Tisdag möra

Kom ut på trappan nyss, som vanligt låg där ett lager nysnö. Inte jättemycket men...mer än igår. Nu är jag jäkligt trött på allt detta vita! Tänk att vädret har sån inverkan på människorna. Eller, kanske inte är det inte så? En del verkar ju vara tillfreds med det mesta. Sån skulle jag vilja vara. Jag skall nog börja träna på det nu! Idag skall bli den första da´n där jag gillar snö och vinter....eller inte....
Nu blir det att fara till jobbet, men först skall hundarna till daghusse/matte och dagis. Sen har jag tänkt komma i tid till jobbet. DET skall jag också öva på...

Vaskis onda bröstmuskel

Följetongen Vaskis onda muskel fortsätter i all evighet, verkar det som. Efter att inte fått röra på sig på över 7 månader är han nästan omöjlig att ha i koppel. Han är ju van att hoppa, springa, rulla, pulsa i snö och dessutom gå långa promenader. Och lydigare hund finns inte. I vanliga fall...Nu tar han varje tillfälle i akt för att smita till sig en springrunda på tomten, eller försöka busa då vi går våra tråkiga 10-minuterspromenader runt kvarteret. I torsdags var en sån där "smitaochslådövörattill" dag. Då Lummi och Klinga fick "varsågod" att hoppa ut ur bilen, tog han en rövare och innan jag hann hindra honom, rusade han iväg på baksidan! Lummi och Klinga härjade redan runt där som tokar och Vaski anslöt sig, trots att jag hojtade "Vaaaaaski KOM" så mycket jag orkade. Ja, vad tror ni hände? Då han äntligen kom rusandes med ett flin(!) haltade han ordentligt. Jaja, tänkte jag, det är nog övergående, han har ju varit nästan fri från hältan ett bra tag nu.
Skit heller, det har bara blivit värre och värre. Igår kväll hade han riktigt ont och ville inte stödja i onödan på benet. Imorse fick jag lyfta in och ut honom från bilen. Vid 10-tiden ringde Fröken från dagis och sa att han hoppade på tre ben och vägrade sätta ner tassen alls! Suck...Men humöret hans var som vanligt - glatt.

Aj aj, så ont det gör matte. Kan du klappa mig
väldigt mycket så kanske det blir bättre? Eller ge mig godis?

Ringde Solstaden och frågade vad vi skulle göra. Vi har inte återbesökstid förrän den 17 mars. Jag ville ju veta om vi skall stretcha och kall/varmbehandla honom eller ge honom ytterligare smärstillande medicin. Man vill ju inte göra det värre. Jag fick frågan om han var varm, röd och svullen på muskeln men det var han inte. Då fick jag det vanliga svaret; En sån här skada kan ju ta tid att läka, det enda är vila. Jaha, tänker man då. Det har ni nu sagt sen i höstas och tagit bra betalt för det, men hunden blir bara värre halt. När skall vi veta när han kan börja röra på sig igen utan att dra upp skadan? Då jag skadade min vad för ca 3 veckor sén så var rådet; Rör på dig men under kontroll för då läker skadan snabbare. Om man bara vilar så stelnar muskeln och man drar upp den så snart man börjar röra på sig. Man tycker det borde vara likadant med djur? Så nu går han på ytterligare en kur Rimadyl. Som tur var hade vi ett recept kvar så vi slapp åka till Solstaden och vänta på att få ett utskrivet. De är ju inte kända för sin snabbhet...

Första spinningpasset sen skadan

Idag var dagen då jag provade att köra ett spinningpass för första gången sen min skada. Jag är ganska nöjd trots att det faktiskt gjorde ont, men att jag då höll igen och stretchade istället för som jag ofta har gjort tidigare; Kört på och trott att det går nog över...Nej, nu skall jag baske mig lyda sjukgymnastens råd(nåja, nästan) och inte köra på för fullt förrän skadan är helt läkt. Förra veckan provade jag core boll och det gick strålande, kände inget, men igår på  pilatesen fick jag rejält ont. Stretchade efteråt och då lugnade det sig. Så det är på väg åt rätt håll, men jag måste skynda långsamt.

Jag har ju redan i höstas efterlyst nån som kan avlasta mig på jobbet. Biblioteket har blivit sorgligt eftersatt och det känns inte bra. Idag blev jag bönhörd och dessutom av ett riktigt guldkorn! Jag var ju inte helt oförberedd för jag och rektorn intervjuade killen förra veckan men att han skulle vara så snabbtänkt och dessutom bra med ungarna var riktigt kul! Jag ser verkligen fram emot att få fortsätta ha honom som medarbetare. 

