Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 27 juli 2013

Mysteriet löst!

I morse hade jag fortfarande stickningar i armen. Men inte värre än att jag överlevde...Pratade med grannfrun som äger busken och berättade vad som hänt och vi kollade den noga. Det visade sig växa små fina BRÄNNÄSSLOR i den! Så var det mysteriet löst.
Vi tog ett grabbatag i Grävlandet och nu börjar det likna nåt! Gubben for efter sin utlånade, men ej återlämnade rackabajsarsåg som kan såga i betong, till och med. Det var nämligen så att jag höll på att ta död på mig då jag grävde  rabattkanten igår. Där var cementhård lera ju längre bort jag kom. Nu har Gubben sågat ner pannorna till ungefär hälften. Helt perfekt!
Och under tiden vi grävde satte vi upp kompostgaller så lillklutt...å förlåt Syrran inte kunde komma ut. Hundarna kunde hela tiden se oss där inifrån och tänk, Lummi var hur lugn som helst! Lummi och Lillklutt, åh förlåt Syrran, låg vid dörröppningen och myste av korsdraget. Lummipumm har varit helt underbar idag! Inga tokryck eller hysterianfall. DÅ vi gick en liten promme-går inte att göra några längre i denna värme, så var hon hur lugn som helst. Det är oss det hänger på, vi människor, både husse, matte, men också dagisfröknarna. Lummi är ingen dussinhund och måste behandlas försiktigt. Det glömmer vi ibland då tiden är knapp. Men vi skall i alla fall kolla hennes hälsa. Det skadar inte.
Lilla Gumman...Men igår var hon riktigt busig, ha ha! Jag ställde ut husses kamben på altanbordet inför grillningen. 2 härliga kamben, färdigkryddade med starka kryddor. Mums för husse....eller Lummi?!? Och kanske Vaski?!? Då husse kom ut på altanen var det endast ETT kamben kvar och det renslickade resterna av det andra låg på golvet, mellan Lummis tassar. Men också Vaski såg märkbart skyldig ut. Hm, sa vi, nu blir det nog en vaknatt med bajsnödiga hundar, men där bedrog vi oss. Med vaknatten alltså, bajs fann husse på golvet i morse....Men vem som varit den skyldiga står höljt i dunkel, då Klinga varit dålig i magen idag, hon som INTE åt kamben igår utan fått en ny sorts mat från Coop.
Husse blev mätt ändå, så mätt att paltkoman kom som ett klubbslag helt plötsligt, och tänk då om han tryckt i sig ännu ett kamben. Hundarna RÄDDADE ju faktiskt husse!
I morse var det så dags för matte att få reducerad frukost. Vid en oplanerad ryggvändning var helt plötsligt min smörgås uppslukad av....Vaski! Tagen på bar gärning, slickande sin nos ren från kantarellost...Hm, kanske kan han bli kantarellsökhund efter detta?
Ja, så är livet med hundar, omväxlande och berikande, även om det stundom kan tära på tålamodet. Men vem har sagt att man skall vara fulllärd som människa bara för man passerat myndighetsåldern med råge?
Nu skall snart kolgrillen få känna på lite hetta och maten skall ställas på ett SÄKERT ställe inför grillningen.
Jag kom ganska långt med kantsättningen innan solen knäckte mig

Då jag tog av mig handsken upptäckte jag detta
elände, snyft. Jag som sparat så länge!

Kunde inte låta bli att lägga in en ny bild på fuchsian,
helt fantastisk!

Och denna är ju lika snygg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar