Trappskrubben

Av alla saker Gubben har byggt under årens lopp så är nog den här en av de bästa. Trappskrubben. Vilken hit, det är! Märks inte nämnvärt men döljer så mycket och gör livet lättare för oss. Livet före skrubben var ett fasligt spring upp och ner i trappan, för det enda stället vi kunde förvara grejer i var i klädkammaren på övervåningen. Klädkammare, förresten. Kläder var väl det minsta vi hade där. De fick ju inte plats för allt annat skräp!
Men då vi gjorde om vardagsrummet och satte in kaminen kom vi på det där med skrubben. Den har ju varit på tal i omgångar under åren. Om den skulle bli verklighet så var det ju då allt annat ändå skulle göras om. Och verklighet blev det! Tänk att den lilla skrubben kan rymma så mycket saker. Och klädkammaren blev en KLÄDKAMMARE trots att den blev mindre pga att skorstenen löper genom den. Några turer till mitt favoritställe, återvinningscentralen, gjorde ju också sitt till.

...och tittut, alla tomtar!

Så idag åkte de sista julsakerna in i skrubben, som de delar med påsksakerna, dvs två påskkärringar. Påsk är ingen stor högtid för mig. Pyntet sträcker sig till dessa två kärringar och några buketter tulpaner, sen är jag nöjd.

Man drar bara undan byrån en bit...

Vad händer?

En otäck grej hände idag. Jag lunchade med en väninna. Vi hade jättetrevligt, maten var god. Efter en stund skall vi hämta kaffe och då...får jag en black out. Jag kommer ihåg hur jag gick upp och fram till montern med kaffe, men sen...Inte förrän min väninna säger...Stopp, stopp, så vaknar jag till och inser att jag har tagit ett kaffefat som jag häller kaffe på. Hon tror, såklart att jag bara är disträ, det är inte helt ovanligt, men jag kommer verkligen inte ihåg vad som hänt! Vi sätter oss och fortsätter umgås men det gnager i bakhuvudet. Vad hände? Så skiljs vi, hon skall tillbaka till jobbet och jag skall hem. På hemvägen behöver jag handla lite småsaker. Åker till Coop. Plockar till mig det jag skall ha. Kommer till kassan. Blankt i huvudet. Jag får VERKLIGEN anstränga mig för att komma ihåg koden till kontokortet. Samma kod som jag haft i alla år. Ja, ni, vad händer i hövve på mig egentligen? Kanske alla tomtarna som jag plockat bort lagt sig på mitt loft...

Mössan!

Här är bildbeviset på att HELA mössan är mörkblå! Den lila ploppen i kontakten är en Feliway
adapter, om ni undrar. 

Årets första jobbdag!

Det kändes skönt att åka till jobbet i morse. Vaknade i och för sig hundra gånger i natt( överdrev lite) men kände mig ändå utvilad då jag gick upp. Då terminen slutade var jag så trött att jag knappt kunde hålla god min. Det gillar jag inte! Och även om min viloperiod inte varit den bästa, hade önskat annorlunda, så har jag ändå laddat batterierna tillräckligt, känner jag. Sen får vi se hur länge det räcker...I.dag fick jag i alla fall mycket gjort på jobbet, en bra början. Jag kan meddela att i mitt skolbibliotek finns inte längre Frans G Bengtssons Silversköldarna för utlån. Ej heller Grottbjörnens folk eller dess efterföljare! Under de 16 !/2 år jag varit på plats har aldrig NÅGON lånat dessa böcker! Nåja, inte bara dessa skönlitterära, inte helt perfekta verk, hamnade i "slänglådan". Fem hela flyttlådor med "ej helt ny littertur, men ändå inte klassiker", fick se sig kasserade. Och då har jag bara rensat fram till halva C-hyllan... 

Jag går och väntar på ett besked, och hoppas, hoppas på det bästa! Har inte hört nåt på flera da´r, men vill inte heller påverka. Det handlar om framtiden för en för mig, viktig individ. Vill inget hellre än att allt löste sig NU till hennes fördel...och min sinnesro. Det är hon värd, den lilla. 

Nån träning blev det inte idag. Skälet är ont i ändalykten efter gårdagens tortyrpass. Functional moves låter ju inte så värst märkvärdigt, lite smidiga rörelser, ungefär som snabb yoga. Skit heller! Jag var spyfärdig efter halva passet! Men som den stöngris jag är, bet jag ihop och lyckades hålla igen en aning innan det svartnade. Bara det en bragd! Fick ont i röven redan då jag gick till parkeringen...Sen har det byggts på till resten av kroppen, men mest i...ja, ni vet. 

Åh, jag måste berätta! Jag är färdig med Gubbens finmössa. Den blev riktigt bra. Nu finns ett halvt garnnystan kvar att göra...en halv mössa av. Eller EN vante...eller strumpa. Kanske räcker det till en tröja till katten, den gamla alltså. Inte Syrran, till henne behövs det säkert tre nystan för en tröja som sitter löst och ledigt!

Färgblind

Det första man bör lära sig då man skall sticka av restgarner är att se skillnad på färger. Hade tre svarta nystan, trodde jag, och började sticka en finmössa  med flätor och grejer, till Gubben på kvällen, medan jag såg på TV. Ja, ni hör så dumt! Idag var det så dags att byta nystan efter att halva mössan är stickad, och då såg jag vilken färg jag trodde var svart. Finmössan var mörkblå. De andra två nystanen är svarta. Nu måste jag alltså köpa ett nystan mörkblått och då kommer jag ju att få över IGEN!! Mina restgarner förföljer mig! Men jag vägrar slänga dem. Det skulle ju underlätta om jag gillade randigt, men se det varken gillar jag att titta på eller att sticka. Så jag får väl sticka tofflor och benvärmare till katterna och hundarna, ägghuvor och kanske blomkruksdekorationer. Hm...eller inte.