 

Mot våren

Sviiiisch, så var den helgen snart över! Tiden går så fruktansvärt fort så man hinner knappt blinka förrän en vecka gått. Men inte mig emot, då försvinner den attans snön desto fortare. Jag vill ha vår nu. Ja, jag vet att det är för tidigt än, men jag vill ändå! Fast lite tudelad är jag nog ändå...för då jag är ute med hundarna så är det ju faktiskt riktigt gött, och hundarna älskar ju snö så det vete tusan vad jag tycker egentligen, hm. Nej, förresten, så här är det, jag STÅR UT med vintern men ÄLSKAR våren och sommaren, jajamen! 

Söndagar gillar jag, man får lite andrum och kan pyssla med lite av varje utan stress. Idag har jag hunnit träna, baka matbröd, gått två hundpromenader, stickat på en tröja och facebookat, såklart. Sen går jag omkring och fnular på en sak. Fondväggen i vardagsrummet har ju varit tom eftersom mönstret är så speciellt. Vi har ju inte velat sätta upp nåt förrän vi kom på nåt som vi verkligen tycker passar. För nån månad sen kom vi på det, vi sätter upp tavellister! Sen hände ingenting...Vi glömde bort alltihop. Som vanligt då det gäller oss. Men så var vi en sväng till Rusta i ett helt annat ärende och där fanns det tavellister i alla de längder för en spottstyver! Men precis innan vi skulle slå till så började vi tveka, vilken längd skall vi ha? En lång och en kortare, eller två långa? Vi måste mäta, bestämde vi. Det blev alltså ingen affär. SÅ blev Gubben sjuk förra veckan. Jag for som en skottspole och gjorde ärenden på stan under förra lördagen. DÅ kom jag på; Nu köper jag listerna! Sagt och gjort, två lister 1.20 långa inhandlades och ställdes i ett hörn i vardagsrummet. Där har de stått. Tills igår. Nu sitter de uppe och väntar på att fyllas av våra porträtt på barn och barnbarn. Men först måste det bytas till snygga ramar och passpartouter. Och det är det jag går omkring och fnular på. Skall jag ha olika färger på ramarna, färger som harmonierar med väggen eller skall jag ha samma färg på alla? Och i så fall vilken färg? Det kanske blir för sterilt med en och samma färg? 

Igår skulle jag och Gubben varit på KMTI och kört spinning för Barncancerfondens räkning. Av detta blev intet för nån av oss. Gubben var ju jättesjuk hela förra veckan så honom avbokade jag tidigt. Men jag hade räknat med att min vad skulle vara okej. Jodå, den var väl okej, däremot fick jag migrän natten till lördag och fick därför boka av mitt pass också. Skit, vilken besvikelse! 

Men idag hade jag tur och fick en plats på pilatespasset trots reservplats igår. Hade inte samma tur med spinningen, och det var tur, för min vad höll inte för pilatesen. Jag har slarvat med stretchen i veckan och det straffade sig, tror jag. Nu får jag skärpa mig! I morgon skall jag prova att köra spinning för Jeff. Hans pass tror jag blir perfekt, inga intervaller eller ruscher. Gör det ont i vaden så får jag tantcykla resten av passet. 

Jag och gullegrisen Vaski har tagit några prommisar idag. Han får ju egentligen inte gå mer än 10 minuter enligt vettens order, men herregud, det är ju rena djurplågeriet att inte låta en hund få nån motion! Solstaden har inte kunnat få ordning på skadan på ett halvår så nu har vi fått nog! Jag tog det dock väldigt lugnt med honom, han har väl aldrig fått nosa så mycket som idag. 

Nej, nu är det dags att lägga huvudet på kudden och fortsätta den utmärkta läsningen "Torka aldrig tårar utan handskar". Ett mycket bättre bokval än den mediokra "Gideons ring" som jag plågade mig igenom förra veckan. 

Receptet?? Som vanligt var det i mitt hövve, sen försvann
det...

 

En lappis med korta ben...Nej men en lappis i sitt rätta
element, SNÖÖÖÖÖ!!!!

Då är frågan; Olika färger på ramarna eller inte?

"Du å ja, Alfred" Våra bästisar, Klinga och Syrran

Stor besvikelse

Tänk vilken besvikelse jag känner efter att ha läst ut den senaste boken i Hammarbyserien. I och för sig så har ju kvalitén varit skiftande rakt igenom serien men så fantasilös och obehaglig som den sista boken "Gideons ring" har ingen av de tidigare böckerna varit! DÅ fantasin tryter tar hon till allt som står i hennes makt av äckel och rysligheter såsom pedofili, våldtäkter, barn som försvinner, neuropsykiatriska funktionshinder(det är ju populärt) förståndshandikapp, m m för att skyla över den fattiga handlingen. Under läsningen blev jag titt som tätt förbannad av alla grova övertramp då det gäller framför allt hur personer med funktionshinder uppfattas och beskrivs. Herregud, är inte världen tillräckligt besvärlig för dessa människor utan att de skall behöva bli beskrivna som om de var robotar!