Att ha en trädgård är på gott och ont. Mest ont...För några år sen hade väl min tunga ruttnat över en sån kommentar! och visst, då trädgården står där i sin gröna prakt, så är det helt fantastiskt rofyllt att gå omkring och förstrött plocka bort ett visset blad här och där. Men i min trädgård snackar vi inte plocka blad, där talar vi att vända alla rabatter upp och ned...i stort sett i alla fall.
Och sen skulle jag bra gärna vilja säga något väl valt till den människan som tydligen löpte amok bland rosorna i planthandeln för några år sen. Och köpte de med de vassaste taggarna ever.
Hmmm, det var visst jag...
Den fina Louis Bugnetrosen med sina rosa knoppar som sen slog ut till vita underbara blommor har bytt skepnad till en helvild variant som hotar att riva vår altan. Jag har under de senast fem åren försökt tukta den men den satans rosen tar sig större och större friheter.
Att den sen bara ger små sketna minirosor vid blomningen men en ruggig mängd med nypon på hösten har fått mig att nu ta beslutet att gräva upp den. Och det svåra i detta är inte det själsliga smärtan ...no no, det är smärtan av alla vassa hullingförsedda taggar som är som levande stiletter!
Jag smög mig på den med sekatören och knipsade av grenarna längst ut men tror ni inte att jag fastnade med jackärmen och höll på att aldrig komma loss ändå. Men jag kan meddela att jag nu har vunnit striden och Louis Bugnet är numera en f.d ros. Nja....roten sitter fortfarande i marken....
Uh, nu fick jag en otäck ilning över ryggraden....Tänk om den saten har växt till sig under natten och bara väntar på att jag skall visa mig!!! Väser KARMA då jag sticker ut näsan....
Skulle nog aldrig ha sett The Little shop of horror....Ni vet, den där filmen där lille menlöse Seymore,
som jobbar i blomsteraffär, får hand om en liten planta som växer sig större för varje dag. Inte av växtnäring utan av blod, som den tvingar Seymore att skaffa. Ja, jisses!
Vågar väl nästan inte säga att jag har en klätterros som behöver ansas också....
Tror jag tar den nästa år...
 |
| Så där ja! Nu är det bara roten till det onda kvar.... |
 |
| Leråkern... |
Sen var det det där med gräsmatta också....Efter förra årets husvagnsparkering så ser det ut så här, suck...
Jag har i alla fall släpat tillbaks alla kantstenar och rensat bort en massa plantor som blev förstörda på kuppen. Och klippt alla buskar som fick härja vilt förra året. Och det gjorde de...
Men sen var det välförtjänt vila på glasaltanen tillsammans med kissarna. Våra Solkatter.
 |
| Cissan och Syrran på sina poster |
Då ens barn har växt upp så skaffar man sig husdjur så man kan fortsätta att oroa sig för någon..,
Våra hundar har alla tre haft kennelhosta i flera veckor sammanlagt. Först ut var Vaski, som blev rejält sjuk och efter en vecka var det Lummis tur och i fredags morse insjuknade Klinga.
Och Klinga var så himla sjuk att jag fick panik och ringde Evidensia! Trodde hon skulle kvävas av segt slem!! Fick ordinerat Bisolvon och mycket vätska och som tur var så lugnade det sig, även om det tog två dar.
Lummi, den tuffingen, har klarat sig bäst eftersom hon antagligen inte tillåter ett sketet virus att angripa henne,
Sömnen har det blivit lite hur som helst med för oss då det har varit ett härligt trumpetande i sovrummet.
Men vad vore väl livet utan möjligheter till lite oro och sömnbrist...
 |
| Här sitter de, våra sjuklingar. |
