Sommar, sol och betong

 Nä men hej på er, mina godingar! Hoppas ni njuter lika mycket över denna härliga försommar som jag gör. Just nu är det lite molnigt och därör har jag förpassat mig in på glasaltanen för en stund. Vovvarna ligger vid mina fötter, ena katten ligger i en bädd och tvättar sig, den andra kissen har dispens för utegång och ligger och vräker sig i en utefåtölj, ingen stress här inte. 

För...

Jag har ju en vana att planera in alldeles för många trädgårdsprojekt inför sommaren och det slutar alltid med att jag är missbelåten med mig själv för att jag inte rodde allt i land. Men inte i år, för nu skall jag välja, sortera och utvärdera vad som är viktigast. Får se hur det går...

Prio 1:

Få klart vår trampstig på "lilltomten". Där är Göbben också delaktig. Vi har en plan, som Sickan sa. Jag har börjat gjuta trampstenar av rabarberblad, Efter många om och men så har vi funnit kantstenar på Jem och fix som kommer bli bra och inte kostar skjortan. I vissa fall är jag en snål jävel...faktiskt i de flesta fall. Varför betala mer än man behöver? 

Det där med betongen, alltså...

Kommer inte ihåg när jag föll för denna hobby första gången, men den har kommit för att stanna. Och utvecklats. Jag har blivit beroende, betongmissbrukare, helt enkelt. 

Beroendet ökar och man vill bara ha mer och mer...man söker formar, ser möjliga projekt i varenda liten kakform, islåda, champinjontråg, mjölkkartong, ja allt som går att hälla betong i! Då vi flyttade till vår gård för fyra år sen( jösses, är det så länge sen?) så snodde jag åt mig det ena förrådet direkt! Har fått veta att det varit ett ungdomsrum till sonen i huset för många år sen. Mycket har hänt sen dess, helt klart...nu har jag min egna lilla betongxstudio där. 

Jag har alltid varit kreativ men det har gestaltat sig på olika sätt. Att utveckla sin kreativa ådra är viktigt, vad det blir är oväsentligt men ATT man provar att utmana sig själv tror jag är viktigt för ens egna välmående. Att lyckas med nåt som man är nöjd med och dessutom kanske få beröm för, det är viktigt för själen. Men först och främst är det en sån härlig känsla att åstadkomma nåt varaktigt med ens egna händer!

Mina alster har jag gjutit för min egen skull och till presenter men så fick jag en förfrågan i veckan vad jag tar för ett alster. Jag blev helt ställd, har ju ingen aning! Jag är nog den sämsta affärskvinnan i världen! Har aldrig kunnat ta betalt för något som de flesta normala människor skulle ta betalt för. Min göbbe har samma problem...

Jag har även fått förfrågan om att ha en kurs i betonggjutning och det är jag absolut positiv till men innan jag har planerat in nåt datum så kommer här en första introduktionskurs för den intresserade.

Nybörjare:

Startkit:

Finbetong, en säck på 25 kg kostar ca 50 spänn men
 är tung som satan så om du inte orkar bära så gör som jag,
ta med göbben på inköpsrunda...😉

En stor hink och en trädgårdspade, gärna av metall

Formar:

Kolla vad du har handlat för varor, finns det plastförpackningar som kan användas?  Här ser du några tips. 

Alla hjärtans dagförpackningen är toppen som betongform, likaså alla silikonformar för bakverk

ICA Maxis tårtformar är jag alltid på jakt efter! De är helt fantastiskt snygga!

Här är andra halva av förpackningen!

Och så var det det där med rabarberblad...Många hävdar att de är för nybörjare, Jo visst, men ändå inte...det krävs lite krångel för att få till ett fågelbad tex. 

Det är grisigt att hålla på med gjutning, det bör man vara medveten om, man bör ha tillgång till utomhusvatten så man kan skölja ur hink mm. Betong är en naturprodukt och kan sköljas ut i grusgång eller gräsmatta men INTE i avlopp! Never! 

Ni som fortfarande är sugna på att gjuta;

Här kommer del 2:

Att göra egna formar:

Man behöver flytande latex. Det finns att köpa på den flesta hobbysidor på nätet. Skapamer.se eller cchobby är bra webbshopar. Panduro är skitdyr och går fetbort för min del.

Har gjutit en massa rosor men till slut så gick min egengjorda latexform sönder så nu får jag göra en ny. 

Har därför tagit en av mina betongrosor och tänker göra en ny form. Första strykningen av...väldigt många är nu gjord.  Det är viktigt att fylla varje skrymsle med latex och sen att göra en ordentlig krage, det är kragen som håller hela gjurningen i sin form. 

För er som är nyfikna på vad man kan gjuta så kommer här lite alster:

Rabarberblad

Rosor i nån form jag glömt...,

Kotten och rävarna, loppisfynd
penslade med silikon

Stenar? Näe, betong i plastpåsar
gjutna på plats

Och det där med rabarberblad...
Så fantastisk form.

Men nu tar vi helg, kära vänner, ni som vill ha en kurs, hör av er till mig så fixar vi till nåt!

