är dock vuxna människor som inte fattar julens budskap, att bry sig mer om andra än sig själv. Då jag var liten fick man ibland önska i flera år för att få det man önskade. Fick jag några men av det? Då jag önskade en skivspelare så tog det tre år innan jag fick en. Tror ni jag var rädd om den, eller? Att jag också fick en singel med Svenne och Lotta var väl inte det roligaste...men jag har den kvar!
Nej, jag tror fortfarande att det är viktigt att man lär sig sätta andra människor före sig själv.

Gåvoglädje

Idag har jag lättat bördan för några genom donationer och gåvor. Jag har kommit till insikten att jag inte behöver särskilt mycket saker, är inte speciellt köpgalen. Om jag då kan glädja någon annan genom att ge en pengagåva då och då, så känns det skönt i min själ och jag slipper grubbla på alla orättvisor i samhället. För en stund i allafall...

En inte så glad julbetraktelse...

Efter ett maratonpass på jobbet så har jag inte landat än, kan jag erkänna. Gubben mötte mig i dörren med mitt genom sms beställda glas rödvin, men fortfarande känns det som det är arbetsdag imorgon. Det är det inte. Jag har fått kompledigt. Sen har jag semester fram till...kanske hm, vad var det nu? Nästa år nån gång...3:dje, eller 4;:e januari.. Har inte riktigt bestämt mig. Massor med bekymmer rasar i mitt huvud och de måste lösas för att jag skall få den vila jag måste ha för att vara fit for fight för nästa termin. 

Nu är det snart julafton och en glädjens tid för de som har det tryggt. Men de övriga i vårt avlånga land? De är ganska många. Jag själv har jobb, en säker inkomst, men är ingen höginkomsttagare. Jag får tänka på vad jag köper. Ibland gör jag ett "glädjeköp" men då får jag ju offra nåt annat. Så har jag vänner som inte har varken jobb, pengar eller rika släktingar, men ett hjärta av guld, som kämpar hela tiden för att hålla huvudet över vattenytan...Jag blir så ledsen över allt. Jag vill hjälpa alla, men det går ju inte såklart...Vet inte hur jag skall kunna fira jul då jag vet att så många inte har kunnat köpa en endaste julklapp till sin unge. Eller då deras husdjur har en livsfarlig sjukdom men pengarna finns inte för att hjälpa. Hur skall jag kunna vara glad då jag vet att så många lider? Sen finns det ju såklart världssvälten också...Men den är så långt borta. Jag vill gärna hjälpa de närmaste först. Det är väl inte så hemskt i alla fall? 

Det här var ju inget kul inlägg men vad f-n....

Sen kan ju saker ändra sig...