Lååååångfredag!

I går fick jag ett samtal vid 10-tiden. Dagisfröken Linn meddelade att Lummi hade bajsat inne(de hade inte hört hennes gnäll, eller rättare sagt, hon gnäller så ofta att man inte bryr sig) och sen till råga på allt....ÄTIT UPP SKITEN!!! Isch, så äckligt! Sen hade hon såklart spytt 100 gånger också...Jag tipsade om att de inte skulle pussa på henne...

Som den primadonna hon är så repade hon sig snabbt. The show must go on, you know. Vad hon satt i sig för att bli dålig i magen står skrivet i stjärnorna, men ett hett tips är väl att hon gjort ett besök i kattlådan på morgonen...

På kvällen var hon ok i magen. Men i natt vaknade jag av att nån av djuren hostade nåt otroligt. Vaski har ju alltid hostat mycket, men det här var inte likt honom. Jag tände lampan och där stod Lummi vid sängkanten och hostade så hon kiknade! Stackar´n! trött som jag var funkade inte hjärnan direkt utan jag trodde hon satt nåt i halsen. Men efter en stund så insåg jag; kenneljävlahosta! 

Host, host, host! Jag ser på hockey tillsammans med husse.
Om inte matte skramlar i köket för sjukare är jag inte än att
jag rusar dit och kollar om det är nåt smaskigt på gång!

Så insåg jag också att Klinga inte är vaccinerad för i år. Jag har ju bestämt att byta veterinär men jag har inte fått tummen ur att boka tid hos den nya vetten. Fy på mig! Det får bli till veckan om hon inte redan är smittad för då är det kris! Jävlar i så fall...

Som vanligt då det är nån helgdag så glömde Gubben att ställa om alarmet. I morse ringde det därför i vanlig tid, 6.30. Men det var inte hela världen, jag var ju redan halvvaken av Lummis hostande och dessutom kan det kännas riktigt gött att inse att det är helg och bara vända på sig och somna om. Och det gjorde vi! Gubben skulle åka till Arvika för racercykelpremiär med sina kompisar och jag tyckte att jag hade sovit nog så vid 8-tiden gick vi upp. Så gött att vara uppe i tid. Rastning av hundarna och sen softa vid frukostbordet. Gubben for iväg och jag satt och surfade på datorn och loggade in på fb. Såg att min goa styvdotter hade lagt ut att hon skulle träna två pass(hon är jätteduktigt) och då insåg jag att; vafan, skall inte jag också träna! Klockan var ju bara 10.00 och då jag loggade in på KMTI så fanns det platser kvar på mina favoritpass! När hände det senast? 11.00 var jag på plats i spinningsalen och en timme senare på Corebollpasset. Trots 4(!) glas vin igår så gick det lätt att träna.
 Det finns nog inget i hela världen som kan få mig så bra till mods som att träna! Det gör underverk med en sån som mig! Då jag kom hem tryckte jag på stående fot i mig lite mellanmål och sen drog jag ut med husets tikar. VI gick en promme på 40 minuter och sen var herren i husets tur...Nä, inte Gubben alltså utan Vaskiböbb. Han har ju haltat de senaste dagarna så det fick bli en 30 minuterspromme idag. Men den hunden är min favorit! Ja, jag vet, man får inte ha favoriter varken bland sina barn eller sina djur, men jag erkänner villigt och tar mitt straff(om nån nu önskar utföra detta). Finns inget roligare än att gå på promme med Vaski. Vi har ett band mellan oss som tyvärr inte finns mellan de andra och mig, Husse har ju ett starkt band med Klinga och Lummi kommer att få ett med mig i sinom tid...men Vaski....Han är min ögonsten! Ibland tänker jag förbjudna tankar. Om den dagen då han inte längre orkar med jordelivet och jag måste ta beslutet att....nej, för bövelen, inte tänka på det nu! 