Ha en fantastiskt härlig helg!

Oj, glömde en sak...

The three amigos hälsar!

 Hejsvejs, mina godingar! Hoppas att ni njuter lika mycket som jag över denna härliga tid i den första grönskan och blomningen, bara synd att den är så kort, men nån skrev ju i visan "underbart är kort" och det stämmer ju. 

Prydnadskörsbäret är snart utblommat😥

Klok människa, den där personen som skrev denna sång...och nu, mina vänner får jag skamset erkänna att jag behövde googla på namnet, såååå skämsigt(vet att skämsigt inte är ett riktigt ord enligt "de lärde".) Men jag hoppas att Povel i sin himmel förlåter mig för detta och min stora minneslucka, den gäller ju inte bara dig, fine Povel, utan i det stora hela nu förtiden. För ibland blir jag rädd för mig själv! Kommer inte ihåg de enklaste saker, personer, händelser, vad jag såg på tv kvällen före m m. Men så sitter jag på fikarasten i personalrummet tillsammans med mina arbetskamrater och då visar det sig att jag inte är ensam om detta. Där sitter vi och kämpar med pannan i djupa veck om namn på kändisar, årtal, fd kollegor med google som Första hjälpen. Hur klarade vi oss innan google? 

Nu jäklar har jag bestämt att det inte skall bli några ledsna, sorgsna eller gnälliga inlägg från mig på väldigt länge. Inlägg om Sjuka hundar, dåligt väder, dumma människor som inget begriper kommer ICKE att präntas ner i denna blogg. Så det så!

Hmmmm....vad skall jag skriva om då då?

Återkommer en annan dag om det...

MEN om ni är sugna på blogginlägg så kan ni ju kolla husetbus.blogspot.com där våra pälsklingar berättar om sina verdermödor i husetbus. Tex att Glittra är dretsur just nu😁 

Kraaaam på er!

Äntligen sol och värme!

Hejhopp, mina godingar! 

Vilket väder vi fått! Solen skiner och värmen kommer allt mer. Kan det bli bättre?

Kolla krokusen! 
Jag blir lika lycklig varje gång 
jag upptäcker vårens första blomma!

Min kropp säger numera nej till att gräva rabatter,  kånka på tunga saker, vända komposter, göra stora tunga betongprojekt...Ja, det finns massor av saker jag inte längre kan göra pga den attans EDS:en. 

Men...

Nu har jag kommit på ett sätt att lura den! Eftersom jag inte längre orkar gräva ett potatisland så får jag väl lägga potatislandet ovan jorden. Har idag skapat en början på två så kallade hügelbäddar. Nu skall det sättas potatis!

Här kommer det att växa
potatisar.

Tänk så mycket bôs från trädgården som kan återvinnas på detta sätt. All vintertäckning från rabatterna ligger nu i bäddarna, likaså grenar, små stubbar, ja allt som kan brytas ner helt enkelt. Sen skall det vräkas ut brunnen hästskit också, den kommer i från pållarna på andra sidan vägen. 

Efter att Cissan blivit påkörd och så svårt skadad att hon behövde få somna in så får inte våra katter gå lösa utomhus. Syrran har dock ingen längtan efter att härja omkring utan är nöjd över att sola sig på altanen. Blixten får ha sele och långlina, mattes skarpa öga följer honom för varje steg han tar. 

Ja, altanen ja. Då värmen kommer så vill man bara sitta där och mysa, människor som djur. 

Våra pälsklingar myser!

Nej, nu har jag inte tid attt  sitta och skriva, måste ut och fylla på hüglebäddarna!

Adios!

Att vara matte och husse till Humle

 Gokväll, mina godingar!

 Visst är det trist med detta eviga regn? Jag är sååå sugen på att börja med ett nytt  trädgårdsprojekt men det får vänta ett tag till. 

För...

I våra liv finns ju tre hundar och två katter. Ni vet säkert vilka jag menar om ni följt mina funderingar. 

En av våra hundar är Humle. 

Han har varit sjuk sen födseln. Fast det visste vi ju vi inte då. Och det kvittar för vi älskar honom nåt så oerhört att vi gör allt och jag menar verkligen ALLT för honom! Jag har gråtit floder av oro över hans sjukdomstillstånd och gör fortfarande. 

Mager men pigg

Som senast i tisdags då det var återbesök för jag vet inte vilken gång i ordningen. Han hade en återbesökstid sen förra besöket. Tur för oss för jag hade näst intill panik inför besöket. Humle var verkligen ur form!

 Han är ju också svårt avpälsad nåt så oerhört och det har varit en svår balansgång vid rasting under tex kyla. Jag har stickat en dråkt med benvärmare till honom för att hjälpa honom under kylan. Avpälsningen fick jag veta är en biverkning av kortisonet...som han måste få pga sin sjukdom...

Vår lille Humle
men med sjukdomen rasande i kroppen.

Jag försökte verkligen hålla mig men till slut gick det inte längre då hans eventuella avslut kom på tal. Tårarna började rinna och det var helt omöjligt att få dem att sluta rinna! Mitt kontrollbehov var totalt ur kontroll. Jag gjorde nog av med flera meter snorpapper! Så därför kom jag inte ihåg varken vad vetteMartin sa eller att boka tid för nästa besök. 

