Alltså, det där med vad man skall äta på fredagskvällen är inget lätt beslut. Av alla svåra beslut man behöver ta i livet så är detta bland det svåraste, eventuellt kan det finnas nåt lite viktigare...till exempel att köra åt höger ut i en rondell eller att springa ut då det brinner, men annars så...
Jag tror vi har ätit samma fredagsmeny i ett halvår, eventuellt finns nåt undantag men det kommer jag i så fall inte ihåg.
Jag och Göbben har fått ett favoritprogram, Halv åtta hos mig. Vi sitter bänkade redan vi 19-tiden för att vara säkra på att inte missa det!
Bara för nåt år sen drog jag på munnen åt folk som såg på detta program och hade ingen som helst lust att kolla då random personer lagade mat åt varann. Vem har tid att kolla på TV redan 19.30, tänkte jag.
Det är väl aldrig för sent att ändra sig?
Igår var det en alldeles särskilt fin middag som presenterades och jag blev riktigt sugen på att göra en riktig 3-rätters som till ikväll.
Alltså inte ugnstekta potatisklyftor och morötter, vaxbönor, kött till Göbben och veggis till mig och nån kall majjosås.
Har funderat halva dan på vad jag skall köpa. Sen insåg jag att vi faktiskt har en hel frys full av kött i källaren och ingredienser till massor av rätter i frysen i köket! Behövde alltså inte göra några inköp alls mer än att införskaffa dryck...dvs vin.
Kom hem, rastade 2 hundar, plockade fram Göbbens kött ur frysen, busade med 2 hundar, släppte ut katten, tände 45 ljuslyktor och satte mig med datorn för att vänta in käre Göbben och 2 voffs.
Då ringde han och meddelade följande: Jag har fått TVÅ eftersök så jag kommer hem och byter om och hämtar bössan!
Tar mig väl en smörgås om jag blir hungrig...
Ha en härlig fredagskväll och ät nåt riktigt gott!
Varför inte ugnstekt potatis och morötter, kött/veggis, vaxbönor med kall majjosås?
Kraaaaam på er!
PS. Ni HAR väl bytt till vinterdäck?
Om mig
- Ditt och Datt
- Hammarö, Värmland, Sweden
- Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...
fredag 15 november 2019
lördag 9 november 2019
Tankar från magsjuketräsket
Det snöar....och regnar....och snöar.....och regnar.
FYYYYYYYYYYYY!
Undrar varför det kallas hundväder?
Ingen av våra 4 hundar vill vara ute i detta skitväder. De smyger ut på klorna, hetsblinkar, kissar och möjligen bajsar för att snabbt som tusan, springa in i värmen igen.
Cissan-the cat är den som är modigast av oss alla. Hon kan vara ute en timme, trots rusket men då hon kommer in så är hon färdig med utelivet för dagen.
Denna vecka har därför passat dem bra eftersom jag lyckades bli magsjuk innan den efterhängsna förkylningen inte hunnit gå ur kroppen. Pest och kolera, samtidigt. Ett dretKinderägg, helt enkelt.
Vi har sovit och sovit och sovit, jag och vovvarna.
Dessutom har jag drömt mardrömmar.
Det hoppas jag vovvarna har sluppit...
En mardröm som är återkommande är att jag inte har jobbet kvar. Liksom bakom ryggen på mig.
Min anställning har tydligen blivit tidsbestämd och så tada är jag utan jobb!
Dessutom har alla mina saker försvunnit eller samlats ihop i en stor hög.
Jag far till arbetsförmedlingen för att söka nytt jobb men det är en spiraltrappa som är jäääääääättelång upp till "min" avdelning och då jag kommer fram så har de stängt!
Faaan!
Kul dröm, eller hur?
Jag är inte en person som grottar ner mig i drömtydning som tur är för tänk om detta vore en sanndröm?!?!?
Skräckscenario: Jag kommer till jobbet på måndag och mitt jobb finns inte längre!
