En helt vanlig lördag

Då var det dags för lite lördagsbloggande så här på förmiddagen. Min kompis är med som vanligt, ibland på bordet vid datorn eller sittande på fönsterbrädan spejandes ut på fjäderkotletterna vid fågelfröautomaten. Tänk att matte satt den precis där så man nästan kan känna smaken av fjädrar i munnen. De andra kompisarna tar som vanligt en förmiddagslur. Allt är med andra ord som vanligt. Jaha, vad skall jag skriva då? Kanske kopiera inlägg från andra lördagar? Hm...Nä, det är ju fusk, ju!

En kopp kaffe och after eight skall nog få fart på
hjärnkontoret. Idag klarade jag bara fyra plattor innan spygränsen var nådd. Rekordet är sju stycken i torsdags! Lite udda rekordförsök kan tyckas, men då jag inte köper lotter eller spelar på trav eller lotto så får jag väl söka spänning på annat sätt...En sak till förresten. Har ni tänkt på hur länge en after eightask räcker? Det kvittar ju hur många man äter, det finns ju hur många som helst kvar, tills helt plötsligt - tomt!

Här sitter hon, mattes spejare. Kollar på livet på den andra sidan av fönstret. Den sidan som hon aldrig får vara på utan den f-bannade selen och linan.
Efter alla efterlysningar och inlägg om upphittade katter, tidningsartiklar om ihjälplågade katter så kan jag inte förstå hur folk kan släppa ut sina katter att springa vind för våg. Vår Skrållan är nu så gammal att jag vet var hon går - ett varv i carporten - vidare på baksidan av tomten - under rhododendronbusken - upp på altanen och jamar för att få komma in. Detta tar ungefär så lång tid som jag förflyttar mig från ytterdörren till altandörren. men under hennes unga år fick vi oss tankeställare ett par gånger då hon försvann och var borta under natten. Det vill jag aldrig vara med om igen! Sen dess har vi järnkoll på var hon är. Man lär så länge man lever. Syrran lider inte av att inte få springa lös ute, hon får gå ut i lina då vädret tillåter. Sen har hon ju ett helt hus att härja omkring i. Dessutom ett lekrum, hur många katter har det? Igår såg jag ett inlägg av Djurskyddet på fb om en upphittad katt på Kvarnberget. Det kom massor av kommentarer, bland annat av kattens ägare som sa; Men det är ju min katt! Jag såg henne för några timmar sen...Av alla hennes kommentarer framgick det att katten varit bortsprungen flera gånger men ÄNDÅ släpper hon ut den hela tiden! En av gångerna var den instängd i en lägenhet. Hon skrev att katten har ett halsband med namn och adress på. Men herregud, så jävla aningslös! Dessutom är katten okastrerad och omärkt! Hur många halsband har inte Skrållan tappat bara genom att gå genom en tät buske! Jag kan inte för mitt liv förstå att man vågar släppa ut sin katt i ett sånt biltätt och tätbebyggt område. Ansvarslöst och hjärtlöst är ordet!

På köksbänken ligger fortfarande fyra påsar med olika fröer som väntar på att bli sådda. Där står också fyra små fuchsiaplantor som behöver planteras om. Just nu sitter jag med ryggen åt dem....Jädrar så trögt det går för mig! Jag vet ju att det är skarpt läge om de skall hinna växa till sig innan sommaren är över. Får nog försöka göra nåt åt detta idag. Jag får göra som Pippi Långstrump; Ta i på skarpen om jag inte lyder första och andra gången!

Jädrar ni, det blev ju ett långt blogginlägg, fast jag hade idétorka från början. Kanske Jan Guillou har rätt ändå(fast jag inte gillar det). Han har i alla fall sagt att det där med inspiration är ett jävla trams! Det är bara att sätta sig ner vi skrivmaskinen(ja, just det, han skriver maskin) så kommer orden av sig själv. Inte trodde jag väl att jag och han den där Gulliolijo(min salig mammas uttal) skulle vara på samma våglängd nånsin...

De växer så det knakar så nu MÅSTE de ha ny jord!

Sätt oss i jorden nu!!!!