Mysteriet löst!

I morse hade jag fortfarande stickningar i armen. Men inte värre än att jag överlevde...Pratade med grannfrun som äger busken och berättade vad som hänt och vi kollade den noga. Det visade sig växa små fina BRÄNNÄSSLOR i den! Så var det mysteriet löst.
Vi tog ett grabbatag i Grävlandet och nu börjar det likna nåt! Gubben for efter sin utlånade, men ej återlämnade rackabajsarsåg som kan såga i betong, till och med. Det var nämligen så att jag höll på att ta död på mig då jag grävde  rabattkanten igår. Där var cementhård lera ju längre bort jag kom. Nu har Gubben sågat ner pannorna till ungefär hälften. Helt perfekt!
Och under tiden vi grävde satte vi upp kompostgaller så lillklutt...å förlåt Syrran inte kunde komma ut. Hundarna kunde hela tiden se oss där inifrån och tänk, Lummi var hur lugn som helst! Lummi och Lillklutt, åh förlåt Syrran, låg vid dörröppningen och myste av korsdraget. Lummipumm har varit helt underbar idag! Inga tokryck eller hysterianfall. DÅ vi gick en liten promme-går inte att göra några längre i denna värme, så var hon hur lugn som helst. Det är oss det hänger på, vi människor, både husse, matte, men också dagisfröknarna. Lummi är ingen dussinhund och måste behandlas försiktigt. Det glömmer vi ibland då tiden är knapp. Men vi skall i alla fall kolla hennes hälsa. Det skadar inte.
Lilla Gumman...Men igår var hon riktigt busig, ha ha! Jag ställde ut husses kamben på altanbordet inför grillningen. 2 härliga kamben, färdigkryddade med starka kryddor. Mums för husse....eller Lummi?!? Och kanske Vaski?!? Då husse kom ut på altanen var det endast ETT kamben kvar och det renslickade resterna av det andra låg på golvet, mellan Lummis tassar. Men också Vaski såg märkbart skyldig ut. Hm, sa vi, nu blir det nog en vaknatt med bajsnödiga hundar, men där bedrog vi oss. Med vaknatten alltså, bajs fann husse på golvet i morse....Men vem som varit den skyldiga står höljt i dunkel, då Klinga varit dålig i magen idag, hon som INTE åt kamben igår utan fått en ny sorts mat från Coop.
Husse blev mätt ändå, så mätt att paltkoman kom som ett klubbslag helt plötsligt, och tänk då om han tryckt i sig ännu ett kamben. Hundarna RÄDDADE ju faktiskt husse!
I morse var det så dags för matte att få reducerad frukost. Vid en oplanerad ryggvändning var helt plötsligt min smörgås uppslukad av....Vaski! Tagen på bar gärning, slickande sin nos ren från kantarellost...Hm, kanske kan han bli kantarellsökhund efter detta?
Ja, så är livet med hundar, omväxlande och berikande, även om det stundom kan tära på tålamodet. Men vem har sagt att man skall vara fulllärd som människa bara för man passerat myndighetsåldern med råge?
Nu skall snart kolgrillen få känna på lite hetta och maten skall ställas på ett SÄKERT ställe inför grillningen.

Jag kom ganska långt med kantsättningen innan solen knäckte mig

Då jag tog av mig handsken upptäckte jag detta
elände, snyft. Jag som sparat så länge!

Kunde inte låta bli att lägga in en ny bild på fuchsian,
helt fantastisk!

Och denna är ju lika snygg!