Min chef: -Tack för den här tiden, Anja, men en yngre och effektivare person har fått din tjänst. Att bli sjuk är inte acceptabelt i vår verksamhet där alla behövs på plats VARJE DAG.
Sjukt jobbigt, men jag är inte orolig, har varit sjuk förr och haft jobbet kvar.😊
Hittills....
Innan jag hamnade i magsjuketräsket så hade jag en vision över hur vår jul skall bli. Vintern kändes inte alls så jobbig som förr utan lite snö på jul är ju fint, tänkte jag. Hej, mitt vinterland, ni vet...
Jag planerade vilka julgardiner som får överleva från Abborvägen till Fiskvik, var alla tomtar skall stå och om våra julstjärnor kommer att räcka, eller OM JAG MÅSTE KÖPA NYA TOMTAR OCH ANDRA VIKTIGA JULSAKER....🎅😉
Kan bli så...
Idag, då min mage och jag är hyfsat överens om livet i stort, så har jag tagit upp mitt juldekorationsplanderande igen och klippt itu våra älsklingsjulgardiner till 4 våder. Vi har också bestämt var julgranen skall stå. Inte helt rätt i vårt nya, fina boende men med två hjärnor i hårt arbete mot samma mål så kom vi fram till ett beslut som passar oss perfekt.
Tror vi...
Nyss släppte jag ut 4 kissnödiga hundar och då snöade det, då de 10 sek senare rusade in så regnade det!
Skjut mig, brukar min dotter säga om sånt. Det har hon efter mig. Inte att skjuta oss, utan uttrycket, alltså.
Ifall nån blev orolig.
Vår humor är ganska rå, ironisk, burlesk och fantastiskt rolig!
Bästa dottern, helt enkelt! Och tänk vilken tur att det blev just hon som blev bästa dottern...tänk om jag fått den näst bästa dottern?
Är tanta full, tänker ni nu, kanske😂?
Ingen fara, vännerna, inte än...
SKOJA!!!! 😂
Vill bara förmedla en känsla från mina sjukdomsdar.
Sms från mina bästa, verkligen BÄSTA kollegor:
Vila upp dig, bossen så ses vi!
Vi saknar dig!
Maggi och Hédi💕
Mina allra bästaste vänner som gör mitt arbete till ett fantastiskt stort nöje!💓
Nu tar vi helgen, vännerna!
PS: Ni har väl bytt till vinterdäck?
Mvh
En som värnar om ert väl och ve💓
FYYYYYYYYYYYY!
Undrar varför det kallas hundväder?
Ingen av våra 4 hundar vill vara ute i detta skitväder. De smyger ut på klorna, hetsblinkar, kissar och möjligen bajsar för att snabbt som tusan, springa in i värmen igen.
Cissan-the cat är den som är modigast av oss alla. Hon kan vara ute en timme, trots rusket men då hon kommer in så är hon färdig med utelivet för dagen.
Denna vecka har därför passat dem bra eftersom jag lyckades bli magsjuk innan den efterhängsna förkylningen inte hunnit gå ur kroppen. Pest och kolera, samtidigt. Ett dretKinderägg, helt enkelt.
Vi har sovit och sovit och sovit, jag och vovvarna.
Dessutom har jag drömt mardrömmar.
Det hoppas jag vovvarna har sluppit...
En mardröm som är återkommande är att jag inte har jobbet kvar. Liksom bakom ryggen på mig.
Min anställning har tydligen blivit tidsbestämd och så tada är jag utan jobb!
Dessutom har alla mina saker försvunnit eller samlats ihop i en stor hög.
Jag far till arbetsförmedlingen för att söka nytt jobb men det är en spiraltrappa som är jäääääääättelång upp till "min" avdelning och då jag kommer fram så har de stängt!
Faaan!
Kul dröm, eller hur?
Jag är inte en person som grottar ner mig i drömtydning som tur är för tänk om detta vore en sanndröm?!?!?
Skräckscenario: Jag kommer till jobbet på måndag och mitt jobb finns inte längre!
