Städar-tränings och slappardag

Städa är ju inte nåt söndagsnöje direkt, försöker att få det gjort på torsdagen men då tränar ju Gubben så då får jag göra allt själv, då JAG kommer hem från min träning. Det har jag varken tid eller ork till. Så nu får det bli söndagar framöver. Men idag blev det en riktig storrengöring. Då vårsolens avslöjande strålar smyger sig in genom fönstren, då ser man först och främst hur skitiga fönstren är, sen hur dammet ligger som en dimma i rummen och kökskaklet är alldeles flammigt av fett. spisluckan är ett annat sorglig kapitel, likaså spishällen. Tänk, då spisen var ny för inte alls länge sen, då lovade jag mig själv att hålla den strålande blank i evigheters evighet. Jo, jäklar...Hur GÖR man egentligen för att hålla den snygg? Ja, i och för sig kan man ju strunta i att laga mat...Det vore ju gött i och för sig, att slippa komma på vad man skall äta hela tiden. Men attans dyrt att äta på restaurang eller köpa färdigmat hela tiden.

Här började eländet. Trodde aldrig att jag skulle få bort allt.
Smetade ut glashällsmedel och körde med hällskrapan.

I ugnen fick det bli Mr Muscles ugnsrengöring. Giftigt som f-n. På flaskan stod det så
många varningar att jag knappt fann bruksanvisningen. Inget jag gillar men vad f-n skall man göra? 

Blank och fin! Vill aldrig laga mat i ugnen igen!

Skinande ren, men jag lovar, jag var svett efteråt!

Fast igår blev vi bortskämda, Gubben och jag. Vi slapp laga mat, för svärmor bjöd på födelsedagsmiddag för mig. Det var en perfekt present! Och är det nån som kan laga mat så är det hon! Herregud så gott det var! Porterstek och gräddsås till köttätarna och pestogratinerad lax till mig. Till detta potatisklyftor i ugn, och en grönsallad med oliver och fetaost i. Och så kom efterrätten, blåbärs-och björnbärspaj med vaniljsås! Min Gubbe - som är riktigt dålig på att äta frukost - hade inte fått nåt i magen på hela da´n eftersom han hade jobbat, tog om tre gånger och sen var han och grävde i ostbågsskålen. Inte nåt kostföredöme precis...

Min födelesdagsblomma som jag hoppas jag får behålla...
Syrran gillar tyvärr såna här. I julas fick jag en sån och varje morgon låg det blomknoppar på bordet.
Saken blir ju inte lättare av att vi måste lyfta upp kattmaten på bordet då vi inte är i köket. Våra hundar är inte kräsna
nämligen. De sätter i sig kattmaten på nolltid!

Sen skulle vi cykla hem. Pust och stön. Magen skumpade kändes det som. Dessutom har jag haft bort mina cykellampor. Gubben hade bara baklampa. Så igår var vi såna där stollar som vi själva skäller efter då de inte syns i trafiken! Nu är det inte alls långt, bara en liten vägsnutt, men det KAN ju faktiskt hända nåt på den lilla biten också. Så brukar jag alltid säga då det gäller andra....

Åter till dagens händelser Då vi var klara med all städning kom jag såklart ihåg mina fröer. De MÅSTE i jorden nu, tänkte jag. Jag tycker ändå att jag klarade att inte grisa ner köket allt för mycket med såjorden. Nu är det i alla fall färdigt! Bara att vänta på att de små plantorna skall visa sig. Bara inte vår egen grävmaskin upptäcker dem. Hon brukar visserligen inte vara på bänken men det skulle inte förvåna mig om hon kom på det nu. Äsch, inte vara pessimist nu.Och tränat har både jag och Gubben gjort också. Inte klokt vad vi hunnit med! Gubben tog en premiärtur på mtb:n och jag körde ett powersteppass. Min vad värker ju efter en stund, men det skiter jag i. Jag är så trött på att ha ont i den jävla vaden! Men idag kunde jag ta i trots att det som vanligt började göra ont efter ca en kvart. Jag ansträngde mig maximalt på de övningar som inte belastade vaden. Och det fungerade över förväntan! Riktig blodsmak ett tag. Nu fick jag bekänna färg ordentligt och det gick bra. Petra körde verkligen skiten ur oss! Kul var att styvdottern Anna var med på passet. Det var hur länge sen som helst som vi sågs. Det har varit så mycket sjukdomar och skit den här vårvintern så det är inte klokt. Då Anna och barnen skulle komma på besök fick Gubben(farfar) influensa och sen var det både Annas, Stoffes och barnens tur att bli sjuka. Den enda som inte varit sjuk är jag själv. Men ont krut förgås inte så lätt, heter det ju...

Bildbevis! Nu så är det bara att vänta på att det dyker upp små skott av basilika, chili, busktomater, citronmeliss och timjan.

En helt vanlig lördag

Då var det dags för lite lördagsbloggande så här på förmiddagen. Min kompis är med som vanligt, ibland på bordet vid datorn eller sittande på fönsterbrädan spejandes ut på fjäderkotletterna vid fågelfröautomaten. Tänk att matte satt den precis där så man nästan kan känna smaken av fjädrar i munnen. De andra kompisarna tar som vanligt en förmiddagslur. Allt är med andra ord som vanligt. Jaha, vad skall jag skriva då? Kanske kopiera inlägg från andra lördagar? Hm...Nä, det är ju fusk, ju!

En kopp kaffe och after eight skall nog få fart på
hjärnkontoret. Idag klarade jag bara fyra plattor innan spygränsen var nådd. Rekordet är sju stycken i torsdags! Lite udda rekordförsök kan tyckas, men då jag inte köper lotter eller spelar på trav eller lotto så får jag väl söka spänning på annat sätt...En sak till förresten. Har ni tänkt på hur länge en after eightask räcker? Det kvittar ju hur många man äter, det finns ju hur många som helst kvar, tills helt plötsligt - tomt!

Här sitter hon, mattes spejare. Kollar på livet på den andra sidan av fönstret. Den sidan som hon aldrig får vara på utan den f-bannade selen och linan.
Efter alla efterlysningar och inlägg om upphittade katter, tidningsartiklar om ihjälplågade katter så kan jag inte förstå hur folk kan släppa ut sina katter att springa vind för våg. Vår Skrållan är nu så gammal att jag vet var hon går - ett varv i carporten - vidare på baksidan av tomten - under rhododendronbusken - upp på altanen och jamar för att få komma in. Detta tar ungefär så lång tid som jag förflyttar mig från ytterdörren till altandörren. men under hennes unga år fick vi oss tankeställare ett par gånger då hon försvann och var borta under natten. Det vill jag aldrig vara med om igen! Sen dess har vi järnkoll på var hon är. Man lär så länge man lever. Syrran lider inte av att inte få springa lös ute, hon får gå ut i lina då vädret tillåter. Sen har hon ju ett helt hus att härja omkring i. Dessutom ett lekrum, hur många katter har det? Igår såg jag ett inlägg av Djurskyddet på fb om en upphittad katt på Kvarnberget. Det kom massor av kommentarer, bland annat av kattens ägare som sa; Men det är ju min katt! Jag såg henne för några timmar sen...Av alla hennes kommentarer framgick det att katten varit bortsprungen flera gånger men ÄNDÅ släpper hon ut den hela tiden! En av gångerna var den instängd i en lägenhet. Hon skrev att katten har ett halsband med namn och adress på. Men herregud, så jävla aningslös! Dessutom är katten okastrerad och omärkt! Hur många halsband har inte Skrållan tappat bara genom att gå genom en tät buske! Jag kan inte för mitt liv förstå att man vågar släppa ut sin katt i ett sånt biltätt och tätbebyggt område. Ansvarslöst och hjärtlöst är ordet!

På köksbänken ligger fortfarande fyra påsar med olika fröer som väntar på att bli sådda. Där står också fyra små fuchsiaplantor som behöver planteras om. Just nu sitter jag med ryggen åt dem....Jädrar så trögt det går för mig! Jag vet ju att det är skarpt läge om de skall hinna växa till sig innan sommaren är över. Får nog försöka göra nåt åt detta idag. Jag får göra som Pippi Långstrump; Ta i på skarpen om jag inte lyder första och andra gången!