Men ärligt talat, denna dagen har verkligen varit låååångfredag! Efter träningen och hundprommisarna tvättade jag fönstren i köket och träningsrummet. Sen upp med de nya fräscha gardinerna i köket. Jäklar, så bra det blev! Och dessutom var de hur billiga som helst, endast 99:-! I v-rummet fixade jag till det i går. Också dretbilliga gardiner! Snyggardinera jag köpte då vi gjorde om v-rummet var jättedyra, nästa 1000 spänn, och jag älskar dem, men inte bara jag, utan även Syrran The cat, som har dragit trådar ur dem så de är alldeles skrynkliga nertill. Så är det att ha husdjur och man får inte klandra dem utan bara gilla läget, även om det svider...

Tänk att jag fick tag på färdigsydda gardiner i min favoritfärg för en mycket billig peng, endast 99:-!

Jag är så nöjd med dessa gardiner så det är inte klokt.Tyvärr så är Syrran också väldigt nöjd med dem...Då är det skönt att veta att priset på dem bara var 199:-.

Nu har Gubben kommit hem och vi skall softa vid TV-n en stund. Fast nu tror jag det snarkar i TV-rummet, hm....Han har kört 13 mil på racer idag, men goa Gubbe, så jag tror att kvällen blir kort. Men det gör ingenting för i möra ä en annan da! 

Ha dä gött kära vänner! och ta vara på glädjeämena i livet för ni vet aldrig då det är slut! Här och nu är ett hett tips!

Teknikens under

Idag har jag baske mig laddat ner en smileyapp i mobilen! Det hör ju till det viktiga i vardagen...(här hade jag velat ha en blinkande gubbe, men till bloggen finner jag inga gubbar att lägga in). Nu har jag gått igenom massor av information i Blogger men inte har jag funnit var jag kan få tag på smileys, inte. FAN! Men ni som brukar få sms av mig kan bereda er på att få massor av roliga smileys HELA tiden, ha ha! Min Gubbe har just fått 7 st! Herregud, är jag 55 år, eller?

Som om det inte var nog med Gubbappen, jag har placerat om alla appar i mobilen också, så de jag använder mest är lättillgängliga. Jag känner mig som ett riktigt tekniksnille nu! 

Träningsfritt idag, benen är som stockar efter en intensiv träningsperiod. Jag får se om jag vilar i morgon också, har inte bestämt mig än. Ett corebollpass skulle inte vara fel i och för sig...Sen är det ju det där med min frisyr, eller "ickefrisyr" snarare. Det gick inte att spara ut håret den här gången heller. Jag får ge upp mina försök och boka en akutklipptid(blinkande gubbe) i morgon. 

Allt som stökade till sig igår vilket sånär gav mig tokspel, har jag idag fått ordning på och det redan på förmiddagen. Tänk, så bra det är med lite träning och vila emellanåt. Idag har jag varit i fas hela tiden, instruerat vikarier i lugn och ro, hunnit skoja med ungarna en stund och dessutom hunnit sitta ner och prata med mina arbetskamrater. 

Snart är det påsk men här kommer det inte att bli nån större förändring. Påskris och sånt krafs är inget för mig och Gubben. Jag köper ett gäng tulpaner och plockar fram de två hönorna som man har godis i, sen får det vara färdigpyntat. Man skall inte gå till överdrift...Kvasten står utanför dörren och kärring får jag vara själv. Får se om jag tar mig en tur...(jätteglad gubbe)

Stressen och jag

Usch, såna dagar som idag vill jag inte ha alltför ofta. Jag har sprungit omkring som en skållad råtta för att få till det så bra som möjligt på jobbet, men jag är inte nöjd för fem öre. Om jag inte hade min gudabenådade praktikant så vete tusan hur det hade gått! Har inte tagit en minuts paus mer än lunch i en kvart sen var det full fart igen. Till slut kände jag att kroppen sa stopp, resultatet var huvudvärk och lätt tryck över bröstet. Som tur var hade jag bokat tidig spinning. Det är helt fantastiskt hur bra det är att träna då man är stressad och slut i hövve. Det tog inte mer än 5 minuter så hade jag lagt bort alla funderingar som for runt i skallen på mig. Utan träningen skulle jag inte kunna hålla på som jag gör. Även om saker och ting är otroligt roliga så finns det en gräns hur mycket man orkar.
Nä, nu skall jag sätta mig och titta på Djurakuten, det är min bästa avkoppling. Gubben är på sitt sista styrelsemöte i Svenska cykelförbundet. Han har också insett att man inte kan göra ALLT för då blir inget bra. Nu är han "bara" med i Skoghalls CK :s styrelse, nånstans måste han ju vara med och bestämma...Nu kan han börja koncentrera sig på träningen igen, den har blivit sorgligt eftersatt pga alla styrelseuppdrag. Han mår också bäst då han får träna, precis som jag, nu har vi börjat träna tillsammans igen och det är ju dubbelt så kul!