Min chef: -Tack för den här tiden, Anja, men en yngre och effektivare person har fått din tjänst. Att bli sjuk är inte acceptabelt i vår verksamhet där alla behövs på plats VARJE DAG.
Sjukt jobbigt, men jag är inte orolig, har varit sjuk förr och haft jobbet kvar.😊
Hittills....
Innan jag hamnade i magsjuketräsket så hade jag en vision över hur vår jul skall bli. Vintern kändes inte alls så jobbig som förr utan lite snö på jul är ju fint, tänkte jag. Hej, mitt vinterland, ni vet...
Jag planerade vilka julgardiner som får överleva från Abborvägen till Fiskvik, var alla tomtar skall stå och om våra julstjärnor kommer att räcka, eller OM JAG MÅSTE KÖPA NYA TOMTAR OCH ANDRA VIKTIGA JULSAKER....🎅😉
Kan bli så...
Idag, då min mage och jag är hyfsat överens om livet i stort, så har jag tagit upp mitt juldekorationsplanderande igen och klippt itu våra älsklingsjulgardiner till 4 våder. Vi har också bestämt var julgranen skall stå. Inte helt rätt i vårt nya, fina boende men med två hjärnor i hårt arbete mot samma mål så kom vi fram till ett beslut som passar oss perfekt.
Tror vi...
Nyss släppte jag ut 4 kissnödiga hundar och då snöade det, då de 10 sek senare rusade in så regnade det!
Skjut mig, brukar min dotter säga om sånt. Det har hon efter mig. Inte att skjuta oss, utan uttrycket, alltså.
Ifall nån blev orolig.
Vår humor är ganska rå, ironisk, burlesk och fantastiskt rolig!
Bästa dottern, helt enkelt! Och tänk vilken tur att det blev just hon som blev bästa dottern...tänk om jag fått den näst bästa dottern?
Är tanta full, tänker ni nu, kanske😂?
Ingen fara, vännerna, inte än...
SKOJA!!!! 😂
Vill bara förmedla en känsla från mina sjukdomsdar.
Sms från mina bästa, verkligen BÄSTA kollegor:
Vila upp dig, bossen så ses vi!
Vi saknar dig!
Maggi och Hédi💕
Mina allra bästaste vänner som gör mitt arbete till ett fantastiskt stort nöje!💓
Nu tar vi helgen, vännerna!
PS: Ni har väl bytt till vinterdäck?
Mvh
En som värnar om ert väl och ve💓
fredag 25 oktober 2019
V.43
Gofredagskväll på er, mina vänner!
Hoppas ni har fredagsfeeling och just nu håller på att stöka i köket med lite extragod fredagsmiddag, har hällt upp ett glas gott vin eller öl, och bara har det jättemysigt.
Det är en perfekt fredag!
Själv har jag varit gräsänka hela veckan då min älskade Göbbe är på älgjaktsäventyr med två av våra vovvar.
Då maken far på älgjakt brukar det mesta gå åt fanders härhemma.
Såsom:
Nån lampa i bilen blinkar
Lampan som blinkar börjar lysa RÖD
Bilen startar inte...
En säkring går i huset och allt blir mörkt och den finns inte att finna i proppskåpet
Tvättmaskinen går sönder
Snön vräker ner och jag hinner/orkar inte skotta.
Inget har hänt under denna vecka.
Däremot har jag blivit förkyld. Snoren rinner oerhört ofräscht och jag får snabbt som ögat springa iväg och snyta mig innan ryktet går om mig och mina snorsträngar under näsan.
Dock är jag inte intill döden sjuk. Som husse brukar bli under några få intensiva dagar...
Jag har orkat gå hundprommar med de två hemmavarande löptikarna som ratades av husse inför älgjakten. Ja, hur skulle det gå med jakthundar som blir kärlektskranka istället för att göra sitt jobb?
Husse bävade.
Dessa två tjejer gör grannkillen Dunder upp över öronen knasboll!