Jädrar ni, det blev ju ett långt blogginlägg, fast jag hade idétorka från början. Kanske Jan Guillou har rätt ändå(fast jag inte gillar det). Han har i alla fall sagt att det där med inspiration är ett jävla trams! Det är bara att sätta sig ner vi skrivmaskinen(ja, just det, han skriver maskin) så kommer orden av sig själv. Inte trodde jag väl att jag och han den där Gulliolijo(min salig mammas uttal) skulle vara på samma våglängd nånsin...

De växer så det knakar så nu MÅSTE de ha ny jord!

Sätt oss i jorden nu!!!!

Ett år äldre

Ja, då är man ett år äldre då. Firandet blir till helgen har jag bestämt. Både jag och Gubben har träningen att tänka på och den är viktig för oss båda. Jag missade konditionspasset idag men körde ett corepass, det kan man inte få för mycket av. Gubben har sen träningstid i Våxnäshallen med sina klubbkompisar, 20.00 - 22.00. Då han kommer hem måste han lugna ner kroppen en lång stund annars cyklar han i sömnen eller ännu värre, ligger och stirrar i taket med efterskalv i hela kroppen. Lite som Roadrunner, den där tokiga tecknade pippin. Eller är han varg?

Idag såg jag nåt som gjorde mig så glad till sinnet. På hemväg såg jag en gammal kvinna, klädd i långa kjolar och hijab, den traditionella muslimska sjalen, komma ångande på cykelvägen med långa steg och gångstavar i varje näve! Jädrar, så hon gick! Jag vet inte varför jag blev så glad, men schablonbilden av den muslimska förtryckta kvinnan blev rejält satt på undantag här. Här kom det en krutgumma som minsann tänker på sig själv och sin kropp! Gött!

Djurplågare och rättskipare

Idag har jag sån där dag då jag inte får rätsida på mina värderingar. Vad tycker jag egentligen och varför? I morse krånglade min hemdator så jag kunde inte läsa morgontidningen. Jag och Gubben har ju  e-tidning, man sparar mycket papper och dessutom pengar på det sättet. Dessutom behöver vi inte kasta oss över tidningen för att hinna först...som vi gjorde förr. Vi brukar hinna gå igenom Aftonbladet också, men idag sket det sig alltså. Så det fick bli en snabbkoll på AF på jobbet istället. En av nyheterna är att en katt har plågats och skurits sönder och dessutom har förövaren lagt en lapp med en glad gubbe på kattliket! Jag klarar knappt av att tänka tanken att nån kan vara så grym! Så jag skickade den till fb och lämnade en kommentar att man inte skall släppa ut sina katter ensamma om man är rädd om dem för djurplågare kommer alltid att finnas. Sen gick jag in på fb för att kolla om delningen lyckats. Det hade den inte, däremot hade Djurskyddet i Karlstad lagt en långt inlägg om saken. Dessutom hade de tagit upp händelsen från förra veckan då två killar i Göteborg hade stoppat en katt i en tvättmaskin och satt igång den. En dam stoppade dem men då var katten så skadad att den fick avlivas. Nåväl, detta är ju överdjävligt hemskt!
Det hade kommit in några kommentarer och alla hade samma budskap; Det är ungdomar som är skyldiga till alla såna här händelser! Men det är ju faktiskt bara vid händelsen med katten i tvättmaskinen som man har tagit förövarna. Jag skrev därför en kommentar som löd:

Vem har sagt att det är barn och ungdomar som utför såna här grymheter? Det finns inom alla åldrar och grupper! Om man är rädd om sitt djur så släpper man inte ut djuret själv utan går ut med det i koppel eller lina. Sen finns det ju också människor som plågar sina egna djur och det är ju svårare att komma åt. Såklart är det bra med information, men varför vissa människor tycker om att plåga försvarslösa varelser tror jag är en mycket svår nöt att knäcka. Men ni gör ett gott jobb på Djurskyddet och utan er så skulle ofantligt många katter möta en hemsk död!

Döm om min förvåning då det kommer kommentarer som: 

*Fattar inte hur människor är funtade och hur barn är uppfostrade, låt dem smaka på samma saker, mår illa av att läsa sånt här!

*Skulle kunna halshugga personer som gör djur illa!!!!

