Ljuspunkt

Tänk så lycklig jag blir då jag ser att kaktusarna blommar!
I höstas var dom novemberkaktusar, i december julkaktusar och nu i mars påskkaktusar. De blommar så snällt flera gånger om året trots att jag knappt kommer ihåg att vattna dom! Tre stycken har jag och alla är lika blomvilliga. Kanske gillar de värmen från braskaminen samtidigt som det kyler från fönstret, för de som står i vardagsrummet blommar rikligare än den i TV-rummet. På sommaren får de stå i skuggan på altanen. Det är allt.
Då jag var ung tyckte jag de var kärringblommor. Även amaryllis och orkidéer hörde till den gruppen.  Novemberkatusar har jag nog alltid haft, även om jag inte gillat dem, ärvde nån efter mamma en gång, men de blommade aldrig. Antagligen av trots eftersom jag inte gillade dem...De bara stod där och var gröna, tråkiga och fula. Efter att de hade dött så fick jag nån i present, och så har det hållit på...Ja, de har förföljt mig, kan man säga! De enträgna jävlarna gav inte upp förrän jag började tycka om dem, ha ha! Det var ett lyckokast att jag tröttnade på dem och ställde ut dem på altanen en sommar för några år sén! Äntligen, sa de, nu fattar hon vad vi gillar!
Det var nog antagligen ungefär samtidigt som jag köpte amaryllislökar vid jul. Och så fick jag några orkidéer i present. Jag kunde ju inte säga till "presentgivaren" att jag tyckte de var asfula utan ställde dem snällt på fönsterbrädan. Och rätt som det var tyckte jag att de var jädrigt snygga. Inte nog med det, jag fick en av dem att blomma om! Detta tack vare att jag glömde bort den bakom en gardin...

Så i och med detta är jag väl officiellt utnämnd till Kärring men eftersom det är jag själv som bestämt krieterierna så smärtar det inte så mycket.