Det mest...

Att se på TV har aldrig varit prio 1 för mig. Brukar gnälla på Gubben som är raka motsatsen till mig, dvs ÄLSKAR att se på TV,.hur länge som helst.

Jag kan inte på något sätt knäppa min make på näsan då det gäller hans TV-tittande eftersom hans intresse ligger åt det utbildande planet. Discovery och National Geographic m,m är hans mecka. Inga skitprogram här inte! Dessutom kan han alla finesser på fjärrkontrollen till vår nya fina televisonsapparat. För en stund sen informerade han om en app som gör det möjligt att koppla ihop tv-n med mobilen......men se, då började jag helt plötsligt höra dåligt....

Men nåt som jag-grottmänniskan, har lyckats fånga upp är svt play. Vi har en...vad heter det nu? Surfplatta!!! Ja, just det! 

Surfplattan används dock mestadels vid festliga tillfällen. Då via Spotify....

Skivspelaren och den modernare varianten - CD-spelaren, finns ju inte längre hos oss efter grov rensningen av "saker och ting" under vårt lilla missöde sommaren/hösten/vintern 2015. Ja, ni vet, då vi blev lite blöta om fötterna här på 91;an....

Hmmmm, nu kom jag bort från ämnet...

Men i alla fall..
Jag har idag kollat på tre avsnitt av "Det mest förbjudna" om Kerstin Thorvalls liv. Tre timmar!  En otroligt utlämnande historia, gestaltad av fantastiska skådespelare. Modigt eller dumdristigt, det vete tusan, hon måste ha varit otroligt jobbig att leva med, både för sig själv och hennes närmaste.
Vågad människa, i allra högsta grad. Att hylla för sin ärlighet men också att förfäras över.

Efter Cissans återkomst så känns livet komplett för oss betjänter. Och ännu bättre är att hon verkar ha insett var hon hör hemma. Hon vandrar omkring i huset som om hon alltid har bott här. Det gjorde hon inte innan hennes utflykt.
Tre är och förblir RÄTT antal katter här i huset. Och hundar också, för den delen. Även om hussen har en annan åsikt. Han tycker att fyra också är en bra siffra....Njaa, säger matten.

1, 2, 3

Vår trädgård ser inte kul ut, må jag säga. Rena leråkern efter att byggföretaget drog bort husvagnen i höstas. Trädgårdsplattorna har sjunkit ner så djupt att det vete sjutton hur man skall få upp dem...Klätterrosen har, efter att spaljèn blev nerkörd av husvagnen, blivit en marktäckande ros.
Tog ett djupt andetag idag och gick ut för att röja upp. Hann städa ur tre rabatter innan energin var som bortblåst och sopsäckarna slut. Undrar vad det kostar att asfaltera hela tomten?



Nu lite flärd. Med betoning på lite...

Mina naglar är ju fortfarande en sorglig syn. Och eftersom otålighet är mitt andra namn så kör jag nu en intensivvariant på kuren jag fått lära mig av min bonusdotter. Ja, den är mycket enkel, jag blaskar på nagelolja så fort jag sätter mig ner i stort sett! Man kan finna mig där de feta fingeravtrycken slutar.

Klatschigt med en pekfingernagel i avvikande färg..
Rekommenderas dock INTE då det gjorde jäkligt
ont att åstadkomma den...

Idag skall trädgårdsprojektet framskrida med en dåres beslutsamhet...om jag inte kommer på nåt roligare.