Det påminner mig lite om tonåringarna som jag umgås med under dagarna...
Nu har jag landat i soffan med datorn och det där med att laga god kvällsmat känns som en utopi.
Är inte hungrig. Näsan rinner och huvudet känns fyllt av bomull.
Men mys vill jag ha så därför har jag tänt massor av värmeljus eftersom jag inte orkar gå efter ved till en rejält. värmande brasa.
Som av en händelse så har jag köpt halloweengodis utifall det skulle dyka upp några spöken här på landet där medelåldern är drygt 60 år...
Dyker det inte upp nåt spöke under kvällen så...
Ingen har svält ihjäl i Sverige under det senaste århundradet, sägs det, så jag jag överlever nog.
Imorgon kväll kommer älskade Göbben hem och då återgår allt till det normala.
Visdomsord:
"Spöka inte för de som icke vill"
Ha en fantastiskt helg och glöm inte att ställa in grillen på söndag....
Kraaaaaam!!!
Hoppas ni har fredagsfeeling och just nu håller på att stöka i köket med lite extragod fredagsmiddag, har hällt upp ett glas gott vin eller öl, och bara har det jättemysigt.
Det är en perfekt fredag!
Själv har jag varit gräsänka hela veckan då min älskade Göbbe är på älgjaktsäventyr med två av våra vovvar.
Då maken far på älgjakt brukar det mesta gå åt fanders härhemma.
Såsom:
Nån lampa i bilen blinkar
Lampan som blinkar börjar lysa RÖD
Bilen startar inte...
En säkring går i huset och allt blir mörkt och den finns inte att finna i proppskåpet
Tvättmaskinen går sönder
Snön vräker ner och jag hinner/orkar inte skotta.
Inget har hänt under denna vecka.
Däremot har jag blivit förkyld. Snoren rinner oerhört ofräscht och jag får snabbt som ögat springa iväg och snyta mig innan ryktet går om mig och mina snorsträngar under näsan.
Dock är jag inte intill döden sjuk. Som husse brukar bli under några få intensiva dagar...
Jag har orkat gå hundprommar med de två hemmavarande löptikarna som ratades av husse inför älgjakten. Ja, hur skulle det gå med jakthundar som blir kärlektskranka istället för att göra sitt jobb?
Husse bävade.
Dessa två tjejer gör grannkillen Dunder upp över öronen knasboll!
Det påminner mig lite om tonåringarna som jag umgås med under dagarna...
Nu har jag landat i soffan med datorn och det där med att laga god kvällsmat känns som en utopi.
Är inte hungrig. Näsan rinner och huvudet känns fyllt av bomull.
Men mys vill jag ha så därför har jag tänt massor av värmeljus eftersom jag inte orkar gå efter ved till en rejält. värmande brasa.
 |
| Vardagsrumsbordet |
 |
| Köksbänken, mina höstfavoriter |
 |
| Under tv-n |
 |
| Finbyrån |
 |
| Köksfönstret |
 |
| Förstukvisten |
 |
| Barbie |
Som av en händelse så har jag köpt halloweengodis utifall det skulle dyka upp några spöken här på landet där medelåldern är drygt 60 år...
Dyker det inte upp nåt spöke under kvällen så...
Ingen har svält ihjäl i Sverige under det senaste århundradet, sägs det, så jag jag överlever nog.
Imorgon kväll kommer älskade Göbben hem och då återgår allt till det normala.
Visdomsord:
"Spöka inte för de som icke vill"
Ha en fantastiskt helg och glöm inte att ställa in grillen på söndag....
Kraaaaaam!!!
lördag 19 oktober 2019
Lördagsnöje...
Efter vår flytt till vårt paradis på landet med mycket större tomt mot vad vi hade förut så har begreppet räfsa löv fått en helt annan innebörd.