Tusen nålar

Vad händer egentligen? Min arm känns som om tusen nålar stack i den! Efter min efterforskning av Skrållans alla halsband, det är ett stort antal, så stack jag armen i ölandstoken som jag vet Skrållan brukar ligga i. Det sved som eld direkt jag stack in armen och fortfarande efter flera timmar så rusar det i underarmen. Den är småknölig men i övrigt finns inga röda märken eller så. Jag är mycket fundersam över detta. Jag tror inte att jag kommer dö av detta men det är onekligen en mycket obehaglig känsla i min arm just nu. Annars är allt lugnt, min Gubbe ligger och sover i svårartad paltkoma, jag själv skall försöka hålla mig till den ordinarie läggdagstiden...Vi får se hur det går. Just nu sitter jag ju och skriver och då håller jag mig vaken, såklart, men så snart jag sätter/lägger mig i soffan kan vad som helst hända. NÄÄÄÄ, inte vad som helst,,huuva, menar att jag kan somna alltså.
Ha nu inte en massa otäcka föreställningar om vad som kan hända om jag....fy på er!

Gräva sig till Kina...är inget latmansjobb

 Nu börjar det närma sig en altan. Vi har grävt så in i norden för att få klart. Gubben börjar ju jobba på måndag, det gör inte jag, tihi. Jag har två veckor kvar, jag. Vi jobbade som tokar i förmiddags då solen inte vandrat runt till framsidan. Plattorna på utsidan av den kommande väggen är lagda, så jäkla fint! Ja, sen har jag grävt mig till min andra åderbristning i handen, den här gången i vänstra handflatan, igår i högra fuckyoufingret. Skit också, detta händer allt oftare. 

Jag lämnade Vaskiböbb och Lummi på dagis idag och hoppades att det skulle gå bättre. Det är skönt att få jobba utan skällande hundar. Med bara Klinga hemma kan vi ha alla dörrar öppna och få korsdrag i huset. Hon lommar omkring och bara myser. Att ha en hund är ju ingen sak! 

Vid 2-tiden gav vi upp, temperaturen var runt 30 grader och svetten lackade om oss. Vi for och handlade. Nej förresten, vi duschade först....

Ibland kan man ha tur, inte ofta i vår lilla flock, men idag hade Arken zoo extrapris på hundmaten som två av våra hundar äter! !3 kilo för endast 345:-! Annars 499 spänn. Matte jublade och köpte därför gnagben(inte det vita giftiga) och lite annat smått och gott för en hundring. Det är ju helg, för bövelen, då måste ju hundarna ha lite smaskens! 

Men huuva, så trött man blir då man gjort ett träningspass på sisådär 4 timmar i grävandets tjänst. Efter alla inköp och hämtning av hundar på dagis, så var energin slut. Gubben sa; Ge mig en öl, och fort, annars dööör jag! direkt vi kommit in genom dörren! Och jag var lika slut, värmen tjuvar energi. Men jag klagar INTE på värmen, det är helt underbart med varmt och skönt! Tids nog blir det vinter och jag vill gräva ner mig för att poppa upp lagom till vårens första tulpanlökar sticker upp sina första gröna blad. 

Vår kära lilla Lummi gör oss just nu riktigt ordentligt oroliga. Vad har hänt med tjejen? Från att ha acklimatiserat sig bra i vintras så har det på senare tid hänt nåt som gör henne superstressad. Vi har funderat och funderat, men idag fick det vara nog så jag beställde tid för en ordentlig veterinärundersökning av henne. Hon kan ju ha ont nånstans! På tisdag skall vi till Ulvsby smådjursklinik...Inte Solstaden alltså. Nää, det önskar jag inte lilla Lummipummi. Hoppas att de kan finna en förklaring för vi har slut på förslagen. Idag till exempel, var hon jättelugn då jag lämnade henne på dagis med Vaski, men under dagen hade hon morrat åt en snäll golden som hon aldrig brytt sig om förr. 

Nä, nu skall jag inte gräva ner mig för detta, det har grävts nog idag. Nu skall det bli lite flärd på Abbörrvägen! Har köpt 3 nya nagellack och det största problemet just nu är vilken färg jag skall ta idag...I-landsproblem, jag veeeet! 

Snart skall vi brassa igång grillen så vi får nån mat i magen idag också, man glömmer lätt bort maten då man är i grävartagen. Men Gubben har köpt kamben och jag kör väl grillade auberginer, det är smaskens det! Lite färskpotatis och så Erik Lallerstedts goda grillsåser till det, och en sallad såklart. 

Tidigt i morse såg det ut såhär...

...och såhär

Så här långt kom jag med grävandet innan solen höll på att döda mig.

Och Gubben grävde sig nästan till Kina för att få ner plintarna

Oppps, här är naggellackena!

Eftersom vi hade hyrt gallerkärra passade vi på att såga ner
snöbollsbusken som fått nån ohyra och var bladlös.

Och kolla vem som slagit ut! Lilja Landini!

Och även Frans Hals visade sina snygga färger idag

Och här är lilla Lummipumm som just u gör matte och husse
riktigt oroliga. Fast idag har hon en bra dag...i alla fall hemma...

Dagens upp och nedgångar

För oss andra fortsätter livet som förut men för vissa sker ett vägskäl här och nu. Vi har alla olika problem att brottas med och hur vi löser dem är inte enligt manualen. För min del började dagen med några blogginlägg varav ett orsakade gråtattacker, men likväl fortsatte livet ändå. Som planerat började jag och Gubben gräva bort jorden från framsidan av huset. Det är skönt att använda muskelkraft då man är ledsen i själen. Och ledsen har jag varit hela dagen, till och från, över det orättvisa i att en liten tjej skall bli utan mamma för en jäkla cancers skull. Och då hjälper det med grovjobb. Vi har grävt bort massor av jord och kört till tippen. Ett jäkla jobb, kan jag meddela! Efter det var det bara att hämta sand och lägga där jorden låg. Det jobbet överlät jag till Gubben för jag hade andra saker för mig. Men det var skönt att ta i och göra ett synligt resultat. 

Jag har haft fikaträff med en kär släkting, nämligen. Vi träffas inte så ofta och då vi träffas så är det heligt för mig! Vi fikade på Vayne´s coffee och där köpte jag nog tidernas dyraste macka och kaffe, 90 spänn! Vet hut, skulle jag velat säga men min blygsel förbjöd mig. Vi satt på uteserveringen en stund men att tala med varann var omöjligt då den yngre generationen gjorde samtal ohörbart. Vi åt snabbt upp vårt fika och gick sen en promenad på Sandgrundsudden för att kunna höra varann. Men var kan man nu för tiden tala med varann ostört? Där var det badande människor som hojtade, drack öl och var högljudda och musiken dånade ur deras...jag vet inte vad! Man har väl inte med sig en stor cd-spelare nu för tiden...Det måste ha varit deras mobiler, alltså....Skit samma, ett jädra liv var det för två äldre damer som ville ha en pratstund på tu man hand. Vädret var i alla fall kanonfint, kanske aningen varmt...men för f-n Anja, gnäll inte mer nu! Nej, jag ger mig, skall försöka bli ung igen, med ett öppet sinne för nymodigheter och OVÄSEN!!!!! Nej, det KAN jag bara inte! Oväsen gör mig stirrig och okoncentrerad, ett steg närmare alzeimers...Till slut fick vi i alla fall höra vad den andre sa och då hade vi en mycket givande stund. 

Så kom jag hem och då sa gubben att vår Lummi har fått psykbryt på dagis och flugit på en av hundarna, helt obefogat, och dessutom den snällaste av alla, så nu är jag riktigt ledsen. PÅ RIKTIGT! I morgon skall jag ringa och boka tid hos vetten för vår lilla Lummi. Ibland undrar jag om nån av oss har varit riktigt jävla elak i sitt förra liv...

Sorgen och vanmakten

Denna hemska sjukdom-cancern, har nyss tagit livet av min arbetskamrat. Hon slipper nu sina smärtor, men en liten tjej är utan sin mamma och en livskamrat har mist sin kära sambo. Jag är så sorgsen, så himla sorgsen!