Dagens upp och nedgångar

För oss andra fortsätter livet som förut men för vissa sker ett vägskäl här och nu. Vi har alla olika problem att brottas med och hur vi löser dem är inte enligt manualen. För min del började dagen med några blogginlägg varav ett orsakade gråtattacker, men likväl fortsatte livet ändå. Som planerat började jag och Gubben gräva bort jorden från framsidan av huset. Det är skönt att använda muskelkraft då man är ledsen i själen. Och ledsen har jag varit hela dagen, till och från, över det orättvisa i att en liten tjej skall bli utan mamma för en jäkla cancers skull. Och då hjälper det med grovjobb. Vi har grävt bort massor av jord och kört till tippen. Ett jäkla jobb, kan jag meddela! Efter det var det bara att hämta sand och lägga där jorden låg. Det jobbet överlät jag till Gubben för jag hade andra saker för mig. Men det var skönt att ta i och göra ett synligt resultat. 

Jag har haft fikaträff med en kär släkting, nämligen. Vi träffas inte så ofta och då vi träffas så är det heligt för mig! Vi fikade på Vayne´s coffee och där köpte jag nog tidernas dyraste macka och kaffe, 90 spänn! Vet hut, skulle jag velat säga men min blygsel förbjöd mig. Vi satt på uteserveringen en stund men att tala med varann var omöjligt då den yngre generationen gjorde samtal ohörbart. Vi åt snabbt upp vårt fika och gick sen en promenad på Sandgrundsudden för att kunna höra varann. Men var kan man nu för tiden tala med varann ostört? Där var det badande människor som hojtade, drack öl och var högljudda och musiken dånade ur deras...jag vet inte vad! Man har väl inte med sig en stor cd-spelare nu för tiden...Det måste ha varit deras mobiler, alltså....Skit samma, ett jädra liv var det för två äldre damer som ville ha en pratstund på tu man hand. Vädret var i alla fall kanonfint, kanske aningen varmt...men för f-n Anja, gnäll inte mer nu! Nej, jag ger mig, skall försöka bli ung igen, med ett öppet sinne för nymodigheter och OVÄSEN!!!!! Nej, det KAN jag bara inte! Oväsen gör mig stirrig och okoncentrerad, ett steg närmare alzeimers...Till slut fick vi i alla fall höra vad den andre sa och då hade vi en mycket givande stund. 

Så kom jag hem och då sa gubben att vår Lummi har fått psykbryt på dagis och flugit på en av hundarna, helt obefogat, och dessutom den snällaste av alla, så nu är jag riktigt ledsen. PÅ RIKTIGT! I morgon skall jag ringa och boka tid hos vetten för vår lilla Lummi. Ibland undrar jag om nån av oss har varit riktigt jävla elak i sitt förra liv...