Vi har ett bigaråträd intill vår altan som fäller löv HELA TIDEN! Jädrar så trött jag är på detta träd! Samtidigt vill jag inte ta ner det eftersom det sitter en fågelholk i det och i våras fanns en familj i holken. Men vi behöver ansa det nåt otroligt, det har inte gjorts på många år så därför är det lite akut nu. Vår fantastiske granne har hjälpt oss med de andra träden så kanske kan han hjälpa oss med detta också innan vintern kommer. Fast det är lite jobbigt att be om hjälp hela tiden...
 |
| Här har jag nyss sopat...nya löv redan på plats |
Fortsatte sen på "lilltomten" där löven fortsatt sin färd.
Men sen...
Jädrar i min låda!
Jag har räfsat löv i flera timmar! Och i min värld gäller RENT på området!
Inte ett löv skall få finnas då jag är färdig.
Idag kom misslyckandet...
Ärligt, vem är ansvarig för lövfällandet här i landet?
Lövén, kanske?
Efter lövräfsandet gick jag in för att fortsätta mitt knog inomhus, vad ser jag då utanför fönstret?!?!?!
Jo en massa löv där jag just räfsat och sopat!!!
 |
| Här var det nyss helt fritt från löv... |
Bollen och jag har varit bästa kompisar under veckan. Jag har kört bollpass i 3 dar och jädrar så bra jag känner mig i kroppen! Inget EDS symptom än så länge och det gillar jag.
Jag kämpar på och har förväntningar om att kunna köra golvpass på Kilene inom en snar framtid.
Det där med att köra på så kroppen är helt slut är en längtan i mig. Fast det är långt till detta än så länge...
Men som stönig kärring så vet man aldrig när jag är på gång...Jag kommer säkert bli överraskad själv då det är dax!😀
Det där med motion...
Idag har jag grävt en rabatt. Inget märkvärdigt kan tyckas...
Men där det blivit en rabatt har tidigare suttit en buske. En buske som har de värsta j-a rötter i världen. De där rötterna är inte lätta att få bort...har jag märkt. Men nu har jag grävt och grävt och till slut så blev det en rabatt!
Mitt fina gräs har fått sin plats på samma ställe och jag skall minsann hålla koll på om den j-a busken dyker upp med nåt skott för då skall den dö!!!
 |
| Miskantusgräs. Och bara så ni vet, rabatten SKALL vara oregelbunden. |
Bolljävel!
lördag 12 oktober 2019
Rannsakning och lite annat...
Efter att ha rannsakat mig själv och faktiskt tagit några sjukdagar så insåg jag vad jag lovat mig själv under alla år; att hålla nere vikten för att inte förvärra min bindvävssjukdom.
Jojo...något hände där...
Det var alltså inte så att alla kläder krympt i garderoben utan ett fantastiskt härligt välmående i vårt paradis med gräddfyllda gratänger, chips, jordnötter, ost, kex och vin har satt sina tydliga spår på min fd välmusklade kropp. Konditionen är typ...borta sen länge. Kan ibland hissna över ett minne där jag sprang 1 mil i skogsterräng. Och jag älskade verkligen att springa! Nu blir det ittnö.
Inte ens en hundpromenad eftersom voffs kan springa själva i vår stora hage.
Ja, jädrar i dä så snabbt en kropp förfaller.
Igår tog jag därför beslutet att börja träna igen. Efter en liten träningsvila på...hmmm, sisådär 2 år så tog jag beslutet att köra pilatesboll som premiärpass. Det är en skonsam och nyttig träningsform. Jag och bollen har ju också ett släktskap i formen. Sätt ett par gröna vadarstövlar på mig och du ser inte skillnaden...
Jag körde ett pass på 10 minuter.
Tog nog i för mycket för idag har jag värsta smärtorna i armarna. Och då snackar jag inte träningsvärk, bara så ni vet.
Jävla Ehler Danlos!
Men nu är det krig!
Har bestämt att fortsätta trots smärtan för här kommer arvet efter min far väl till pass, nämligen STÖNIGHETEN.
Nu kommer en filosofiskt undran.
Vad vore världen utan stönighet? Fundera på den ni...
