Julens höjdpunkt...men också sorg

Så var denna julen snart till ända. Den skulle ha varit perfekt om inte...Gubben och jag upplevde en underbar julaftonskväll hos bonusdottern Anna och hennes sambo Stoffe och småttingarna Melvin och Neo. Gubbens exfru Annicka och hennes man Juan, Stoffes mor Lena och far Patrik och deras barn Alex, Oliver och Fanny, min bonusson Anders med sin son Liam var där för att möta Tomten. Liam var kvällens kung med påståenden till Tomten som; Kom in, kom in! Nu har du allt mycket å göra i kväll! Då han fick önskeklappen så bröt han fullständigt ihop och tjöt; Åååååhhhhh, Wiiyou, wiiyou, TACK PAPPA!!!! Vi kommer aldrig att glömma hans glädje, ha, ha! Vi gamlingar vet ju inte riktigt vad det var för grej men...Sen var ju glädjen fördubblad då farfar(Gubben, alltså) hade köpt ett spel till Wiiyou. Och lille Melvin som upplevde sin första ordentliga jul, han fick så mycket paket att han nog inte hinner leka med allt innan nästa jul. Lille Neo log bara åt all uppståndelsen. Snörena var ju kul..och vilka fina papper! 

Men trots denna härliga jul så är den inte fulländad. Jag har en stor sorg som inte går att bortse från. Jag kommer att bära denna sorg med mig för en lång tid och jag vet att den inte kan göras ogjord. Men så är livet ibland. Nu får jag lov att ta dagen som den kommer ett tag. Jag är ledig ett bra tag till så...Vad säger man; kommer tid, kommer råd...Så är det nog. Men ibland tror jag att jag var född under fel stjärna....