Ny vecka...igen

Då var det måndag igen. Hoppas inte såna överraskningar som vi fick förra veckan väntar runt hörnet...
De har nog gjort att vi många av oss funderat kring vad vi har och att vi skall vara rädda om varann. Mina tankar har allt som oftast denna helg kretsat kring min arbetskamrat och hennes familj.
Helgen har ju gett oss en föraning om våren och det har blivit ett antal vovvepromenader i solskenet. Lördagen var träningsfri och det kändes skönt i min kropp. Gubben och jag städade i en rasande fart på förmiddagen, vi orkade inte i går...
Efter tillräckligt mycket krångel av vår en bil, 9:3-an så är vi äntligen rörande överens att den skall säljas! Puh, efter att den krånglat hela vinter, startat ibland, ibland inte så är Gubben lika trött på den som jag. Dessutom är vi överens om vad vi skall skaffa i stället. Det skall bli en liten Lupo eller Peugeot. En liten behändig, billig bil som man nästan kan köra in i hallen med. Nu skall vi bara byta generator-den andra- i saaben och sen lämna in den på rengöring, sen är det ajöss! Gud, så skönt det skall bli! Den har ju nästan ruinerat oss. Redan förra våren var det nära, jag tvättade och dammsög den,  men då jag gjort i ordning hela bilen så ångrade sig Gubben...
Ja, ja, nu är det på riktigt i alla fall.
Denna vecka är ju påskvecka och därför lite kortare. Det jag ser mest fram emot är dock att få klippa mig! Nu har jag försökt spara ut håret för 100:de gången men får ge upp. Det gåååår inte! På onsdag faller det.

Ljuspunkt

Tänk så lycklig jag blir då jag ser att kaktusarna blommar!
I höstas var dom novemberkaktusar, i december julkaktusar och nu i mars påskkaktusar. De blommar så snällt flera gånger om året trots att jag knappt kommer ihåg att vattna dom! Tre stycken har jag och alla är lika blomvilliga. Kanske gillar de värmen från braskaminen samtidigt som det kyler från fönstret, för de som står i vardagsrummet blommar rikligare än den i TV-rummet. På sommaren får de stå i skuggan på altanen. Det är allt.
Då jag var ung tyckte jag de var kärringblommor. Även amaryllis och orkidéer hörde till den gruppen.  Novemberkatusar har jag nog alltid haft, även om jag inte gillat dem, ärvde nån efter mamma en gång, men de blommade aldrig. Antagligen av trots eftersom jag inte gillade dem...De bara stod där och var gröna, tråkiga och fula. Efter att de hade dött så fick jag nån i present, och så har det hållit på...Ja, de har förföljt mig, kan man säga! De enträgna jävlarna gav inte upp förrän jag började tycka om dem, ha ha! Det var ett lyckokast att jag tröttnade på dem och ställde ut dem på altanen en sommar för några år sén! Äntligen, sa de, nu fattar hon vad vi gillar!
Det var nog antagligen ungefär samtidigt som jag köpte amaryllislökar vid jul. Och så fick jag några orkidéer i present. Jag kunde ju inte säga till "presentgivaren" att jag tyckte de var asfula utan ställde dem snällt på fönsterbrädan. Och rätt som det var tyckte jag att de var jädrigt snygga. Inte nog med det, jag fick en av dem att blomma om! Detta tack vare att jag glömde bort den bakom en gardin...

Så i och med detta är jag väl officiellt utnämnd till Kärring men eftersom det är jag själv som bestämt krieterierna så smärtar det inte så mycket.