För min del har stönigheten gjort att jag kravlat mig upp från självömkan snabbt som tusan ty att beklaga mig äro icke mitt sätt att leva. Att lida i tysthet är min grej. Eller nästan, jag beklagar mig ju lite här...
Tack pappa!💓
Pappa, ja, han skulle ha varit nöjd med mitt val av make(stönigheten personifierad, likt han själv), och älskat alla våra djur och vårt hus på landet.
Min mamma sa alltid då jag gjort nåt dumt; Det där har du efter pappa!
Mamma och jag hade en komplicerad relation men jag är helt säker på att jag fått med mig några av hennes gener i mitt sätt att hantera och reagera på saker och ting. Om inte annat så har jag handlat tvärtemot..
För något jag har lärt mig under årens lopp är att inte vara impulsiv i mina beslut, att alldeles av mig själv, med bakgrund av mina föräldrar, handla utifrån mina egna värderingar istället för att fundera ut andras tankar och önskningar istället för att utgå från mig själv. så TACK mamma och pappa för allt ni lärt mig direkt och indirekt.
För så är väl livet ändå, att man via sin uppväxt lär sig ta egna beslut och ta eventuella konsekvenser av sitt handlande.
Förhoppningsvis.
Nu över till lättsammare grejer.
Idag har jag varit på hundutställning med Humle. Denna vovve är en dröm i vissa fall, i andra inte...
Idag var han en dröm! Jag kände en otrolig stolthet över hans uppträdande, som om JAG var anvarig för detta, liksom...men...vem har tränat honom till detta? Har JAG? Eller husse?
Ingen vet, men inte är det då hans mamma, DET är säkert!
Att skaffa hundar och katter har berikat våra liv nåt oerhört både själsligt och socialt och vi har fått så många vänner via vårt hund-och kattintresse.
Under mina sjukdagar har jag lyckats pyssla litegrann.
Mina sista små roséflaskor har fått lite piff.
Att fortsätta läsa Jan Guillous senaste bok "Den andra dödssynden" i serien Brobyggarna har jag dock skjutit framför mig. Efter att ha fastnat på sidan 73 så har mitt intresse svalnat helt och hållet. Jag har dock lite svårt att bara avsluta serien då jag var helt begeistrad över de 4-5 första i serien. För tänk om den sista boken är skitspännande och så missar jag den pga att de föregående var skittrista?
Så himla synd att Janne verkar ha idétorka och bara rapar upp politiska konflikter med sig själv som superhjälte men under psedonym, gud så tröttsamt! Pengar har han ju sen förut så varför inte bara ge sig och njuta av alla sina pengar i kistan istället för att fortsätta skriva tråkiga böcker?
Vet inte hur jag gör...den ligger där på bordet och vill bli läst, jag märker nog hur den liksom suger sig fast i mig då jag sätter mig i närheten. ¨
Kanske har Janne en okult gåva som tvingar folk att läsa hans böcker mot sin vilja för att han skall få upp upplagan vilket ger mer pengar i kistan?
Där fick ni nåt att tänka på så här på lördagskvällen!
Gokväll, allihop och kom ihåg"det finns värre saker än att prata högt för sig själv"
Kraaaaaam på er!
Jojo...något hände där...
Det var alltså inte så att alla kläder krympt i garderoben utan ett fantastiskt härligt välmående i vårt paradis med gräddfyllda gratänger, chips, jordnötter, ost, kex och vin har satt sina tydliga spår på min fd välmusklade kropp. Konditionen är typ...borta sen länge. Kan ibland hissna över ett minne där jag sprang 1 mil i skogsterräng. Och jag älskade verkligen att springa! Nu blir det ittnö.
Inte ens en hundpromenad eftersom voffs kan springa själva i vår stora hage.
Ja, jädrar i dä så snabbt en kropp förfaller.
