Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 15 februari 2013

Ändrad inställning!

Nu har jag ändrat mina inställningar till min blogg. Trodde ju inte att lilla jag var så intressant att nazianhängare och Teliaspioner kände sig manade att förklara sina åsikter för mig. Min blogg är ju bara ett lite tidsfördriv för mig, där mina vänner kan kolla vad jag har för mig och vad jag har för tankar om ditt och datt. Har aldrig själv kommit på tanken att kolla en massa okända människors bloggar, vet faktiskt inte ens hur man gör, i alla fall inte på blogspot. Det finns ju ingen blogglista över alla bloggar. Inte som jag vet i alla fall. Det fanns det ju faktiskt på min förra blogdog.se. Säg nu inte att jag får en massa kommentarer om DET också...

Nu sitter en vit hund och gnäller för att matte har glömt bort att klappa henne, två katter rusar omkring på övervåningen och låter som en flodhästhjord, en annan hund har nyss lurat ut mig med "bajsnödigblick" vilket var lur, för han ville bara ha matte för sig själv för en stund, den tredje hunden ligger och vilar i sin bä...jag menar TV-soffan, och matte har landat vid datorn, druckit en god ale, väntar på Gubben för att snart skapa nåt ätbart. Det blir spännande, jag har kyckling, paprika, färska champinjoner, grädde, sojafileér, lök, vitlök, chili och smarriga kryddor att jobba med. Och pasta till....Ja, ni vet det där med recept är ju dödfött för frua på Abbörrvägen. Det blir vad det blir. Och Gubben säger alltid att det blir gott. Han törs väl inget annat...För om inte, så får han skapa mat åt mig. Det har i och för sig hänt och då har det blivit riktigt gott. Men han är, precis som mig, inte heller nån köksguru. Min Gubbe kommer därför aldrig att behöva vara rädd att få ett förkläde i present. Och jag är ganska säker på att han aldrig kommer köpa nåt till mig. 

torsdag 14 februari 2013

Alla fucking hjärtans dag...

Uhh, vad jag är trött på dessa evinnerliga "hittepådagar" där det handlar om att man skall KÖPA saker! Idag har massor av människor känt sig tvungna att köpa rosor, hjärtan, kalsonger, chokladhjärtan, behåar och trosor för att visa att de minsann älskar alla och envar utav bara helvete! Jag tror inte många vet hur traditionen uppstod.  Inte jag heller, mer än att man skall köpa saker, helst dyra för då visar man att man älskar nån JÄTTEMYCKET! Men vad har man google till om inte till att ta reda på saker.
Så här kommer lite information:

I Storbritannien
har man firat Valentins dag sedan medeltiden. Pojkar och flickor bildade den dagen låtsaspar, antingen genom lottning eller av en slump. Det hette att man blev den andres Valentin under det kommande året. Det betydde att pojken skulle uppvakta flickan som en riddare, t. ex. ge henne presenter, och hon skulle vara hans dam. Valentindagen sades vara både den första vårdagen och dagen då fåglarna bildade par inför sommaren.

 
Skyltning i ett Åhlénsvaruhus 1994. Foto: Sören Hallgren, ©Nordiska museet
Valentins dag,
eller som det heter på svenska, alla hjärtans dag, är en ny tradition i Sverige som bara firats de senaste årtiondena. Det man vet är att den engelske ambassadören som bodde i Sverige på 1600-talet utsåg drottning Kristina till sin "Valentin" år 1654. Vi skulle antagligen inte ha firat dagen om inte affärsmännen uppmärksammat den. Första gången ett varuhus skyltade med alla hjärtans dag var 1956 och då brydde sig inte många om att köpa presenter eller blommor. Men det har förändrats under de senaste årtiondena. På alla hjärtans dag 2002 såldes det 2 miljoner rosor* bara i Sverige. Blommorna som efter-
frågas är framförallt mörkröda rosor. Det säljs även mörkröda tulpaner och nejlikor den här dagen eftersom alla hjärtans dag firas över stora delar av världen och rosorna inte räcker till.

Jag uppskattar när min Gubbe har maten klar då jag kommer hem från träningen, eller då han säger att jag är fin fast jag känner mig som ett utsketet äpple(fast man kan undra vad han har för smak). DET tycker jag är att bry sig om, och tänk; Det kostar ingenting!! Och jag hoppas att  han förstår min omtanke om honom då jag berömmer honom för nåt han gjort bra, eller då jag säger att han har en snygg rumpa...

onsdag 13 februari 2013

Jag - den oärlige mobilägaren

Här går man omkring och pöser och tror man är ärligheten själv, så visar det sig att jag minsann inte gör rätt för mig! I brevlådan låg idag ett otäckt småmönstrat lila brev märkt med Telia AB.

Uhhh, vik hädan otäcka brev!!!
Ser ut som en påminnelse, det måste vara fel, tänkte jag. Var helt säker på att jag betalt min mobilräkning. 
Jag gick efter bankdosan och loggade in på banken. Betalda fakturor, hm...E-fakturor, hm....Men där har jag ju betalt till Telia 20130128, men få se nu...Summan stämmer inte, 476:- men påminnelsen är ju på 382:-, hm...Så märkte jag att jag kryssat i nästa mobilfaktura, de skickar ju två åt gången med olika datum av nån anledning. Jag har alltså betalt men inte den rätta summan utan för mycket till på köpet, men ändå får jag anmaningen: För att undvika att fordran överlämnas till inkasso eller berörda abonnemang stängs måste beloppet komma oss tillhanda senast ovan angivna datum. 
Men jag har ju betalt för mycket, inte skitit i att betala! Smidighet inför sina kunder tillönskas Telia! Kan de inte dra 382:- från den summa jag betalt och sen meddela mig vad de gjort bara?
Om jag nu inte betalar innan den 20:de, stänger de då av mitt abonnemang? Men jag har ju betalt perioden efter, ehhh...
Men nu låter jag inte detta tynga mig nämnvärt, jag drar bara en stor suck...Och går vidare.

På hunddagis har en ny liten goding börjat. Snart kommer jag att bli en bov på riktigt, en kidnappare helt enkelt, för denna lilla gnutt är så gullig att man nästan döööör!


Får jag presentera: Bullen!!






tisdag 12 februari 2013

Tisdag möra

Kom ut på trappan nyss, som vanligt låg där ett lager nysnö. Inte jättemycket men...mer än igår. Nu är jag jäkligt trött på allt detta vita! Tänk att vädret har sån inverkan på människorna. Eller, kanske inte är det inte så? En del verkar ju vara tillfreds med det mesta. Sån skulle jag vilja vara. Jag skall nog börja träna på det nu! Idag skall bli den första da´n där jag gillar snö och vinter....eller inte....
Nu blir det att fara till jobbet, men först skall hundarna till daghusse/matte och dagis. Sen har jag tänkt komma i tid till jobbet. DET skall jag också öva på...

Vaskis onda bröstmuskel

Följetongen Vaskis onda muskel fortsätter i all evighet, verkar det som. Efter att inte fått röra på sig på över 7 månader är han nästan omöjlig att ha i koppel. Han är ju van att hoppa, springa, rulla, pulsa i snö och dessutom gå långa promenader. Och lydigare hund finns inte. I vanliga fall...Nu tar han varje tillfälle i akt för att smita till sig en springrunda på tomten, eller försöka busa då vi går våra tråkiga 10-minuterspromenader runt kvarteret. I torsdags var en sån där "smitaochslådövörattill" dag. Då Lummi och Klinga fick "varsågod" att hoppa ut ur bilen, tog han en rövare och innan jag hann hindra honom, rusade han iväg på baksidan! Lummi och Klinga härjade redan runt där som tokar och Vaski anslöt sig, trots att jag hojtade "Vaaaaaski KOM" så mycket jag orkade. Ja, vad tror ni hände? Då han äntligen kom rusandes med ett flin(!) haltade han ordentligt. Jaja, tänkte jag, det är nog övergående, han har ju varit nästan fri från hältan ett bra tag nu.
Skit heller, det har bara blivit värre och värre. Igår kväll hade han riktigt ont och ville inte stödja i onödan på benet. Imorse fick jag lyfta in och ut honom från bilen. Vid 10-tiden ringde Fröken från dagis och sa att han hoppade på tre ben och vägrade sätta ner tassen alls! Suck...Men humöret hans var som vanligt - glatt.
Aj aj, så ont det gör matte. Kan du klappa mig
väldigt mycket så kanske det blir bättre? Eller ge mig godis?
Ringde Solstaden och frågade vad vi skulle göra. Vi har inte återbesökstid förrän den 17 mars. Jag ville ju veta om vi skall stretcha och kall/varmbehandla honom eller ge honom ytterligare smärstillande medicin. Man vill ju inte göra det värre. Jag fick frågan om han var varm, röd och svullen på muskeln men det var han inte. Då fick jag det vanliga svaret; En sån här skada kan ju ta tid att läka, det enda är vila. Jaha, tänker man då. Det har ni nu sagt sen i höstas och tagit bra betalt för det, men hunden blir bara värre halt. När skall vi veta när han kan börja röra på sig igen utan att dra upp skadan? Då jag skadade min vad för ca 3 veckor sén så var rådet; Rör på dig men under kontroll för då läker skadan snabbare. Om man bara vilar så stelnar muskeln och man drar upp den så snart man börjar röra på sig. Man tycker det borde vara likadant med djur? Så nu går han på ytterligare en kur Rimadyl. Som tur var hade vi ett recept kvar så vi slapp åka till Solstaden och vänta på att få ett utskrivet. De är ju inte kända för sin snabbhet...