Ringde därför idag för att boka tid och kolla vad Martin skrivit i journalen. 

Tack, snälla tjejen i repan!

Humle har i alla fall fått en ny plan...men den absolut sista möjliga, det är vi medvetna om. Men herregud, hur skall jag kunna tänka att denna lilla, kloka och otroligt tåliga hund inte skall finnas hos oss? Det går ju inte!

Onsdag morgon hoppade han ner från sängen hur lätt som helst!  Driver han med oss, månne? 

Nej då, han har en sjukdom som visar sig i skov och han vet inte själv när den slår till. Så är det. Han bara vet att han har ont. 

Sen i onsdags är han jättepigg, visar inga smärtor utan är pigg som attan!

Men när kommer bakslaget...eller kommer det inte alls?

Men vet ni, vi skulle aldrig byta bort våra liv med dessa lurviga älsklingar för allt i världen!

Sorg kan man inte vaccinera sig ifrån oavsett människa eller djur. Förr eller senare drabbar det oss.

Men rätt som det är så skiner solen!

Kram!

 Hej igen, mina godingar! Ibland kommer mina inlägg likt snösmockorna om våren. Överraskande. Men sån är jag...en snösmocka, helt enkelt.😉

Min dag började inte bra. Drömde att våra änglalappisar var i livet,  det var som om de aldrig varit borta från oss. Vaknade med ett ryck helt förvirrad, kollade klockan som var typ 04. såg mig omkring och varken Glittra eller Humle låg i sängen! Då jag famlat omkring med handen vid Göbbens plats var den också tom! Dumle sover alltid i hallen efter nattgoset så honom saknade jag inte. Rejält sömndrucken gick jag nerför trappan och hörde tv-n stå på, Göbben sov sött i soffan med alla tre lappisarna omkring sig. Så var den gåtan löst.Han är nattblacka medan jag är kvällsstrött men ibland kroknar även han trots ett bra program.

Efter väckning av Göbben som snabbt förflyttade sig till sin bädd och sonmnat om så sött försökte även jag detsamma men den sömnen blev halvkass. Drömmen låg kvar och efter att ha vridit mig en lång stund så gav jag upp och tog morgon. Upptäckte då att Humle hade svårt att gå. Hans bakdel hängde inte med. Hans hälsa är ju något som vi har haft i tanken varje dag året om sen han blev sjuk. Men att se honom så stel och smärtpåverkad är nåt så oerhört själsligt smärtsam att man förtvivlar men inte så han ser, det får vi hålla för oss själva. Dagens träning avbröt jag trots att han ville fortsätta, han har en så otroligt vilja att det inte är klokt! På tisdag har vi återbesökstid. Jag fasar för det...

Saknaden efter våra ängladjur låg kvar under lång tid, tårarna hängde i ögonvrån men så tog jag mig samman och lastade in Dumle i bilen och for till metropolen Skoghall för socialträning inför hans utställningsdebut. Denna goding skall ju inte få lida för det som varit. Han är en stor, lurvig bamsebjörn som älskar alla men har inte riktigt lärt sig hur han skall visa det. 

Jag lastade in honom i buren som han inte gillar, det ingår också in hans träning, for till Skoghall och parkerade vid Pekås. Han var stressad redan då han hoppade ut men det blev bättre allt eftersom. Jag promenerade väldigt långsamt för att han skulle lugna ner sig. Det funkade tills att det från ingenstans kom en jättestor, svart hund rusandes mot oss och attackerade Dumle och bet tag i hans halsskägg!

Jag skrek allt vad jag orkade; GÅÅÅÅ HEM!! till hunden, hans husse kom rusandes och hojtade så mycket han orkade och som tur var så hejdade hunden sig, tittade på mig, jag hojtade flera gång till och så var husse framme. Han bad så himla mycket om ursäkt och ville att jag skulle kolla igenom Dumle, har inget att anmärka på hussen, att ens hund kan få tokstolleri från ingenstans har vi ju också varit med om och Dumle var helt cool efteråt. Men jag är otroligt  tacksam över hans tjocka päls eftersom han bara var blöt i pälsen vid strupen...

Men förstår ni hur mycket mina ben skakade efter detta? 

Men en stund därefter dök ödet upp likt ett stooooort hjärta!

En äldre dam med rollator mötte oss efter intermezzot, jag såg på långt håll att hon ville hälsa på Dumle, hon sa; men vad är det här för snygging som kommer gåendes? Och där kom min komiska ådra fram och jag replikerade: Menar du mig eller min hund? Och tänk att damen fattade galoppen direkt! En sån tant vill jag också vara! Nåt att jobba på...

Ibland kan jag nog känna mig som en riktigt grinkärring...

Avslutningsvis så är Dumle helt oskadd både till kropp och själ men matte är ännu inte helt återställd efter sin dag. Humle har också fått igång kroppen och har letat godis i hagen utan problem.

Så just nu är allt lugnt.