Igår tog jag därför beslutet att börja träna igen. Efter en liten träningsvila på...hmmm, sisådär 2 år så tog jag beslutet att köra pilatesboll som premiärpass. Det är en skonsam och nyttig träningsform. Jag och bollen har ju också ett släktskap i formen. Sätt ett par gröna vadarstövlar på mig och du ser inte skillnaden...
Jag körde ett pass på 10 minuter.
Tog nog i för mycket för idag har jag värsta smärtorna i armarna. Och då snackar jag inte träningsvärk, bara så ni vet.
Jävla Ehler Danlos!
Men nu är det krig!
Har bestämt att fortsätta trots smärtan för här kommer arvet efter min far väl till pass, nämligen STÖNIGHETEN.
Nu kommer en filosofiskt undran.
Vad vore världen utan stönighet? Fundera på den ni...
För min del har stönigheten gjort att jag kravlat mig upp från självömkan snabbt som tusan ty att beklaga mig äro icke mitt sätt att leva. Att lida i tysthet är min grej. Eller nästan, jag beklagar mig ju lite här...
Tack pappa!💓
Pappa, ja, han skulle ha varit nöjd med mitt val av make(stönigheten personifierad, likt han själv), och älskat alla våra djur och vårt hus på landet.
Min mamma sa alltid då jag gjort nåt dumt; Det där har du efter pappa!
Mamma och jag hade en komplicerad relation men jag är helt säker på att jag fått med mig några av hennes gener i mitt sätt att hantera och reagera på saker och ting. Om inte annat så har jag handlat tvärtemot..
För något jag har lärt mig under årens lopp är att inte vara impulsiv i mina beslut, att alldeles av mig själv, med bakgrund av mina föräldrar, handla utifrån mina egna värderingar istället för att fundera ut andras tankar och önskningar istället för att utgå från mig själv. så TACK mamma och pappa för allt ni lärt mig direkt och indirekt.
För så är väl livet ändå, att man via sin uppväxt lär sig ta egna beslut och ta eventuella konsekvenser av sitt handlande.
Förhoppningsvis.
Nu över till lättsammare grejer.
Idag har jag varit på hundutställning med Humle. Denna vovve är en dröm i vissa fall, i andra inte...
Idag var han en dröm! Jag kände en otrolig stolthet över hans uppträdande, som om JAG var anvarig för detta, liksom...men...vem har tränat honom till detta? Har JAG? Eller husse?
Ingen vet, men inte är det då hans mamma, DET är säkert!
Att skaffa hundar och katter har berikat våra liv nåt oerhört både själsligt och socialt och vi har fått så många vänner via vårt hund-och kattintresse.
 |
| Glittra, Humle och Klinga chillar på altansoffan |
 |
| Lummi i spårskogen |
 |
| Och så Vaski, mattes hjärteblod! Kan fortfarande inte se honom på bild utan att börja gråta |
 |
| Cissan och Syrran, så olika men ändå lika |
 |
| Skrållan, den ultimata kissekatten. Gosig och pratsam. Att mista henne var en chock och jag var inte mig sj'älv under lång tid. |
 |
| Denna vackre goding berikar våra liv till 100% |
Under mina sjukdagar har jag lyckats pyssla litegrann.
Mina sista små roséflaskor har fått lite piff.
 |
| Flarrorna |
Så himla synd att Janne verkar ha idétorka och bara rapar upp politiska konflikter med sig själv som superhjälte men under psedonym, gud så tröttsamt! Pengar har han ju sen förut så varför inte bara ge sig och njuta av alla sina pengar i kistan istället för att fortsätta skriva tråkiga böcker?
Vet inte hur jag gör...den ligger där på bordet och vill bli läst, jag märker nog hur den liksom suger sig fast i mig då jag sätter mig i närheten. ¨
Kanske har Janne en okult gåva som tvingar folk att läsa hans böcker mot sin vilja för att han skall få upp upplagan vilket ger mer pengar i kistan?
Där fick ni nåt att tänka på så här på lördagskvällen!
Gokväll, allihop och kom ihåg"det finns värre saker än att prata högt för sig själv"
Kraaaaaam på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)