*Sånna människor borde man få mörda utan att hamna i fängelse, om detta så skulle jag mörda dessa utan tvekan, kanske plåga lite i tvättmaskinen eller sprätta upp killarnas mage eller kanske stycka osv!! Och som ett avslut skulle jag lämna en lapp med en glad smiley 
*I tonåren borde man ett så kallat sunt förnuft. Om nu inte dessa ungdomar är mentalt handikappade så borde man ge dom varsin FET smäll o kasta in dom i maskinen med samma program som katten fick plågas igenom. PUNKT SLUT

* Nackskött direkt.

Jag har kopierat men tagit bort kommentarnamnen för deras egen skull...

Jag ser en otäck liknelse mellan djurplågeriet och kommentarerna. Vad är skillnaden mellan att plåga ett djur och att säga att vederböranden skall straffas på samma sätt? Nog kan man bli upprörd över saker och ting men varför inte vara vuxen och tänka ett varv till?
Dessutom så kan jag inte hålla med om att det bara är ungdomar som gör sig skyldiga till såna här handlingar. Jag vet vuxna som försökt lägga sin katt i en kartong bakom däcken på bilen för att kunna backa över den. Min förre svärfar hejdade en karl som piskade upp sin hund så till den milda grad att den låg helt stilla på marken. Han fick då höra att det hade han inte att göra med för då jäklar.Det skrämde dock inte min fd svärfar. Nu hade flera sett tilltaget(det var inte första gången) och samtliga polisanmälde. 
Ja, exemplen är många på hur människor behandlar djur, och barn också för den delen. Sen har vi ju alla som vill döda vargar. Jag kan fråga mig varför. Varför sätter vi människor oss över naturens lagar och över de som inte kan försvara sig? Och varför är vi så olika? Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan döda ett djur. än mindre äta kött. Men jag kan inte bestämma vad andra människor skall göra så länge som det är tillåtet enligt lag. 
Djurskyddet vill efter dessa händelser komma ut till skolor för att föreläsa om empati, djurskydd, lagar, etc och det är ju behjärtansvärt men jag ser också en fara i detta. Man kan väck den björn som sover om inte föreläsaren kan tala till ungdomar på ungdomars vis. Sen tror jag problemet ligger på ett annat plan än rent djurskyddsmässigt. För vissa är inte ett djur nåt annat än en slit och slängvara. Hur många sommarkatter har vi inte hört talas om? Det är inga ungar som lämnat dem i sticket! Det är deras föräldrar. Jag har också hört "vanligt folk" som är kattägare som inte kastrerar sina katter och dessutom låter dem springa ute hur som helst. Naturligtvis blir det för många katter tillslut! Veterinärerna skulle kunna göra fler kastreringskampanjer, det har de råd med.
 Man måste ju som djurägare ta sitt ansvar för sitt djur. Det kan ju finnas djurhatare var som helst, faktiskt. Vi har en karl på vårt område som säger att om han ser en katt på sin tomt så skjuter han den. Då blir han kanske straffad för "skada av annans egendom"! Sån är lagen. Det är dags för djurpolis i hela landet, inte bara i storstäderna.  

Tack och godnatt för mig! Nu skall jag försöka få plats i vår säng. Gubben och alla djuren har lagt sig för länge sen medan jag har suttit här och skrivit av mig min frustration. Men det finns säkert nåt hörn på sängen som är tom. Skulle aldrig flytta på en katt eller hund då de ligger och sover. Vi har skaffat dem, då får de också ta plats! 
Så är det hos oss, men jag klandrar inte andra djurägare som inte tillåter sånt, så länge de har ett bra alternativ, och inte  låter dem stå i en hundgård dygnet runt. 

! 

Mammi

Igår fick jag beröm av en vikarie för att jag tog så väl hand om henne. Det värmde i själen! Jag vet ju att jag kan bli Mammi då jag bokat nån som aldrig varit hos oss, det sitter i ryggmärgen liksom. Dessutom skulle jag inte tagit erbjudandet som vikarieansvarig om jag inte brytt mig om människors väl och ve. Det är ingen inställsamhet från min sida utan bara som jag är. I min enfald trodde jag att alla var som jag, men enligt vikarien igår så är det inte alltid fallet...
Gårdagen gick i övrigt i rolighetens tecken. Vår "nye medarbetare" hade förflyttat sig till toan och nu har det blivit en riktig snackis var hen skall dyka upp nästa gång! Jag säger hen även om jag avskyr begreppet. Men det är ju en androgyn gummidocka vi pratar om...eller? Kul har vi i alla fall!

Vår "kompis på jobbet" fick akut magont...

Ärligt talat så kan vi göra det mesta kul på jobbet! Jag har ju tidigare hävdat att jag har världens bästa jobb, och så är det! Vikarier som kommer till oss tycker också att vi har en välkomnande och varm stämning. De om något måste ju ha en riktigt bra koll på hur olika vi jobbar på alla skolorna.
Helgen började med att jag som vanligt väcktes av nån som gnällde, och då menar jag inte Gubben. Nej, han snusade så sött på kudden brevid mig. Nej, det var antagligen Lummi som var attans kissnödig, så kissnödig-eller om jag var långsam-så hon kissade på golvet. Men då klockan är halv åtta på morgonen och solen skiner in genom persiennen så är det ändå dags att gå upp. Men som sagt, lite långsamt gick det...Jag tog morskt ALLA hundar med på bajspromenad och det fungerade hyfsat trots att vi mötte en annan pigg morgonkiss och bajsare med vidhängande matte. Klinga ville dock inte göra tvåan och det visade sig ha trista orsaker...Vid lunchtid började hon hässja och klättra på mig. Det brukar hon aldrig göra såvida hon inte är dålig i magen...DÅLIG I MAGEN!!! Jag fick på mig kläderna fort som attan och släppte ut henne. Oj oj, så bråttom hon fick! Eftersom hon inte ätit nåt konstigt, bara det vanliga, så antar jag att hon fått nått magvirus. Det luktar ju hundskit så snart man öppnar dörren och rukorna ligger som tussilago i dikesrenen på våren. Efter en stund var det dags för gång nummer två och då spydde hon dessutom, stackar´n! Men sen har hon som tur är varit okej så vi håller tummarna för att hon fick ur sig det värsta.

Det är förjäkligt gött att sitta vid köksbordet en tidig lördagsmorgon och bara slösurfa på datorn, dricka kaffe och förstrött tugga på en smörgås i lugn och ro. Inte behöva titta på klockan en enda gång.

Träningsledig är jag idag också. Skönt med balans i träning och vila, tycker jag. Så har det inte alltid varit för mig. Igår körde jag popspinningen för Petra och det är alltid SÅ jäkla bra. 80 och 90-talsmusik som passar mig som en smäck även om hon ibland plågar mig med nån Gyllene Tiderlåt...Men det som inte dödar - härdar, eller hur? Igår kom hon emot mig och bad om ursäkt med det samma jag steg in i salen och då fattade jag direkt! Ha ha ha, du har en Gyllene Tiderlåt med idag, sa jag. Mycket riktigt!
Det är sånt som gör att jag älskar att träna på KMTI, där råder en avslappnad stämning och skämten duggar tätt. Synd bara att man så sällan träffar sina gamla träningskompisar. Passen är så många så man går ofta om varann och det är synd. Men instruktörerna är de samma som förut, och det är tur. Hoppas ingen slutar för de är alla helt suveräna!
För mig är träningen också en social del. Jag är ju ingen fikamänniska. Gillar inte att sitta i stugorna och pladdra. Träningen blir därför den perfekta lösningen för mig, både kroppsligt och mentalt. Jag träffar människor med samma intresse, att träna, Vad de har för yrke, inkomst, åsikter har jag ingen aning om och bryr mig inte, och så tror jag de flesta tycker. Sen kan jag åka hem och umgås endast med Gubben...och alla djuren, förstås.
Vilken tur JAG har då, som har hamnat både på det bästa jobbet och gymmet!

Nu är det snart dags för Mello. Är väldigt tudelad om detta spektakel. Egentligen har jag ingen lust att titta men Gubben vill se så...Sen är det äntligen över för denna gången. Efter Mellon är det min tur att njuta av Mr Selfridge! Ja, Gubben gillar också serien så där är vi överens.