Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

söndag 17 mars 2013

Städar-tränings och slappardag

Städa är ju inte nåt söndagsnöje direkt, försöker att få det gjort på torsdagen men då tränar ju Gubben så då får jag göra allt själv, då JAG kommer hem från min träning. Det har jag varken tid eller ork till. Så nu får det bli söndagar framöver. Men idag blev det en riktig storrengöring. Då vårsolens avslöjande strålar smyger sig in genom fönstren, då ser man först och främst hur skitiga fönstren är, sen hur dammet ligger som en dimma i rummen och kökskaklet är alldeles flammigt av fett. spisluckan är ett annat sorglig kapitel, likaså spishällen. Tänk, då spisen var ny för inte alls länge sen, då lovade jag mig själv att hålla den strålande blank i evigheters evighet. Jo, jäklar...Hur GÖR man egentligen för att hålla den snygg? Ja, i och för sig kan man ju strunta i att laga mat...Det vore ju gött i och för sig, att slippa komma på vad man skall äta hela tiden. Men attans dyrt att äta på restaurang eller köpa färdigmat hela tiden.

Här började eländet. Trodde aldrig att jag skulle få bort allt.
Smetade ut glashällsmedel och körde med hällskrapan.

I ugnen fick det bli Mr Muscles ugnsrengöring. Giftigt som f-n. På flaskan stod det så
många varningar att jag knappt fann bruksanvisningen. Inget jag gillar men vad f-n skall man göra? 

Blank och fin! Vill aldrig laga mat i ugnen igen!

Skinande ren, men jag lovar, jag var svett efteråt!

Fast igår blev vi bortskämda, Gubben och jag. Vi slapp laga mat, för svärmor bjöd på födelsedagsmiddag för mig. Det var en perfekt present! Och är det nån som kan laga mat så är det hon! Herregud så gott det var! Porterstek och gräddsås till köttätarna och pestogratinerad lax till mig. Till detta potatisklyftor i ugn, och en grönsallad med oliver och fetaost i. Och så kom efterrätten, blåbärs-och björnbärspaj med vaniljsås! Min Gubbe - som är riktigt dålig på att äta frukost - hade inte fått nåt i magen på hela da´n eftersom han hade jobbat, tog om tre gånger och sen var han och grävde i ostbågsskålen. Inte nåt kostföredöme precis...

Min födelesdagsblomma som jag hoppas jag får behålla...
Syrran gillar tyvärr såna här. I julas fick jag en sån och varje morgon låg det blomknoppar på bordet.
Saken blir ju inte lättare av att vi måste lyfta upp kattmaten på bordet då vi inte är i köket. Våra hundar är inte kräsna
nämligen. De sätter i sig kattmaten på nolltid!

Sen skulle vi cykla hem. Pust och stön. Magen skumpade kändes det som. Dessutom har jag haft bort mina cykellampor. Gubben hade bara baklampa. Så igår var vi såna där stollar som vi själva skäller efter då de inte syns i trafiken! Nu är det inte alls långt, bara en liten vägsnutt, men det KAN ju faktiskt hända nåt på den lilla biten också. Så brukar jag alltid säga då det gäller andra....

Åter till dagens händelser Då vi var klara med all städning kom jag såklart ihåg mina fröer. De MÅSTE i jorden nu, tänkte jag. Jag tycker ändå att jag klarade att inte grisa ner köket allt för mycket med såjorden. Nu är det i alla fall färdigt! Bara att vänta på att de små plantorna skall visa sig. Bara inte vår egen grävmaskin upptäcker dem. Hon brukar visserligen inte vara på bänken men det skulle inte förvåna mig om hon kom på det nu. Äsch, inte vara pessimist nu.Och tränat har både jag och Gubben gjort också. Inte klokt vad vi hunnit med! Gubben tog en premiärtur på mtb:n och jag körde ett powersteppass. Min vad värker ju efter en stund, men det skiter jag i. Jag är så trött på att ha ont i den jävla vaden! Men idag kunde jag ta i trots att det som vanligt började göra ont efter ca en kvart. Jag ansträngde mig maximalt på de övningar som inte belastade vaden. Och det fungerade över förväntan! Riktig blodsmak ett tag. Nu fick jag bekänna färg ordentligt och det gick bra. Petra körde verkligen skiten ur oss! Kul var att styvdottern Anna var med på passet. Det var hur länge sen som helst som vi sågs. Det har varit så mycket sjukdomar och skit den här vårvintern så det är inte klokt. Då Anna och barnen skulle komma på besök fick Gubben(farfar) influensa och sen var det både Annas, Stoffes och barnens tur att bli sjuka. Den enda som inte varit sjuk är jag själv. Men ont krut förgås inte så lätt, heter det ju...
Bildbevis! Nu så är det bara att vänta på att det dyker upp små skott av basilika, chili, busktomater, citronmeliss och timjan.















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar